歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Golfens historia i Japan

Lämna en kommentar

Den 28 maj är Golfens Dag i Japan, det beror på att Japans första öppna mästerskap, Japan Open, gick av stapeln just den 28 maj 1927. Sporten emanerar från Skottland, en föregångare lär ha spelats i Holland, men det är britter som med glöd spritt sporten över världen. Detta gäller såväl Sverige som Japan. 1901 introducerade den brittiske affärsmannen Arthur Hesketh Groom, då 55 år gammal, golf till några japanska affärsbekanta. Han föddes 1846 och anlände till Japan som en 22 år gammal otvättad yngling och representant för Groover Inc som han grundat med sin äldre broder. Efter en kort vistelse i Nagasaki slog han sig ned i den helt nyligen öppnade hamnstaden Kobe där han exporterade japanskt thé och importerade samma produkt från Kina. Han var förtjust i bergsvandring och Rokko-san (六甲山) utanför staden erbjöd ypperliga möjligheter. Så fort han hade tid över begav han sig upp längs stigarna.

Promenaderna där upp erbjöd en hänförande vy över staden och Inlandshavet. Groom som hemma i England varit en aktiv golfspelare saknade möjligheterna att utöva sin sport i Japan. Bland andra engelsmän i Kobe fann han likasinnade som också önskade en möjlighet att få spela golf på sin fritid. Tillsammans med Edward Hazlett Hunter, grundaren av Hitachi varvet, köpte de upp mark på berget och anlade ett lyxhotell, besökande västerlänningar hade svårt förlika sig vid tanken på att de skulle sova på golvet i en ryokan (旅館). Oriental Hotel växte, fick ett annex och snart hade de tillräckligt med kapital för att köpa upp mark där en golfbana kunde anläggas. Som arkitekter uppges J. Adamson och McMurtie, banan hade från början 4 hål, och de var generellt var korta. Efter två år byggdes banan ut till nio hål och 1903 stod samtliga 18 hål färdiga och banan var fortfarande kort. Det 15:e hålet, benämnt Groom’s Putt var inte mer än 353 yards, än idag är det banans längsta hål, men nu utökat till 396 yards. Den ursprungliga sträckningen mätte 3 576 yards, idag mäter den 4 049 yards och spelar som par 61. Trots bristerna som en teknisk utmaning är den fortfarande populär, dels beroende på sin historia, dels då det går snabbt att ta sig runt banan.

Klubben bestod huvudsakligen av Kobes västerländska affärsmän och de anställde unga japaner som caddies och som brukligt är bland caddies började de ta upp spelet. Men även japanska affärsmän i Kobe bjöds in att prova på sporten. Det skulle emellertid dröja tills 1913 innan det anlades en bana av och för japaner. Inoue Junnosuke var en av dessa unga ambitiösa män från Kyushu som gav sig ut i världen för att hämta kunskaper som skulle vara behjälpliga i byggandet av det nya Japan. Han hamnade i New York och kom där i kontakt med golf. Han skulle bli bankir, så småningom riksbankschef, och han insåg den sociala potentialen i golf. I Komazawa, då utkanten av Tokyo anlades Tokyo Golf Club som blev tummelplats för en framväxande ekonomisk elit.

Bristen på tillgänglig mark, en 18-håls bana kräver mellan 10 och 20 ha mark, har medfört att japanska golfbanor tenderar att ligga långt borta från städerna, ofta uppe i bergen där det är svårt att hitta någorlunda plan mark. Det medför att många japanska golfbanor har stora höjdskillnader, två eller tre hål ligger efter varandra på en höjd, sedan kan det krävas en stigning på 50 – 100 meter innan nästa sträckning inleds. Bruket av golfbil har medfört at fler banor kunnat byggas på mer otillgängliga områden. Äldre banor, där man kanske klarat anlägga nio hål på en nivå och sedan ytterligare nio på en annan, känns ofta igen på att spelarna går, även om bagarna med klubbor åker bil. Det är en fjärrstyrd vagn som löper längs ett elektroniskt snitslad väg så att en caddie, ofta en medelålders dam, kan serva en hel fyrboll. Anledningen till den utformningen är att kostnaderna för att spela golf skenade under 80-talets guldålder.

Spelrätter kostade mellan 8 – 15 miljoner kronor, årsavgiften låg på 350 000 kronor och en runda med obligatorisk caddie gick löst på 2 000 kronor. Till de priserna var det inte privatpersoner som betalade, utan företagen köpte kanske 12 medlemskap att förvaltas av ledningen. När bubblan sprack reade de bort sina spelrätter, medlemskapet sjönk och många klubbar fann sig i ekonomisk kris. Anställda som ville klättra i karriären fick vara så vänliga att ställa upp på helgerna när chefen skulle ut och spela med kunder eller leverantörer. Stå på tee och applådera hans slice, ohhaa och ojja sig när han missade en halvmeters putt. Mången en mellanchef tackade sin lyckliga stjärna när företaget tvingades sälja sina medlemskap och lovade sig själv att inte utsätta sina egna underlydande för samma förödmjukelser. Klubbarna har därför haft svårt att återhämta sig.

Men ett antal japanska golfstjärnor medförde att sporten åter blev populär. Aoki Isao vann Hawaiian Open på PGA touren 1983, Maruyama Shigeki vann 2001 års Greater Milwaukee Open, 2002 års Byron Nelson Classic och Chrysler Classic 2003. På damsidan var Okamoto Ayako en vinstmaskin före Annika Sörenstam, hon plockade hem inte mindre än 17 segrar på LPGA under sin karriär. Numera är det Matsuyama Hideki med fem segrar på PGA touren och Miyazato Ai på LPGA touren med nio segrar. Hon fick sitt genombrott 2009 när hon besegrade den långtslående Sophie Gustafson i särspel på Evian Masters. Dessa spelare har gett golfen stjärnstatus och Japan har fortfarande 7 % av världens golfbanor, ungefär lika mycket som England. Sverige har 1 %, en hög siffra i relation till vår befolkningsmängd. Det finns ett stort antal tillverkare av golfutrustning i Japan. Mizuno, Miura och Honma i det högre segmentet, Yamaha, Srixon och Bridgestone i mellansegmentet, sedan finns det ett antal som inte är särskilt kända utanför Japan som Vega, XXIO, Ryoma, Fujimoto och Kyoei.

De senaste decennierna har golf vuxit kraftigt i Korea och Kina, särskilt de koreanska damerna har imponerat, de verkar komma ur en aldrig sinande källa, men många har en tendens att försvinna lika fort som de dyker upp. Innan de teear upp på LPGA har de som regel slipat sitt spel några år på den japanska damtouren. Det kommunistiska Kina har omfamnat det kapitalistiska golfspelet med all den entusiasm och kärlek de förmår och kallar golf för 綠鴉片 (lu yapian) eller ”grönt opium” eftersom det är lätt att bli gripen och spelet är beroendeframkallande. Idag är Kina och Korea de japanska golftillverkarnas största marknader, inte minst då koreaner och kineser är villigare än européer och amerikaner att betala ett premium för kvalitetsprodukter. Anekdotiskt, det finns ännu ingen sammanställd statistik, skall antalet golfrundor ökat under Covid-19 krisen eftersom de inte åkt till kontoret och man håller stora avstånd samtidigt som det är möjligt att vara social under utövandet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.