歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Japans religiösa trankilism

10 kommentarer

Japaner föds in i Shinto men dör som buddister. Ett av Japans många unika inslag i sin kultur är att de har två stora religioner som inte står i något motsatsförhållande. Tvärtom. De lever i bästa välmåga, bredvid varandra. Det är bara att jämföra med det sekulariserade Sverige, världens kanske minst religiösa land, men när det kommer till både kristendom och islam blir det svallning i känslorna. Den stora skillnaden är förekomsten respektive frånvaron av dogmer. Kristendom och islam predikar ett antal levnadsregler som de förväntar sig att anhängarna skall acceptera. Problemet är att de har mer än tusen år på nacken och dessa regler är dåligt anpassade till en livsstil som kretsar kring smartphones, Xbox, Twitter, Tinder, McDonald’s, miljöproblem, piratströmmade filmer eller för den delen Netflix. Dessutom dras de två stora religionerna med tolkningsproblem, olika grupperingar anser sig ha tolkningsföreträde. Shinto saknar helt dogmer och skrifter, därför finns det heller inga påbud om hur folk skall framleva sina liv. Det är fullt möjligt att vara en kvalificerad skitstövel i den högre skolan och samtidigt en god shintoist. Begreppet ”han är inte en god kristen” är kanske inte något som hörs lika frekvent längre, men det förekommer fortfarande. Ingen japan skulle få för sig att baktala någon som att ”han är inte en god shintoist” eller för den delen buddist. Tanken att dela in människor i goda och onda utifrån ett religiöst perspektiv existerar helt enkelt inte.

Men det har inte alltid varit på detta sätt. Buddismen anlände på 500-talet och mottogs först skeptiskt, prästerskapet kring de tidiga kejsarna utövade stort inflytande, vidskepelse och spådomar var maktutövning. Buddismen var logiskt organiserad och även om den inte kom med dogmer på samma sätt som kristendom och islam, hade den tankar om människans förgänglighet, återfödelse och begär. Över tid har det växt fram en inställning att de buddistiska lärorna är något barnen inte kan ta ställning till, därav uttrycket att de ”föds in i Shinto”, det ställs inte krav på någon form av specifikt beteende. Vuxenlivet är hårt nog, därför skall barn ha lov att bara vara barn är den ledande tanken. Istället förekommer det ett antal reningsritualer och ceremonier som barnet genomgår under sin uppväxt. Dessa är mer hyllningar till barnets förmåga att uppnå vissa mål här i livet. En av de mest berömda heter shichi-go-san eller 7-5-3 det är en ceremoni som hålls i Shintohelgedomen när flickor uppnår tre och sju års ålder och pojkar när de fyller fem. Med ett modernt synsätt upplevs detta knappast som måluppfyllelse, men man skall betänka att ceremonierna kommer från ett tidevarv när 60 % av flickorna avled före tre års ålder, och av de som levde vidare var hälften borta innan de fyllt sju. Men de som fyllde sju levde oftast vidare till vuxen ålder. Likaså var hälften av gossarna döda före fem års ålder, men av de som fyllde fem så fyllde också närmare 90 % tjugo år. Det var således tillfälle till tacksägelse när åldrarna uppnåddes.

Shinto vilar på tre begreppspelare, makoto (誠), tadashii (正しい) och kiyoi (清い) som kan översättas till uppriktighet, korrekthet, och renhet. Således säger den inget om att vara snäll, göra mot din nästa som du viljen att de skola behandla dig och liknande. Uppriktighet handlar om att vara ärlig och sann, att inte föreställa sig. Du behöver således aldrig fråga dig om du gjort rätt eller fel, utan om du varit uppriktig eller hållit tillbaka. Inte om du varit råbarkad eller mild, utan om du varit korrekt. Och den här kan vara oerhört svår att förstå för svenskar, även de som tillhör begåvningsreserven. Med andra ord är det religiöst acceptabelt att idiotförklara någon annan så länge man a) uppriktigt menar det, och b) att åsikten framförs på ett korrekt (i det här sammanhanget artigt) sätt. Det är ungefär som om Jimmie Åkesson om Stefan Löfven skulle säga; ”statsministern och excellensens högborna retorik får en stackars ödmjuk riksdagstjänare att rodna inför svetsarskråets nyfunna intellektuella höjder”. Det är således möjligt att trycka ned någon genom att höja dem till skyarna, bloggens gissning är att mer än 95 % av svenskarna hade höjt på ögonbrynen och undrat om Åkesson fått solsting, andelen som förstått ironin och sarkasmen i smicker är sannolikt få. Men exemplet vill påvisa vad som är den korrekta språkliga relationen mellan en regeringschef och en enkel ogräsplockare i demokratins örtagård. Utgår vi från att Åkesson är uppriktig i sitt hypotetiska postulat fullföljer han således Shintos religiösa krav på samtliga tre pelare eftersom han då också är ren i hjärtat vid framförandet. Oavsett om man betraktar sig som kristen eller ej, skulle sannolikt en och annan svensk ha synpunkter och anse att han raljerade. Det hänger samman med vår syn på världen som en dikotomi, god eller ond, rätt eller fel, berättigad eller oönskad, helt enkelt svart eller vit.

