歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Gengo, nengo och deras betydelse

3 kommentarer

Om tre dagar, den första maj 2019, inträder Japan i en ny tideräkning. Det blir den första dagen i den första månaden av Reiwa (令和) om man skall följa den traditionella tideräkningen. Denna beteckning på den nytillträdde kejsarens era benämner japanerna gengo (元号), men emellanåt hörs även benämningen nengo (年号), faktiskt till den milda grad att många uppfattar dem som utbytbara. Det är de inte, tittar man historisk används gengo från kejsare Meiji och tillträdet 1868. I samband med att Japan lämnade Tokugawa bakom sig infördes en ny regel om issei ichigen (一世一元), ”en generation ett gengo”. Tidigare benämndes kejsarens första period gengo och de påföljande namnbytena fick benämningen nengo, gen i gengo betyder just ursprunglig, de påföljande kunde inte gärna betraktas som ursprungliga och fick därför nöja sig med en annan beteckning.

Seden kom i bruk när den kvinnliga kejsaren Kogyoku tillkännagav Taika (大化) reformerna 645 i samband med att kejsare Kotoku (孝徳天皇) tillträde ”juvelsätet”. Japan använde den kinesiska astralkalendern som går under benämningen ”himmelska stammar och jordiska grenar” som varar under 60 år, därefter börjar den om på nytt. Folk började leva längre, Japan införde mantalsskrivning och behövde således något mera praktiskt, inte minst med tanke på att man införde skattelättnader på åldringarna. Risken fanns att en 65 åring i annalerna skulle uppfattas som en femåring. Taika
blev därmed Japans första gengo. I efterhand har man tilldelat hennes föregångare gengo baserat på kejsarens postuma namn.

Reiwa är första gången ett gengo har hämtats från klassisk japansk litteratur, hitintills har det varit kinesiska förlagor som stått modell för dessa ”epokepitet” som sannolikt är den mest rättvisande svenska benämningen. De utgörs alltid av två tecken och sammansättningen är inget som återfinns i det normala språkbruket just för att det tydligt skall framgå att det avser årsbestämningar. Reiwa är det 248:e epitetet, för den 126:e kejsaren. Betänk att Kotoku var den 36:e kejsaren i ordningen så är det 247 epitet som skall fördelas på 85 kejsare, eller knappt tre per regent.

Inledningsvis ansågs epokepiteten ha magiska funktioner då kejsaren var himlens representant på jorden och experter på astronomi, astrologi och de kinesiska klassikerna anlitades för att bistå kejsaren i val av ny epok. En genomgång av de tecken som använts mest avslöjar en hel de om hur experterna tänkte och resonerade.

Tecken Antal Betydelse Tecken Antal Betydelse
29 Långvarig, evig 19 Kultur, kunskap
27 Ursprung, inledning 19 Fred, harmoni, Japan
27 Himmel 17 Frid, trygg, säker
21 Styre 16 Förlänga, utöka
20 Applicering 16 Kalender, tidevarv
19 Rättvisa 15 Generös, vidsynt
19 Lång, beständig 15 Moralisk, rättskaffens

Som framgår är det dygder och redbara betydelser i tecknen som förekommer flitigast. Det beror på att efter Heian periodens slut, vid ingången till 1200-talet övertogs uppgiften, om inte formellt, så i praktiken, allt mer av shogunatet. Under Heian perioden förekom exempelvis 天 som är himlen och därmed omskrivning för kejsaren betydligt flitigare, perioden mellan 824 och 834 benämns tencho (天長) som således är ett uttryck för en förhoppning att kejsarens styre skulle bli långvarig. Likaså är 857 det år som blev tenan (天安) ”himmelsk frid” [天安門広場 är Himmelska Fridens Torg i Beijing] men det verkar ha varit en from förhoppning då det endast varade till 859. De tre perioderna mellan 938 och 961 inleds samtliga med tecknet för himlen (天慶, 天暦 och 天徳). Sammanlagt användes det 14 av de 27 gångerna under denna period, och alltid som första tecken, en indikation på den kejserliga betydelsen.

