歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Tio anledningar att föredra Japan, eller Sverige

2 kommentarer

Vilket är bäst, Japan eller Sverige? Det är nog den frågan bloggen får oftast från sin omgivning, och det oavsett om den består av svenskar eller japaner. Går den ens att besvara? Finns det något slags objektiv linjal att applicera? Det görs lyckomätningar, som egentligen är opinionsundersökningar, där Danmark alltid verkar hamna i topp. Men sådana säger egentligen inget om bilaterala jämförelser. Danmark är ju i princip som Sverige men med bättre ölsorter och godare smørrebrød, räcker det för att förklara skillnaden? Knappast, det kanske bara är så enkelt att dansken är mindre gnällig än svensken. Dessutom har Sverige godare snapsar än Danmark, det borde ju kompensera något för ölen och mackorna. Som synes är det inte lätt att jämföra med något slags objektivitet i sikte. Istället väljer bloggen att presentera två tio i topp listor. En med fördelarna med Japan, den andra med Sverige. Det vore roligt med åsikter från andra som har erfarenhet av bägge länderna.

Listorna är ingen ranking utan slumpmässigt numrerade, inte minst eftersom det bloggen fokuserar på kanske inte alls motsvarar läsarens prioriteringar. Lägg exempelvis märke till att varken anime eller manga finns med på listan, helt enkelt för att bloggen inte finner dem intressanta, medan den som är supernörd på dessa naturligtvis finner det närmast oförskämt att de inte finns med på listan. Så kom ihåg att den är helt subjektiv. Bloggsystemet hanterar listnumrering annorlunda än ordbehandlaren, och det går tydligen inte att korrigera manuellt. Bloggen beklagar innerligt.

Tio anledningar att gilla Japan

  1. Skydd på armeringsjärn. Ta en titt på bilden här ovan. Lägg märke till de brandgula knopparna och omslagen på krökarna. De sitter där som extra skydd för byggnadsarbetarna. Kanske används de numera också i Sverige, men första gången bloggen såg dem var i Japan. Har de kommit till i Sverige är det sannolikt genom förhandlingar mellan facket och arbetsgivaren. I Japan kom det till för att en betongarbetare till sin byggmästare påpekade att uppstickande armeringsjärn såg obehagliga ut. Omedelbart vände sig sagde byggmästare till en producent av plastknoppar och undrade om de kunde tillverka gedigna knoppar som skulle kunna förhindra skador. Han motiverades säkerligen av att inte drabbas av stämningar om farlig arbetsmiljö. Den intressanta skillnaden är att han genast försökte åtgärda problemet för att han ville visa sina anställda omtanke. Produktiviteten steg omedelbart bland de som rörde sig inom och mellan armeringsjärnen eftersom de inte längre riskerade att rivas och få arbetskläder förstörda. När prioriterade en stor svensk arbetsgivare sina anställda senast?
  2. Hitechdass. Japanerna kallar dem washlet, toalettstolen som hanterar din rumpa som en liten bebis. Spolar bort rester, torkar med en sciroccovind, spelar en underhållande melodi. Allt justerbart efter egna önskemål och preferenser. För bloggen representerar dessa toaletter japanernas vilja att ständigt försöka förbättra sina produkter. Jämför med IFÖ och vad de erbjudit svenska befolkningen de sista hundra åren, inbyggd tank och lite andra färger än vitt. De har i princip monopol på den svenska marknaden och de beter sig exakt som en monopolist förväntas enligt de nationalekonomiska läroböckerna. För samma pris du betalar för en IFÖ tron får du i Japan ett litet fjärrstyrt mästerverk. Vill du sitta på annat än liten tunn plastskiva får du allt själv gå och köpa ett alternativ på Bauhaus. I Japan väljer du säte och lock samtidigt som tronen inhandlas så att du får det precis såsom du vill ha det.
  3. Roterande snabbmat. På japanska kallas det kaiten sushi och är ett sätt för den klassiska japanska maträtten sushi att konkurrera med McDonald’s och annan snabbmat. Rent objektivt kan vi nog vara överens om att ur närings- och hälsosynpunkt så är sushi att föredra över hamburgare och pommes frites. Problemet var att en itamaesan, sushikocken, endast kunder serva ett fåtal kunder framför sin disk. Bilden borde vara uppenbar för var och en som beskådat dokumentären Jiro Dreams of Sushi där det går ungefär fyra kockar på åtta gäster. Fullständigt omöjligt att konkurrera med snabbmatskedjorna. Lösningen blev rullband, numera vidareutvecklade med ett snabbspår. Antalet platser längs rullbandet är noggrant uträknad, där rullbandet går ut i köksregionerna står itamaesan och lägger på nya tallrikar när han inte preparerar specialbeställningar. Plötsligt servar han ensam närmare trettio gäster som beställer via tryckskärm. Det senare innebär att de också kan hantera västerländska gäster utan att kunna ett ord engelska. Skärmarna börjar allt mer också få menyer på koreanska och kinesiska. Bloggen gillar denna utveckling för den visar hur japanerna lyckas bevara sin traditionella (mat)kultur när den konfronteras med nya tekniska utmaningar från västvärlden. Dessutom innebär den att man inte tvingas äta något mindre hälsosamt bara för att man har bråttom eller ont om tid.

