歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Japans utlänningsrasism historiskt betingad

1 kommentar

En tredjedel av alla utlänningar bosatta i Japan anser sig ha varit utsatta för rasistiska epitet eller behandling av japaner som presenteras i The Guardian. Det anges i en undersökning genomförd av justitieministeriet som japanska migrationsverket, eller Nyukoku Kanrijo på japanska. Svaret från myndigheterna är mer utbildning och information om utlänningars rättigheter. I Japan finns ingen Diskrimineringsombudsman (DO) som den diskriminerade kan vända sig till för att få hjälp. I detta inlägg benar Rekishikan upp ursprunget och problemen kring japaners diskriminering.

Först gäller det dock att skilja på strukturell diskriminering och privat diskriminering. Den strukturella är exempelvis när samhället placerar individer med samma bakgrund i snäva definierade geografisk områden. Rinkeby, Tensta, Fittja, Hisingen och Rosengård är exempel på strukturell diskriminering, även om representanter för Migrationsverket och vissa debattörer skulle protestera mot den beskrivningen, eftersom staten inte i direktiv har angett att invandrare och flyktingar skall placeras där, så är resultatet icke desto mindre i praktiken strukturell diskriminering. Skulle det komma ett politiskt beslut om att utvisa alla invandrare utan arbets- och uppehållstillstånd, blev de första 70 % en tämligen enkel polisiär uppgift då de flesta återfinns i nämna områden. Denna typ av strukturell diskriminering existerar inte i Japan, trots att många bofasta västerlänningar i Tokyo återfinns i en snäv triangel som begränsas av Roppongi, Hiroo och Shibuya. Men dessa tillhör en exklusiv skara av expats med lyxiga företagskontrakt. De riskerar med andra ord inga former av diskriminering.

Således återstår privat diskriminering, och med det menas föräldrarna som inte vill att deras son får gifta sig med tysk eller dansk kvinna, hyresvärden som inte släpper in långnäsor, baren som stoppar dig i dörren eller bordellen som vägrar dig tillträde till sina damer. I de allra flesta fall, som regel när det gäller diskriminering, bottnar det hela i okunskap som i sin tur föder fördomar. Föräldrar som motsätter sig giftermål gör det för att de är rädda att förlora sitt barn till utlandet och att de sällan eller aldrig får träffa sina barnbarn. Japan ligger långt borta från USA och Europa, men närmre Korea och Kina. Således är det mindre vanligt att de motsätter sig barnens äktenskap med koreaner och kineser (även om det också förekommer). Hyresvärden och barägaren behärskar sannolikt inte engelska och är övertygad om att kommunikationssvårigheter kommer att leda till problem med resten av hyresgästerna eller barvärdinnorna. Även i de fall där västerlänningen behärskar japanska är japanerna övertygade om att de inte kan läsa språket och blir därför oroliga för att de måste bekosta översättningar av rundskrivelser och anslag till hyresgästerna. Bättre då att stämma i bäcken och inte släppa in dem.

Japan har en lång historia när det gäller diskriminering mot västerlänningar. Den siste kejsaren av den gamla stammen, Komei, vädjade till shogun att barbarerna inte fick besudla hans vackra rike med sina läderbeklädda fötter. I Japan hanterades nämligen läder av de besudlade Eta, och därför antogs det vara likadant i andra länder. Motståndet var emellertid lönlöst, shogunatet hade inga maktmedel att sätta emot de betydligt bättre beväpnade amerikaner som insisterade på att alla Japans hamnar skulle öppnas för sjöfarten. Den första stora incidenten inträffade 1862, innan Japan hade övergått till ett modernare styre och är i västvärlden känd som Richardson affären, men i Japan kallad Namamugi jiken som betyder Veteincidenten. Det har dock inget med vete att göra utan för att det hela skedde i en by kallad Vete, alltså Namamugi på japanska.