Under Kamakura perioden (1185 – 1332) förekommer himmel enbart i en period, som endast varade ett år. Istället är det jin/nin (仁), ett tecken som är vanligt förekommande i kejsarnas förnamn där det läses hito och som betyder ”omtänksamhet/betagenhet” som blir ett mer framträdande val. Kennin, Gennin, Ryakunin, Ninji och Einin (建仁, 元仁, 暦仁, 仁治, 永仁) är typiska exempel på att man ville ”konstruera omtänksamhet”, ”inleda omtanke”, ha en ”period av omtanke”, ”omtänksamt styre” och ”evig omtanke” under dessa perioder. De skall ses som påbud till shoguns representanter runt om i riket, ett uttryck för shogunatets politiska inriktning. På så sätt närmar de sig gradvis motsvarigheten till vår monarks valspråk. Men det är också nu vi börjar få tydligare förklaringar på anledningarna till ändringar av epokepiteten. Den vanligaste anledning som anges är tenpen ni yoru kaigen (天変による改元) som är det något otydliga ”gengobyte med anledning av himmelska fenomen”, det kan vara sådant som sol- eller månförmörkelse, men också meteorer eller ihärdiga åskväder. Numera är vår astronomiska kunskap så god att vi kan räkna ut förmörkelserna bakåt i tiden och ett flertal sammanfaller med epokbytena, det är lite svårare att med säkerhet fastställa väderfenomen. Det har dock återfunnits dagboksanteckningar som skulle kunna förklara anledningen till bytet.

Under Nanbokucho perioden, (南北朝時代) då Japan delades mellan två kejserliga hov, det norra och det södra förekommer det således dubbla epokepitet som inte sammanfaller med varandra, utan varje hov deklamerade sina egna epoker. Exempelvis kan 1339 skrivas som fjärde året i Engen (延元) respektive andra året i Ryakuo (暦応). Det södra hovet fördrevs från Kyoto och de markerade sitt missnöje med att 1347 benämna epoken Shohei (正平) eller ”rättfärdig fred”, en period som varade hela 25 år vilket var ovanligt långt vid denna tid. Norra hovet hade två epoker som varade sex år, deras längst regerande kejsare delades in i inte mindre än 16 perioder. Detta ständiga byte är en indikation på bristande stabilitet och när man går igenom deras handlingar vimlar det av intrigerande och maktspel. Epokerna är ur det perspektivet talande för att överblicka en period och få indikationer på skeendena.

Således är epokerna som definierar det andra shogunatet, Ashikaga dynastin, inte lika entydiga, det var först 56 år efter Ashikaga Takauji utnämndes till shogun som de fick enhetliga gengo. Det är också perioden då det blir tydligt hur nengo kunde användas utanför kejsarens kontroll. Kejsare Go-Hanazono regerade hela 44 år och förestod hela sju olika epoker, att tecknen för evigt och långvarig (長 och 永) förekom flitigt sågs säkert som ett järtecken för hans beständighet.

Under det som benämns Sengoku perioden (1467 – 1573/1600) dyker plötsligt sköldpaddan (亀) upp i epoknamnen. Den ansågs vara ett gott omen, bringare av positiva förändringar. I en period som kännetecknades av inbördeskrig och våldsamheter är det därför inte underligt att den förekom i kombinationer som Bunki (文亀), ”bringare av civilitet” och Genki (元亀) ”bringare av ursprunget”, således tidigare fridfulla perioder.