  1. EV-laddare en masse. Nästan alla etablissemang som håller sig med större parkeringsplatser, möbelhandlare, gallerior, större restauranger även kommunalkontor har ofta en eller flera parkeringsplatser avsedda för den som kör elbil. Här kan de ladda bilen, kostnadsfritt, medan de handlar, äter eller betalar sjukförsäkringen. Nissan tillkännagav för inte så länge sedan att det numera finns fler tillgängliga laddstationer än det finns bensinstationer. Jämförelsen haltar en aning eftersom bensinstationer som regel har ett flertal bensinpumpar. Men det visar en klar och tydlig trend att Japan tar övergången från fossila bränslen till förnybar energi på största allvar. I inget annat land framförs det så många hybridfordon som i Japan. Det är således inte osannolikt att Japan blir första landet i världen som befriar sig från fossila bränslen inom transportsektorn.
  2. Röda lyktor. På japanska kallat akachochin och de representerar det lokala haket. Här serveras det enkel men god mat, gärna av lite blandad karaktär, ofta serverat på små trä- eller bambuspjut. Pilsnern flödar, kall eller varm saké kompletterar. Umgänget är enkelt och chosefritt, nya bekantskaper uppstår, intellektuella och korkade konversationer blandas och inre harmoni uppstår. När räkningen kommer ligger det sällan på mer än hundralappen. I Sverige är det genast en komplicerad historia, rättigheter hit och dit, små enkla tilltugg är antingen urtrista jordnötter och chips, möjligen nachos och då har hundralappen redan lämnat plånboken. Annars blir det kompletta måltider med franskklingande namn och pretentiösa presentationer reserverade för plastkortsligan. På de flesta platser i Japan förflyttar du dig kollektivt så även efter ett par pilsner och en tokkuri eller två (sakékrus) är det inga legala problem att fortsätta hemresan. Utanför storstäderna i Sverige är det oftast kalkylerade risker med ekvationer om poliskontroller. I Japan, om du inte kan åka kollektivt, ringer du en daiko, enkelt uttryckt är det en taxi med två chaufförer, en som kör dig hem, den andre som kör din bil. Ett drömjobb för nykterister eller f.d. alkoholister. För bloggen säger det en hel del att den sortens service inte uppstår i Sverige. Personalen på en akachochin är väldigt uppmärksamma på ifall gästen anlände i bil och inte är körduglig, omedelbart när det skall betalas erbjuder de sig att ringa en daiko.
  3. Grönsaksavdelningen. Det skall omedelbart understrykas att man kan hålla sig för skratt när man konfronteras med de japanska priserna för grönsaker, men beroende på hushållstyp blir priserna i realiteten inte så stora då man ofta tvingas kasta en hel del av det som köps i Sverige om man har ett mindre hushåll och inte vill äta morötter en hel vecka (jodå, i större butiker kan de köpas enskilt, men i mindre ligger de oftast i påsar). Istället är det urvalet som skiljer. Det finns i en alldeles ordinär livsmedelsbutik åtminstone ett femtontal olika svampsorter att välja mellan. Vanlig grön sallad finns det kanske tre olika sorter av som odlats på olika ställen och därför smakar annorlunda, något som detaljerat hyllas på varubeskrivningen. Det brukar vara en neutral, lite sötare och en lite bittrare. Detta öppnar upp för en mer spännande matlagning, med smaknyanser som är svåra att uppnå med det oerhört standardiserade utbud som erbjuds på Konsum och ICA.
  4. Sekinin to shazai. Eller ansvarstagande och ursäktande. När japaner missbrukar sitt förtroende ställs de till ansvar och får snällt be offentligt om ursäkt. Normalsvensk invänder naturligtvis att skampålen avskaffades någon gång på 1700-talet. Samtidigt är det ofrånkomligt att risken att utsättas för att offentligt tvingas be om ursäkt är en socialiseringsprocess som är oerhört effektiv. I Sverige tvingas ansvariga gå, oftast inte de som begått misstagen utan deras oinformerade chefer. Hur en oinformerad chef som ersätts med en annan ännu mer oinformerad chef skall komma tillrätta med problemen är en logisk kullerbytta. Ett bra exempel är den nyligen offentliggjorda Heckscherutredningen kring Macchariniaffären på Karolinska Institutet. Trots att det står klart att utan ett antal kritiska läkare (medicinforskare) som drog upp forskningsfusk och kompiskorruption i dagern hade det aldrig upptäckts så har ingen av dem erhållit en ursäkt för hur de behandlades, än mindre ett rejält tack och uppskattning för deras insats. Sverige har blivit ett korrumperat samhälle i takt med den offentliga sektorns expansion, men det är en osynlig korruption. Den består inte av mutor och gåvor, utan av löften och underlåtenhet att fullgöra ålagda plikter. Det finns knappast någon akademisk tjänst som i realiteten inte tillsatts innan den utlyses. Resten är spel för galleriet. Japan är naturligtvis inte korruptionsfritt, men när det upptäcks blir konsekvenserna också reella för de inblandade och det får effekten att en hel del av de som involveras i korruptionen faktiskt föredrar att bli visselblåsare istället för en del av de korrupta. Tanken att tvingas be om ursäkt är tillräckligt avskräckande för att de skall våga gå emot arbetsgivare. I Sverige riskerar de korrupta på sin höjd en extra betald semester på kanske uppemot ett halvår.
