歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Gudfadern är död, länge leve Gudmodern

Johnny Kitagawa är död. Johnny vem? En sådan reaktion hade inte varit helt oväntad, men han var japansk musikindustris Gudfader. Inte fader, inte kung, inte ens shogun, utan just det maffialiknande Gudfader. Han var mannen bakom Johnny’s Jimusho (ジャニーズ事務所), på engelska Johnny & Associates. Världens mest framgångsrika musikproducent. Ingen har producerat fler artister som nått nummer ett, ingen har producerat ler singlar som nått nummer ett och ingen har producerat fler konserter än Johnny Kitagawa. Han är mannen bakom grupper som SMAP, KAT-TUN, Arashi, KinKi kids, Hikaru GENJI, V6, Say! Hey! Jump och många, många, oerhört många fler boy bands. Han producerade aldrig kvinnliga artister. Ryktet gör gällande att han tyckte de var för gnälliga, själv undvek han alltid att svara på frågorna. Som den Gudfader han var höll han sig i bakgrunden. Han var 87 år när han avled. Läs mer


2 kommentarer

Dolly style vs. AKB48

Bloggen var inne på SvT Play för att få sig en dos svensk media när jag på avdelningen Dokumentärer fick syn på ett program som heter Dolly style-fabriken och den sura gamla gubbe som invaderat bloggens lekamen tänkte ”bläh” när jag noterade deras ansträngning att efterlikna japanska anime figurer. Nåja, tänkte jag, några minuter medan yoghurt och granola intages är väl knappast någon större förlust. Redan efter en minut eller två inser jag att Emma Nors och Palle Hammarlund helt har kopierat konceptet från japanska grupper som Morning musume och AKB48, men utan att förstå hur de egentligen fungerar. Det finns faktiskt inte tillstymmelsen till en enda egen kreativ tanke i sammanhanget, men att de inte lyckas beror på att de inte förstår själva essensen i hur dessa grupper fungerar. Så i detta inlägg tänker bloggen ta upp japanska tjejgrupper utifrån perspektivet Dolly style. Läs mer


1 kommentar

Grunden för J-POP lades av Rats & Star

J-POP slog igenom på 90 talet som internationellt fenomen, kanske mest tack vare dess hyponymiska visual kei. Egentligen inte en musikgenre men snarare en subkultur kännetecknad av pråliga paltor, androgyna artister och fantasieggande frisyrer. Men innan allt detta fanns det Rats & Star, ett palindrom som skulle påminna om att även en råtta kunde bli stjärna. Bandet medlemmar hade en minst sagt brokig bakgrund och en än mer fascinerande framtid. Läs mer


4 kommentarer

Japansk stiliserad teater sedan 1300-talet, nu med anime figurer

Scen ur ett Noh skådespel

Traditionell japansk teater är stiliserad och därmed, åtminstone för västerlänningar men även de flesta moderna japaner, en förvärvad smak. Utan insikt i teaterns form och avsikt är det svårt att tillgodogöra sig ett drama. Trots sin historiska rikedom och kulturella egenhet får traditionell japansk teater nästan inget statligt kulturstöd, kan den inte attrahera åskådare kommer den att dö ut. Västerländska dramer spelas också i japansk översättning, men utanför Tokyo och till viss del Osaka är det sällan de sätts upp. Traditionell japansk teater livnär sig därför till stor del av landsbygden. Läs mer


3 kommentarer

Sanshin är företrädare till shamisen

Japans musiktradition kommer främst från Kina, antingen direkt eller via Korea. Men som all annan främmande kultur som landet importerar omvandlas det och förändras till något unikt japanskt. Det gäller såväl instrumenten som musiken och repertoaren. Det mest kända instrumentet är troligen geishans shamisen, det tresträngade gitarrinstrumentet. Dess historia är kortare än många tror.

image

Läs mer