En av Tokugawa Ieyasus första åtgärder efter att han besegrat Toyotomi Hideyori var att byta epokepitet, han deklamerade att den nya tideräkningen skulle börja med Genna (元和) som betyder ”fredens begynnelse” ett klart budskap till nationen som efter närmare 150 år av inbördeskrig var trötta och ville se framåt. I samband med att sonsonen Tokugawa Iemitsu tillträdde som shogun ändrades tideräkningen till Kanei (寛永) som är ”långvarig generositet”, tanken var att Japan som varit befriat från interna stridigheter i mer än ett decennium var redo att skörda vinsterna av freden. I samband med att kejsare Go-Komei (後光明天皇) tillträdde tronen behövde det manifesteras med ett byte av epoknamn och man övergick till Shoho (正保) som är ”bevarad rättvisa” men olyckligtvis lät det homonymt med shobo (焼亡) med 1600-talets Edo japanska. Det senare betyder ”brännas ihjäl” och epoken kännetecknades av många bränder i Edo, populasen menade att shogunatet påkallat dessa med sitt val av epok. Det förekom 34 olika epoker under Edo perioden och inget tecken kan påstås vara dominerande även om 保 som betyder bevara/fasthålla är ett av de som förekommer mest är det inte mer än fyra gånger.

Under Edo perioden fjärmar Japan sig från de tidigare snabba bytena i samband med katastrofer, huvudsakligen sker förändringarna i samband med att en ny kejsare eller shogun tillträder. Men mot slutet av perioden när västerlandet allt flitigare knackar på porten och vill in i riket ökar takten, tron på himmelskt stöd genom val av epok får förnyat förtroende. Men i samband med Tokugawa shogunatets fall och återlämnandet av den politiska makten till kejsaren infördes det tidigare nämnda issei ichigen och när kejsare Meiji, eller Mutsuhito som var hans personliga namn, tillträdde fick han en låda med sex förslag. Han valde att helt sonika dra lott och den han fick upp stod det 明治, eller ”upplyst styre” på och han tyckte det var ett gott omen så han drog inga fler förslag.

Med införandet av efterkrigskonstitutionen blev kejsaren ”en symbol för folket och riket”, därmed är det regeringen som fastställer epoknamnet. Första gången det skedde var med Akihitos trontillträde. I samband med det publicerade Mainichi Shinbun (毎日新聞) en artikel ungefär 30 minuter före tillkännagivandet att epoken skulle få namnet Shubun (修文) eller Seika/Shoka (正化). Detta skall ha orsakat förstämning i Takeshita Noborus regering, men kanske inte så mycket för att nyheten läckte som att bägge namnen började med S, samma som i Hirohitos epoknamn Showa (昭和), i dokument där datum anges med latinska bokstäver skulle det således stå S för bägge epokerna, något som kunde verka förvirrande. Valet av Heisei (平成) skall således ha skett med mindre än en halvtimme till godo. Inför årets epokskifte var regeringen därför extra försiktiga och tog från början fram sex olika förslag. Förutom Reiwa skall de övriga fem, enligt det japanska tv-bolaget NTT ha varit Eiko (英弘) ”spritt mod”, Kyuka (久化) ”tidsutdragning”, Koshi (広至) ”uppnå storsinthet”, Banna (万和) ”tiotusen år av fred” och Banpo (万保) ”tiotusen års bevarande”. Lägg märke till att samtliga förslag inte börjar med M, T, S eller H som är de epoker som Japan levt med i modern tid.

Dessa moderna gengo är numera närmast att jämställa med vår egen monarks valspråk, med den skillnaden att ”För Sverige i tiden” år 46 är inget vi använder. Men precis som att kungarnas valspråk före Bernadotterna var kopplade till deras ställning som regent av Guds nåde, är de svenska valspråken, precis som de japanska gengo hämtade i sekulariserade värderingar som hela folket kan samlas kring.

3 tankar om “Gengo, nengo och deras betydelse

  1. Ping: Japanska amnestins historia | 歴史館

  2. Ping: Japanska tideräkningens historia | 歴史館

  3. Ping: När juli blev september | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.