歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Japan bedriver svensk flyktingpolitik i förebyggande syfte

1 kommentar

Bloggen har i tidigare inlägg nämnt att Japan tog sig i kragen och mer än fördubblade sitt flyktingmottagande till 27 personer. Närmast rekordartat. En generositet mot sina medmänniskor som inte känner några gränser. Den som tror att bloggen gör en seriös inlaga bör lämpligen avsluta sitt läsande här. Det kommer nämligen bara att bli värre. Den som eventuellt planerar att resa till Japan i samband med Tokyo olympiaden 2020 blir övertygade om att bloggen och Donald Trump röker samma starka tobak enligt Carl Bildts analys. Bloggen försäkrar att senast det hände var Bildt elevrådsordförande.

De som kommer hit på besök möter nämligen ett leende öppet folk som välkomnar med öppen famn, eller snarare djupa bugningar. Inte kan väl så vänliga människor vägra att ta emot flyktingar? Jodå, och av ett flertal olika skäl. Under 90-talet ökade antalet kinesiska gäststudenter markant, varje år sattes nya ankomstrekord. Detta skedde i skuggan av Tianmen massakern och de var många som undersökte möjligheten att få politisk asyl för att slippa åka hem till Kina. Men Japan ville inte riskera några diplomatiska problem med Beijing så studenterna informerades diskret om att ifall de drog tillbaka sina ansökningar behövde utrikesministeriet inte meddela kinesiska ambassaden att det inkommit en ansökan. Samtliga drog blixtsnabbt tillbaka sina ansökningar.

Intressant nog har Japan inte alls visat upp denna njugghet historiskt. Tvärtom har man vid flera tillfällen tagit emot massinvandring från det asiatiska fastlandet. Första gången, som vi känner till, var på 400-talet. Krig på den koreanska halvön (historien går igen och igen) ledde till stora flyktingströmmar och när de dragit sig längst ned mot söder kring Pusan och Ulsan området fanns det inget annat alternativ än att ge sig ut på havet. Mängder av koreaner kom via havet till Kyushu och det visade sig att de hade med sig kunskap och förmågor som det provinsiella Yamato folket hade nytta och glädje av. Avancerad drejteknik, skrivkonst, matlagning, odlingsteknik och textilfärgning är något av det som sticker ut när man jämför innehållet i japanska och koreanska gravar.

Dessa tekniker gjorde det möjligt för Yamato klanerna att militärt erövra andra folk som befann sig på de japanska öarna, Kumaso och Emishi är folkslag som genomgått det som på Balkan beskrevs som etnisk rensning. Idag vet vi inte mycket mer om dessa folkslag än att de en gång existerat och den första invandringsvågen, alternativt en oförmåga att ta till sig kunskaperna från fastlandet, blev deras undergång. Japanerna som har sitt ursprung i Yamato klanerna kan således tacka flyktingar för att de kom att dominera öriket.

Så småningom lärde de sig att koreanernas kunskaper hade inhämtats från Kina. Deras nyfikenhet på det landet växte av naturliga skäl, men då inga kinesiska flyktingar dök upp längs den japanska kusten hade de inget annat val än att själva söka sig mot Kina. Så från början av 600-talet och 500 år framåt åkte japaner, först munkar, sedan aristokratins söner och så småningom äventyrare, över till fastlandet för att lära sig mera. Stadsbyggnadskonst, arkitektur, kalligrafi, konst, strategi, politik, juridik, allt det som behövdes för ett effektivt samhällsbygge lärde man sig av Kina. Väl att lägga märke till, japanerna hade haft betydligt svårare att tillgodogöra sig all denna kunskap om det inte var för alla de koreanska flyktingar som under 400-talet bidrog till att höja bildningsnivån i Japan.

I och med att Japan övergick till militärt styre blev en av de bärande premisserna att man skulle säkra gränserna, därmed blev det inte heller aktuellt att ta emot flyktingströmmar. Men när militärstyret kapsejsade och inbördeskrig blev normen kom det åter folk utifrån, denna gången portugiser, missionärer och köpmän. Åter blev det ett teknologiskt uppsving för Japan, inte minst på vapenfronten. Portugiserna följdes av spanjorer, engelsmän och holländare, de europeiska stormakter som uteblev var Frankrike och Sverige. Japan sög åt sig av kunskap och den kom att ha ett avgörande inflytande på inbördeskrigets utgång.

Därefter stängdes gränserna med undantag för fyra kryphål, Ryukyu, Tsushima, Hakodate och den mest kända av dem alla, Nagasaki. Japans intresse för det utländska avgränsades till produkter; tankar, konst, idéer, litteratur, teknik ansågs onödigt. Detta tillstånd varade till 1868 då Japan öppnade sig och shogun avgick till förmån för direkt kejserligt styre. Åter forsade folk och idéer från utlandet in i Japan som saknade förmåga att värja sig. En sådan idé var imperialismen som Japan frodigt anammade och ockuperade Korea. Åter vällde det in koreaner i Japan, flera hundratusentals. Men denna gång som tvångsarbetare. Från att 1500 år tidigare välkomnats som kunskapsbärare blev de närmast behandlade som undermåliga slavar.

Efter det har Japan åter varit stängt, inte för turister, men för de som eventuellt skulle vilja flytta till landet. Det är nästan endast de som gifter sig med en japansk medborgare som beviljas uppehålls- och arbetstillstånd. Den reflexmässiga reaktionen från japanska sida är alltid att det inte finns plats. Och förvisso saknar de norrländska vidder, men för tio år sedan var de 127 miljoner till antalet, numera är de 126, och de fortsätter minska. Övergivna hus och obebodda ruckel är kanske inte iögonfallande direkt, men för tio, tjugo år sedan såg man inga alls. En tio minuters promenad i bostadskvarter (som inte ligger i Osaka eller Tokyo) innebär att man stöter på åtminstone ett hus som råttorna verkar ha övertagit. Vi ser förfall, den som suttit i ett syriskt flyktingläger ser frihet och potential. Är det något Japan för närvarande har brist på så är det optimister som ser potential.

Ändå är det en xenofobisk nationalism, närmast med inslag av den rasbiologism som genomsyrade Sverige på 30-talet, som sitter fastnaglad i ryggraden på japanerna. Precis som den näst intill oförvållade ekonomiska framgången på 50- och 60-talet skapade nationell hybris uttryckt i saktmodig förhävelse i Sverige upplevde japanerna samma fenomen under 80- och 90-talet. Man ansåg sig utvald och förmer, kunde inte göra några fel, vägen till evig framgång låg utstakad. Men såväl Sverige som Japan lever under samma nationalekonomiska villkor som alla andra. Sverige lät den offentliga sektorn expandera bortom all rimlighet och vi dras fortfarande med den baksmällan, japanerna trodde att markpriserna skulle gå upp och upp och upp och upp. Insikten att det finns gränser för alla slags ekonomisk aktivitet och att resurserna inte växer i all oändlighet blev ett lika brutalt uppvaknande i bägge länderna. Reaktionen har också varit likartad, tillknäppt nationalism genom snäva ingångar i allt mer stängda gränser. Sverige slår till när de överrumplats, Japan innan de riskerar överrumplas.

En tanke på “Japan bedriver svensk flyktingpolitik i förebyggande syfte

  1. Ping: Japans syn på invandring återpeglad i statistiken | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.