  5. Sann meritokrati. Detta är naturligtvis nära kopplat till föregående punkt, men den har en utökad effekt som inte är oviktig. Meritokratin är en hörnsten i konfucianismen som präglat den japanska samhällskonstruktionen de senaste 400 åren och därför sitter djupt rotad. Baksidan av myntet är examinationshelvetet som präglar antagningsprocesserna, men det har fördelen av att vara neutralt och opåverkansbart. De som presterar bäst kommer åtnjuta de mest intressanta positionerna. Naturligtvis betyder detta inte att de verkligen är de bäst lämpade för positionen, men de är de mest kvalificerade. Att de som kanske skulle upplevas som bättre lämpade inte kvalificerar sig visar att de uppenbarligen saknar några av de kvalifikationer som eftersöks, som exempelvis förmågan att prestera under press. Även i Japan inträffar det att folk får jobb genom kontakter och vänner, men det handlar nästan uteslutande om den privata sektorn som ju inte behöver allmänhetens förtroende som skattebetalare. Intressant nog är det sällan de lyckas göra karriär. Folk i omgivningen är medvetna om hur de erhållit jobbet och den meritokratiska ådran rinner djupt nog att ingen är beredd att hjälpa och stötta dem i deras karriärambitioner. Meritokrati innebär således också att det inte tas hänsyn till politisk korrekthet vid tjänstetillsättningar, något som välkomnas särskilt av kvinnorna då de inte vill särbehandlas.
  6. Behagliga vintrar. Vintertid blir dagstemperaturen mellan 15 och 24 grader från Tokyo och söderut. Norrut mot Niigata, Akita och Sendai blir det lika kallt som i Sverige, men varma strömmar i Stilla Havet ger resten av Japan ett behagligt klimat som sträcker sig från tidig svensk vår fram till högsommar om man kommer ner till Okinawa. Tokyo har, med svenska mått mätt, kanske vinter i en vecka eller två. Ett snöoväder från Sibirien som lyckas överleva resan över de japanska alperna och skapa trafikkaos i jättestaden under ett par tre dagar. Svenska vintrar, i de befolkade delarna, är numera en enda lång utdragen obehaglig höst med mycket regn som vintertid blir underkylt och skapar livsfarliga vägförhållanden. När snön fallit, någon gång fram emot februari nu för tiden, är det naturligtvis vackert som ett vykort, men det varar inte mer än en dag eller två. Sedan har avgaser gjort sitt, snövallarna får sotsvarta takpannor och med tiden blir högarna grådaskiga och deprimerande och hela befolkningen verkar falla in i denna molldränkta existens. I Japan är risken obefintlig att drabbas av vitamin D brist.
  7. Galenskapen. Sammanfattningsvis ofta kallat weird Japan. Den bild av Japan som massmedia älskar att visa upp eftersom den så tydligt avviker mot hur vi framlever våra liv i västerlandet. Här ett exempel på det senaste. Man plastar in sig i en plastpåse som töms på luft så ett vakuum uppstår och tar ett foto. Mycket populärt bland yngre par eftersom de tycker det visar upp den närhet de känner. I en tidsålder när vi går med näsan nedtryckt i vår iPhone och spelar Pokémon GO är det en slags förtröstan att det fortfarande finns de som vill skapa något eget unikt. Framväxten av smartphones medför att vi anser oss berättigade att bli underhållna när som helst, var som helst. Få funderar över hur det passiviserar oss att bli okritiska konsumenter av glättad underhållning. Hjärntuggumi istället för hjärngymnastik. Det är inget fel på lite Juicy Fruit för hjärnan ibland, även den behöver en paus, men på sikt blir det oroande ifall det utvecklar ett beroende av ständigt glättig tramsunderhållning. Det skall inte förnekas att en del av den japanska galenskapen uppstår för att just tillfredsställa dessa behov. Men det behövs kreativitet, vilja att producera och inte minst att mycket av galenskapen ligger utanför den passiva konsumtionens sektor. Ett samhälle som fostrar och stöttar galenskap är ett samhälle där det aldrig blir tråkigt. Ett samhälle där samtalsämnen handlar om helt annat än det som Uppdrag granskning eller Agenda tar upp.

