När kejsarmakten var central

Redan under 600-talets Asuka period styrdes Japan kollektivt, ett flertal klaner utövade kontroll inom sina egna domäner, vare sig de var fysiska eller immateriella. När kejsaren dog brändes palatset och näste kejsare fick börja om från början. En garanti för att de inte kunde ackumulera tillräckligt med resurser för att slå ut klanerna. Mer frekventa relationer med rikena på fastlandt medförde ett behov av en permanent huvudstad. Nara perioden under 700-talet symboliserar denna övergång, men även då inträffade det att kejsare flyttade runt i perioder även om palatset i Heijo-kyo bestod. Buddisternas prästerskap växte i betydelse, inte minst som en administrativ kraft, klanerna som upprätthöll de traditionella ceremonierna avtog i betydelse och de som aktivt bidragit till införandet av buddismen växte i styrka. Mellan dem stod kejsaren med familj, beroende av bägge grupperingarna och med tilltagande frustration över sakernas tillstånd.