歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


2 kommentarer

Hogen upproret 1156 inledningen till Japans första inbördeskrig

När 1100-talet inleds har Japan utvecklat tre av varandra beroende maktcentrum, för den som kan sin historia vet att det fram tills den amerikanska konstitutionen, har varit en för mycket. Japan var på intet sätt något undantag. Makten låg hos kejsaren som både person och institution, hos Fujiwara klanen som agerade regent för honom, och hos en framväxande krigarklass som vi känner som samurajer, men som japanerna betecknade buke (武家) eller krigarhus. De senare representerades av klanerna Taira (平家) ofta kallade Heike, och Minamoto (源氏) ofta Genji, eller mera utförligt Kawachi Genji (河内源氏). År 1073 tillträder kejsare Shirakawa (白河天皇) och han var en av de mer skarpsinniga personer som innehaft Krysantemumtronen, eller Juvelsätet som det hette vid denna tid då det rörde sig om utsmyckade tatami mattor. Han abdikerade 1087 och införde i samband med detta Insei (院政) som ofta översätts till klosterstyre. När kejsaren abdikerade till förmån för sin son kejsare Horikawa (堀河天皇) tog han tonsuren och etablerade sig i ett buddisttempel. Hans titel blev då Dajo tenno (太上天皇) ofta nedkortat till Joko (上皇). Men klosterkejsaren blev även känd som Chiten no kimi (治天の君) som kan tolkas som den ”regerande statschefen”. Ett tydligt bevis på att han återtagit den politiska kontrollen ur Fujiwaras järngrepp. Läs mer