歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

De japanska mobiltelefonernas historia

För en tekniskt avancerad nation inträdde Japan oväntat sent på mobiltelefonmarknaden. Första gången vi ser något som påminner om det var på världsutställningen 1970 i Osaka, men mobiliteten innebar 20 meter eller så från telefonens basstation. Det var fråga om trådlösa telefoner, snarare än trådlös telefoni. Men japanerna själva imponerades väldigt av möjligheterna och den nya tekniken i sig blev katalysator för att upplösa det statliga telemonopol. Denden kosha (電電公社), en bolagiserad form av gamla Televerket, privatiserades och blev NTT. De gamla bakelittelefonerna som saknade uttag, utan vars ledningar gick rakt in i väggen, var nu ett minne blott och under en tidsperiod var det även möjligt att inhandla en trådlös telefon i jourbutiken. Det räckte för att japanerna skulle bitas av mobilitetsviruset så när det som nu benämns 1G, biltelefonerna som krävde koppling till ett bilbatteri och som var mobil ifall man hade breda skuldror som klarade av att släpa runt på basstationen, skulle varje tjänstebil utrustas med utrustningen. Vanligt folk hade helt enkelt inte råd med vare sig inköp eller samtalskostnader. Läs mer


2 kommentarer

De japanska hantverkarnas historia

Hantverkare på japanska heter shokunin (職人) och de ingick som ett av de fyra stånden i det närmast feodala klassamhället. I realiteten är deras historia nästan lika lång som bondens, men inledningsvis har den en tendens att sammanfalla då bönder av naturen vill vara självförsörjande. Bostäder var därför av enklaste slag, istället för stängsel avgränsades åkrar av diken, det var med införandet av metallurgin som hantverkare började utvecklas organiskt i samhället. Hanteringen av metaller krävde kunskap och känsla, inte med automatik givet att alla behärskade detta. Varje samhälle har således haft inslag av hantverkare sedan åtminstone järnåldern, men det är först när de specialiseras och organiseras som de blir en kraft att räkna med i samhällsutvecklingen. Före penningekonomins införande avlades skatter i dagsverken, men också i exempelvis tygbalar. Kvinnor har således spelat en viktig roll i den tidiga utvecklingen av hantverket. Deras insats kunde avgöra huruvida maken kunde stanna hemma och ta hand om åkern, eller tvingades bege sig till hovet i Nara för att hjälpa till vid tempelbyggen eller väganläggningar. Läs mer


Lämna en kommentar

SO-rummets historierevisionism

På sajten SO-rummet finns en artikel som heter Japans väg till andra världskriget, som är så full av fel att bloggen tar sig för pannan och suckar från fotsulorna och uppåt. Rekishikan har ju skapats för att försöka ge svenskar lite bättre kunskap om Japan, specifikt dess historia så att man därigenom lättare skall kunna förstå det moderna samhället. Det första kravet är då att man har ordning på sina fakta, det gäller att skilja rätt från fel. När fel tillåts slinka igenom hipp som happ får man den situation vi idag ser i Trumps USA. Det leder till polarisering och faktaförnekelse. Men det finns inga alternativa fakta, det finns enbart fakta. Så dagens inlägg skrivs för att korrigera alla felaktigheterna som presenteras i SO-rummet.

Läs mer


Lämna en kommentar

Så bodde japanerna under Tokugawa

Under Edo perioden fick Europa mer genomarbetad information om Japan två gånger. Först av Engelbert Kaempfer som bevistade Japan 1691 och 92, samt Carl Peter Thunberg som anlände 1775 och stannade ett år. Deras intryck samlades in under det japanerna benämner Edo Sanpu (江戸参府 ), den årliga artighetsvisiten, holländarna kallade den hofreis, då den holländska handelsstationen i Nagasaki besökte shogun i Edo och utbyte gåvor i enlighet med japansk tradition. För japanerna var det en markering, inte minst gentemot den egna populationen, att det rådde ett tributärt förhållande. Holländska stationschefen förväntades läsa upp en text där han uttryckte sin och nationens tacksamhet över att japanerna tillät dem att vistas och handla i Nagasaki. Det innebar att Kaempfer och Thunberg vistades i speciella gästgiverier, kallade orandayado, när de besökte de större städerna som Kokura, Shimonoseki, Osaka, Kyoto och Edo, och när de övernattade på mindre platser förlades de till samma härbärgen som daimyo, såvida de var tillgängliga. De kom således aldrig i kontakt med normala japanska hus och fick därmed inte heller klart för sig exakt hur japanerna levde. Detta inlägg skall därför beskriva hur ett hem såg ut och vad som återfanns i det.

Läs mer


Lämna en kommentar

Varför kniv och gaffel, och inte ätpinnar?

Varför har vi i väst utvecklat bestick, i modern tid väldigt specialiserade som hummergafflar och smörknivar, medan asiaterna varit förnöjda med sina ätpinnar? Det är en fråga som historieforskningen inte lyckats förklara tillfredsställande, inte minst eftersom mat har följt med mänsklighetens utveckling från första början. Detta inlägg är därför ett i högsta grad spekulativt försök att försöka förklara skillnaderna och deras utveckling. Läs mer