歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Sugawara no Michizane, motpolen till Fujiwara

Lämna en kommentar

Flitiga läsare av bloggen har vid det här laget lärt sig att Fujiwara klanens Norra Hus, eller Hokke (北家) kom att dominera Heian hovet från 900-talet och 200 år framåt. Sugawara no Michizane skulle bli kejsare Udas (宇多天皇) sista utpost mot Fujiwaras maktövertagande. Hans klan hade hederstiteln Ason (朝臣) som dateras till tiden före introduktionen av ritsuryo systemet (律令制) och en titel som delades av klaner som Fujiwara, Taira och Minamoto och riktigt nog kan klanens stamtavla dra en linje tillbaka till en kejserlig prins från 600-talets begynnelse. Sugawara familjen höll sig traditionellt utanför de politiska besluten och fokuserade sin energi på akademiska studier. Sönerna fick därför tidigt lära sig läsa och skriva kinesiska. Michizanes insatser som poet är idag minst lika kända som hans försök att styra upp hovet i enlighet med kejsarens önskemål. Historien om Michizane är inte endast intressant, den är också sedelärande.

Han började sin karriär vid dryga 20 års ålder i Civilministeriet med ansvar för att formulera dekret, primärt verkar det som om hans arbetsuppgifter varit att kontrollera så formuleringarna överensstämde med kinesiska traditioner för att förhindra feltolkningar. Således inledde han sin karriär som en enkel byråkrat i kejsarens administrativa örtagård. Av allt att döma skötte han detta tillfredsställande, inte någonstans går det finna anmärkningar eller klagomål och han avancerade i ungefär samma takt som sina jämnåriga. Efter några år flyttades han till Minbusho (民部省) som betyder ”Ministeriet för Folkets Angelägenheter” men som i realiteten var dåtidens skatteministerium. Med tanke på den vikt som lades vid att få in ris- och varuskatter samt dagsverken är ett rimligt antagande att Michizane erhållit en befordran redan i unga år. Före 30 fyllda hade han sålunda en gedigen bakgrund i hovets administration.

Michizanes ställning efter att Fujiwara no Mototsune gick bort stärktes väsentligt då han medverkade till att driva igenom det som benämns Kanpyo no chi (寛平の治) som enbart betyder ”Kanpyo erans politik” efter tidsepoken. Kejsare Uda satte Kokushi (国司) med hjälp av Michizane under sin egen direkta kontroll, där de tidigare styrts av Minbusho. Därmed ökade hans inkomster påtagligt, och Fujiwaras minskade i motsvarande omfattning. Den insikten medförde att Uda lät posten som kanpaku förbli vakant. Detta var naturligtvis ett slag i ansiktet på den mäktiga klanen och i Fujiwara klanens krönikor betraktas han som en opålitlig opportunist. Uda däremot visade sin uppskattning genom att utnämna honom till Minister till Höger, eller Udaijin (右大臣) enligt japansk terminologi. Det gjorde honom till den tredje högste rådgivaren inom hovet, en post han tilläts stå kvar i efter att kejsaren abdikerat och kejsare Daigo (醍醐天皇) tagit över tronen. Bakom kulisserna agerade Fujiwara no Sugane, som hade Daigos öra för att flytta Michzane till en post där han skulle få svårare att ha daglig kontakt med kejsaren. 901 lyckades han få Daigo att utnämna Michizane till Dazai no gon no sochi (大宰権帥) som var den inom hovet som uppbar ansvaret för driften av DazaifuKyushu, det innebar mycket skriftväxling, mottagande av koreanska och kinesiska ambassader som dessutom skulle mötas upp med på halva vägen. Dessutom innebar det någorlunda regelbundna inspektionsresor ned till Kyushu. Resultatet blev det avsedda, Michizane hade inte längre samma direktkontakt med kejsaren, och skall vi tro ett av Daigos poem så saknade han råden från Michizane.

Stressen som medföljde den nya positionen, i kombination med insikten att han inte kunde förhindra Fujiwara att manipulera kejsaren, verkar ha blivit honom övermäktig. Redan efter två år efter utnämningen, vid 58 års ålder, avled han. I enlighet med tidens praxis upphöjdes han 20 år efter sin död till andra hovrangen, och efter 90 år till första hovrangen samt Minister till Vänster och några månader senare till Dajo daijin eller premiärminister.

Studierna i kinesiska skedde genom studier av Konfucius skrifter och Michizane skall redan i unga år ha reagerat negativt på den sinocentriska åskådning som konfucianismen representerar. Han menade att Kina var en kultur bland flera, inte den enda dominerande. Det medförde också att han ifrågasatte konfucianismens övriga relationer som man—kvinna, far—son, osv. För sin tid hade han en samhällssyn som gick diametralt mot tidens riktning. Sannolikt var det också dessa tankar som lade grunden till hans vilja och förmåga att stå upp emot den mäktiga Fujiwara klanen. Han fick betala ett högt pris för sin inställning, Sugawara är ett namn som endast återkommer på obetydliga positioner inom hovet, de flesta som kringresande inspektörer och skattmasar (alltid en otacksam uppgift). Sugawara no Michizane var en man som låg före sin tid, i vissa avseende mer än 1 000 år före sin tid. Att övertyga samtiden om det riktiga i den inställningen skulle vi benämna ett Sisyfos-arbete, japanerna skulle kalla det en Michizane-uppgift.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.