歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Japanska polisens historia

Polis är egentligen endast en stadsborgare baserat på dess etymologiska ursprung i klassisk grekiska, på japanska kallas de keisatsukan (警察官), i dagligt tal ofta nedkortat till keikan, en tämligen ny konstruktion sammansatt av tecken för infånga/uppsträckning, undersöka/observera och officer. Syftet med konstruktionen var att försöka uppfånga de flesta av de funktioner som ingår i en modern poliskårs arbetsuppgifter. Uppsträckning skall således inte tolkas som att de går omkring och drar folk i öronen, men upprätthållandet av lag och ordning kräver ibland att en polis behöver tala folk till rätta och vägrar de lyssna behöver åtgärderna kanske uppgraderas. Japans första polisorganisation uppstod redan 816 i Kyoto, då benämnd kebiishi (検非違使) som ungefär är ”kejserligt undersökningsombud”. Kejsare Saga (嵯峨天皇) skapade redan 810 ett centralt maktorgan kallat kurododokoro (蔵人所) ungefär ”drätselkammare” för att få ordning på hovets finanser. Trots stora risodlande herrgårdar i Kyotos omgivningar verkade kassan ständigt otillräcklig. Med detta inlägg gör vi en närmare genomgång av den japanska polisens historiska utveckling. Läs mer


Lämna en kommentar

När en polis fick bloggen att fundera

Viktor Adolphson är en polis som twittrar under namnet @YB_Sodermalm, det står för Yttre Befäl på Södermalm i Stockholm. Han informerar sina läsare, inklusive denna blogg, om vardagliga händelser i polisyrket. Det där vi inte läser om i tidningen, eller hör på radio. Det som i själva verket är grunden i det som du och jag, i den stora menigheten, associerar till polisiärt arbete. Att med små medel, finurligt tänkande, upparbetade kontakter och synlig närvaro hålla Södermalm på rätt sida gränsen till anarki. Ett ofta otacksamt jobb, alltid slitsamt, men även med små stunder av glädje och uppskattning. Idag skickade konstapel Adolphson, som jag misstänker är polisinspektör, kanske kommissarie, ut detta lilla tweet här bredvid. Inget anmärkningsvärt, en typisk del av den polisiära vardagen. Men det fick bloggen att börja tänka, och jämföra.

Läs mer


Lämna en kommentar

Det var bättre förr

På den tiden bloggen var en snorig spalt och utförde sin journalistiska gärning på en av landets kvällsavisor hade vi på redaktionen en liten informell tävling. Det gällde att få våra intervjuoffer att säga att ”det var bättre förr”, för varje sådant citat i en artikel utdelades det poäng och vid veckans slut räknades poängen samman. Den som hade flest poäng fick en rejäl fylla på krogen bekostad av de förlorande kollegerna. Det hela pågick i sex veckor innan redaktionsledningen fick upp ögonen för vad som försiggick. Minnet dyker upp i bloggens atrofiska skalle därför att jag på en cykelrunda såg det lokala fotbollslaget träna på stranden. 200 meter bort på en gräsmatta stod deras ryggsäckar, 25 stycken, uppradade utan någon översikt. Uppenbarligen var de japanska fotbollslirarna inte oroliga för att någon skulle plocka på sig ryggsäckar för eget bruk. Samma fenomen förekom i Sverige på spaltens tid. Bilen stod olåst, ytterdörren likaså, åtminstone när någon var hemma. Det är lätt att bli nostalgisk, men viktigare kanske är att ställa frågan hur Japan har kunnat bevara sin oskuld och om Sverige kan återta den. Läs mer


1 kommentar

Japansk polis med tortyr sedan 1600-talet

Exempel på ishidaki

Japansk polis, som bloggen tidigare beskrivit, har långtgående befogenheter. Såväl Sverige som Japan bryter mot en av de mest grundläggande rättssäkerheterna, rätten till en snabb och rättvis rättegång. Det är inte ovanligt med misstänkta som sitter häktade upp emot ett helt år, utan någon som helst möjlighet att förbereda ett försvar, söka andra förklaringar till det inträffade och presentera det för domstolen. Visar det sig sedan att den häktade är oskyldig betalas det ut ett skadestånd motsvarande förlorad arbetsinkomst. En skamfläck på ett rättsväsende som medborgaren förväntas ha förtroende för. I Japan är det likadant, polisen kan arrestera någon utan orsak i 48 timmar, en åklagare kan sedan förlänga det i ytterligare 24 timmar för totalt 72 timmar. I realiteten förlänger åklagaren detta mer eller mindre på löpande band genom att den misstänkte släpps för att omedelbart arresteras på nytt. Anledningen är att japanska rättegångar bygger mycket på att den misstänkte skall erkänna och det är polisiärt svårt att övertyga en misstänkt om sin skuld på endast 72 timmar. Därför gillar de tortyr och har använt det flitigt historiskt.

Läs mer


Lämna en kommentar

Svensk och japansk polis

Är Japan en polisstat? Frågan, om än en smula drastisk, är inte helt oberättigad. Anledningen är att man upplever dem som allestädes närvarande, inte minst om man kommer från Sverige. En starkt bidragande faktor är koban eller polisboxar. Små mini-polisstationer utspridda runtom i samhället. Kanske något som den svenska närpolisorganisationen strävat efter, men den som gör en okulär jämförelse, finner snabbt att det finns stora skillnader i synlighet mellan svensk och japansk polis arbetsmetoder. I detta inlägg tar bloggen upp den japanska polisen och dess tillväxt.

Läs mer