Charles Richardson, Woodthorpe Clark och William Marshall tillsammans med Margaret Borradaile var ute på en nöjesritt längs Tokaido, huvudvägen som band samman Edo och Kyoto när de stötte på Shimazu Hisamitsu, tidigare daimyo i Satsuma tillsammans med sina följeslagare på väg i motsatt riktning. Protokollet för japaner när en uppsatt person var på väg i motsatt riktning var att stiga åt sidan, buga djupt och låta det exalterade ekipaget passera. Richardson vägrade, detta protokoll diskuterade intensivt i den lilla utlänningskolonin och protesterna var högljudda och intensiva. Richardson tillhörde de mest högljudda och han såg nu sin chans att demonstrera sin åsikt. Tillsammans med de andra red han på ute på sin kant utan att stiga av eller gå åt sidan. Hisamitsus livvakter beordrade honom att stanna, stiga av, gå ned knäböjande och buga sig för Shimazu och hans följeslagare. När Richardson, som inte förstod japanska, fortsatte att ignorera påbuden, tog livvakterna fram sina svärd och högg ner honom från hästen tillsammans med de två andra männen, kvinnan rörde de inte.

Richardson var svårt skadad, Shimazu Hisamitsu betraktade honom och ansåg att han inte skulle klara sig, därför beordrade han todome, den slutliga stöten som enligt japanskt synsätt gavs utav barmhärtighet. Incidenten blev jättenyheter inte bara i Japan utan så småningom även i England. Utlänningarna i Yokohama begärde hos sina regeringar att de skulle beordra straffexpeditioner mot Satsuma, Shimazus domän, och utkräva stora skadestånd. England krävde japanska staten på £100 000, gott och väl 100 miljoner kronor i dagens valuta. Så småningom utbetalades summan, men det var en tung post i den tidens japanska budget. Man avkrävde också av Satsuma ett skadestånd på £25 000, att gärningsmännen skulle straffas och att de bad om ursäkt för det inträffade. Men Satsuma slingrade sig och kom med ständiga undanflykter. Efter ett år hade engelsmännen fått nog och skickade en skvadron till Satsumas kust. På plats lade de åter fram de brittiska kraven och hotade att ta det som inte gavs till dem.

De kapade tre av Satsumas fartyg och bombarderade huvudstaden Kagoshima. I engelsk historia är denna händelse känd som bombardemanget av Kagoshima, i japansk historia som Anglo-Satsuma kriget. Det är således skillnader i synen på det inträffade, och det visar hur viktigt det är att läsa båda sidornas historieskrivning för att få klart för sig omfattningen av det inträffade. Bombardemanget var effektivt, Satsuma lånade £25 000 hos shogunatet, som aldrig återbetalats, för att betala av engelsmännen. Men förövarna överlämnades aldrig och straffades heller inte då de agerat i enlighet med reglerna för kirisute gomen. Problemet var att i avtalet mellan England och Japan gavs engelska medborgare extraterritorialitet, men detta var inte känt av folk i gemen, inklusive samurajerna från Satsuma.

Beskrivningen ovan belyser att det inledande umgänget mellan västerlänningar och japaner skedde i konfliktens sfär och inte under försök till ömsesidig förståelse och uppskattning över likheter och olikheter. För den som behärskar en smula japanska manifesteras det ofta i första mötet med enskilda japaner då det verkar följa en officiellt deklarerad mall. Den går ungefär så här; ”Oj, så bra din japanska är (den är i bästa fall knagglig), Varifrån kommer du? När kom du hit? När skall du åka hem?” Den tredje frågan är naturligtvis symptomatisk för deras syn på västerlänningen, hen är en tillfällig besökare och det är enklast att minimera samröret med dem som ändå snart skall återvända hem.

Dessa problem i det moderna samhället belyses väl av följande två video. Den första visar på frustrationerna hos västerlänningar som förstår och talar japanska, afrikanen talar exempelvis en underbar Osakadialekt. Men servitrisen är låst i sitt tänkande, japansk-amerikanen är hennes halmstrå eftersom hon förväntar sig att den som har ett ansikte liknande hennes eget förstår språket, medan den som avviker inte gör det.

Youtube profilen ”That Japanese Man Yuta” visar upp videon ovan för ett antal japaner på gatan och frågar dem hur de tolkar videon. Lägg märke till hur svårt de har at förstå att videon är en kritik av deras oförmåga att ta till sig av den kritiken.

En tanke på “Japans utlänningsrasism historiskt betingad

  1. Ping: Positivt eller negativt att vara haafu? | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.