Islam har samma inställning, det innebär att de två religionerna har svårt att samexistera. Bägge anser sig vara den sanna uttolkaren av Guds eller Allahs ord. Därmed finns det inte utrymme för konkurrerande tolkningar, har man själv rätt, måste alla andra – per definition – ha fel. Men varken Shinto eller buddism existerar i dimensionen rätt och fel, istället handlar det om att anstränga sig, den som lägger manken till i sin tro kommer också få sina böner besvarade. Religionerna är ur den aspekten mer än fråga om hjälp till självhjälp, snarare än att förlita sig på en utomstående kraft. Därmed står de inte omedelbart i kontrast till varandra. Nyanserna blir fler än enbart svart och vitt, verkligheten koloreras med en färgrikare palett. Det finns utrymme för en religion att ta hand om de kalla färgerna, medan den andra använder de varma. Och precis som inom konsten blir det omöjligt att föreskriva rekommendationer, någon föredrar det abstrakta, andra pre-Rafaeliter, de som föredrar fotokromatiska porträtt kanske även njuter av neoklassiska scener medan andra föredrar den romantiska skolan. Således behöver impressionister inte hata expressionister, det finns utrymme för mer än en riktning.

Det politiska styret insåg tidigt att samhällsväven var beroende av att de två religionerna även på det praktiska planet kunde samexistera. Även när det inte existerar dogmatiska skillnader kan man inte undkomma de mer världsliga behoven, förgyllda tempel kan förvrida huvudet på vilken uppriktig, korrekt renhjärtad shintoist som helst. Även om de föredrog att lämna prästerskapen till att egenhändigt reglera sina inbördes relationer fanns det rationella skäl att stämma i bäcken. Genom århundranden har såväl kejsare som shoguner ansett sig behöva styra upp deras verksamhet, huvudsakligen för att undvika slagsida i någon av riktningarna. Exempelvis finns det beslut att på varje tempel eller helgedom skulle det finnas minst två präster, en från Shinto och en från buddismen. Således kunde sökaren erhålla två olika svar i existentiella frågor och vandes därmed vid att det inte fanns några absoluta svar på frågorna, det fanns endast olika tolkningar. Samtidigt har landet varit starkt anti-kristet, och det kan man ju undra hur det går ihop med nämnda tolerans.

Inledningsvis var man precis lika toleranta mot de kristna som man var gentemot den inhemska shintoläran men också den då fullt ut integrerade buddismen. Man mindes att den också anlände till Japan från främmande kuster men numera upplevdes som precis lika japansk som Shinto. De fick därför inga problem med att predika, etablera seminarier eller bygga kyrkor. Men i takt med att de ökade i antal, såväl missionärer från iberiska halvön som japanska proselyter, blev de allt mer upphetsade över möjligheterna till prosaisk makt. Den katolska kyrkan hade inte vuxit sig stark via sina mässor utan sin förmåga att liera sig med de världsliga maktspelarna och förse dem med pietetsfull fernissa. Jesuiterna och Franciskanerna såg ingen anledning till att samma scenario inte skulle utspela sig i Japan. Men deras historiska insikt i landets utveckling var för grund. Buddistiska prästerskapet hade försökt sig på liknande maktspel förut och antingen spelats bort av hovet eller senare kapitulerat till den militära makten. Det militära styret accepterade inga alternativ på sin egen planhalva och från slutet av 1500-talet försökte man på olika sätt frigöra sig från deras inflytande.

Problemet de måste konfrontera var att de också var beroende av portugisiska kanoner och spansk ammunition. De behövde göra sig av med de intrigerande missionärerna utan att förlora handelsförbindelserna, men då de var intimt sammanblandade var det en svårlöst ekvation. Så småningom gick det upp för dem att holländarna kunde förse dem med allt de behövde och därmed var de också redo att förlora handeln med Portugal och Spanien. Efter 1635 återstod endast den holländska handelsstationen i Hirado som sedermera flyttade till Dejima och de fick vara kvar därför att de frånsvor sig alla former av missionärsverksamhet. Innan varje ankommande fartyg fick lägga till kaj fyllde de en tunna med biblar, psalmböcker, katekeser och annat religiöst material. En och annan icke-holländare som anlände försökte smuggla in en bibel, men tolkarna, som endast behärskade holländska (och det knapphändigt) hade luskat ut att ett versalt G mitt inne i en sats var en given signal om Gud, Gott, eller God och de romanska språken med sin Dios, Dieu eller Dio förekom inte längre.

Kristendomens monoteistiska struktur var dess egentliga Akilleshäl i Japan. Mellan tumme och pekfinger skulle bloggen kunna plocka fram ett par tusen Shinto kami som på japanska skrivs 神 och som också används för kristendomens Gud, men det säger sig själv att med mer än 2 500 000 ”gudar” (bloggens kunskap är synnerligen begränsad) som inte tillnärmelsevis kan betraktas som allsmäktiga, inte heller kan mäta sig med Jahve. När man på svenska talar om eller diskuterar Shinto som religion är begreppet gudar därför synnerligen tveksamt. Andeväsen eller spirituell existens är betydligt mer rättvisande begrepp, inte minst eftersom vi med vår kristna bakgrund drar en så skarp gräns mellan människa och Gud. Hans ende Son är än så länge den uppenbarelse i mänsklig form vi känner till, men i Shinto så vimlar det av andeväsen i mänsklig form. Att Minamoto Yoritomo, Tokugawa Ieyasu, Takeda Shingen eller Toyotomi Hideyoshi betraktas som levande andeväsen förundrar ingen som är någorlunda bekant med Japans historia och Shintos gudssyn. Men att också kung Kamehama den Förste, George Washington, Zheng Cheng-gong, Chiang Kai-shek eller Heinrich Hermann Robert Koch hyllas som levande andeväsen på olika Shinto helgedomar är säkerligen en väl förborgad hemlighet för de flesta svenskar.

Skillnaden mellan religionerna i Väst, som sträcker sig över Mellanöstern, och religionerna i Öst är att i de förra är människan satt att tjäna religionen och det förklarar också varför kyrkor, moskéer, präster och imamer har utövat så starkt inflytande på sina troende. Medan religionerna i Öst har som uppgift att tjäna människorna, skapa en trankil miljö för henne att begrunda existentiella frågor utan pekpinnar, förklara att det finns olika tolkningar och därmed endast relativa svar och inga absoluta sanningar. Därmed blir samexistens heller inget problem, istället blir det ett gemensamt sökande efter trankilism för människans bästa.

10 tankar om “Japans religiösa trankilism

  1. Hur viktig skulle Du anse att slavhandeln var när kristendomen förbjöds?

    Gilla

    • Den var i princip borta sedan 1300-talet. Att handla med människor betraktades som ett kidnappningsbrott. Undantaget var det som kallades Hitogai (人買い) och som innefattade försäljning av döttrar till bordeller och geishahus. Det förekom endast i begränsad skala. Och i princip ”arbetade” de sig fria genom att skulden reducerades via inkomsterna. Här fanns det förvisso visst spelrum, men bordellerna övervakades av shogunat och daimyo i provinserna. De löpte hela tiden en risk att förlora sin licens ifall de inte behandlade sina anställda på ett värdigt sätt.

      Gilla

  2. Jag tänkte närmast på försäljning av japaner som slavar under slutet av femtonhundratalet och denna handels eventuella drivkraft för att kasta ut de kristna.

    Gilla

    • Jag blir osäker på vilka du syftar på. Till utlandet? Av jesuiterna? Det jag kommit i kontakt med är ”gåvor”, men dessa var frivilliga som accepterade att skänkas bort till kungen av Korea eller kejsaren i Kina som en möjlighet att komma ut och få nya erfarenheter. Men detta var statscheferna emellan. Om jesuiterna varit inblandade torde det ha varit som mellanhänder i transportledet, inget mer.

      Gilla

  3. Jag har sett påstås att under senare hälften av femtonhundratalet exporterade främst portugisiska handelsmän japaner som slavar till Goa, Portugal och andra ställen. Hideyoshi skall ha ogillat exporten och skrivit ett skarpt brev till det portugisiska prästerskapet, Slavhandeln fortsatte emellertid vilket resulterade i att Hideyoshi lät avrätta ett antal präster. Detta har varit obehagliga minnen och sopats under mattan av såväl västerlänningar som japaner.

    Gilla

    • Du har läst artikeln om slaveriets historia?

      Gilla

      • Nej, Du har skrivit så många inlägg att jag inte har läst alla (än). Jag snubblade över detta för länge sedan i en artikel som ville försvara Hiodeyoshis avrättning av kristna 1597 med att de kristnas slahandel fortsatt trots hans förbud. Jag hoppades Du kunde ge en second opinion.

        Gilla

      • Den är på G. Nämns, märkligt nog, inte med ett ord av de källor jag tidigare benyttjat när det gäller Toyotomi Hideyoshi. Har nu hittat källor där det specifikt hanteras. Tar dock lite tid att gå igenom dem samt kontrollera riktigheten och eventuella kontroverser.

        Gilla

      • Du har fått ett längre svar på https://wp.me/p4S1UI-1nI hoppas det duger

        Gilla

  4. Ping: Toyotomi Hideyoshi och Japans slavhandel | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.