Tio anledningar att gilla Sverige

  1. Brödavdelningen. Ett besök på brödavdelningen leder ofta bloggens tankar till femte republikens president Charles de Gaulle. Han sade en gång ”Comment voulez-vous gouverner un pays qui a deux cent quarante-six variétés de fromage?” Byt ut fromage mot pain och det blir möjligen tydligare. Brödavdelningen innehåller kanske inte 246 olika sorter men det är nog mer en tidsfråga. Poängen är att bröddisken, kanske mer än något annat, möjligen yoghurt sortimentet, uppvisar att även svensken har en del egenheter och låter sig inte i alla lägen bete sig som en undersåte i minimjölkens förlovade rike. Att just bröddisken ger den starka associationen för bloggen hänger samman med att även japanska brödavdelningar har ett stort utbud, men ett utbud som mest är bisarrt. Japaner och bagarna har inget rejält koncept om vad bröd är bra för. Det mesta är lättuggat sötsliskigt mellanmålsbetonat veteinspirerat kariesproducerande köksavfall. Graham, korn, råg eller havre ser sällan insidan av ett bageri (undantag finns, de som hittas noteras nogsamt i Google maps). Ordet tuggmotstånd finns på japanska, men de tolkar det mest som segt. Därför är deras bröd lätta och luftiga, som sockervadd gjort på vete.
  2. Bostadsstandarden. Helt klart den största skillnaden mellan att bo i Sverige och att vara bosatt i Japan. Frestelsen är stor att dra en jämförelse med lägenheter i Rinkeby och Rosengård och jämföra dem med Hiroo
    eller Roppongi två av de dyraste och finaste distrikten i Tokyo. De kanske inte riktigt är i paritet, men även dyra lägenheter i Japan har begränsningar i form av lägre köksbänkar, smalare dörrar, lågt placerade kontakter, låga passager och tunna innerväggar (men toaletterna är som sagt roligare). Det finns emellertid en stor social diskrepans som till en del utjämnar skillnaden i bostadsstandard. Svenska bostäder utgör basen för vårt sociala umgänge. Det skall finnas plats till gästabud och överliggare, ugn och mikro, två duschar, kanske bastu och pingisbord och gärna garage för två bilar ifall det är en villa. Detta är inget som efterfrågas direkt i Japan, umgänget sker på lokal och långväga besökare tar in på hotell som en ren självklarhet. Bostaden är primärt sovplats och huvudsakligen enklare måltider intas där. Finns det barn i hushållet behövs det även studieplats. Balkonger är till för att hänga tvätt, ingen sitter där ute med ett glas vin och en cigarett. Helt enkelt för att det saknas utsikt, som regel stirrar man in i grannfastigheten, ibland kan man nästan vidröra den. I Sverige är även en kommunal tvåa att anse som lyx i jämförelse med det som erbjuds i Japan.
  3. Angenäma somrar. Om vintrarna är behagliga i Japan är sommaren desto svårare att uthärda. Det blir varmt, mycket varmt. Antalet dagar över 30 grader är utan problem minst sextio, i solen innebär det 44 grader och med rådande luftfuktighet känns det som 49. Sommaren spenderas med fördel inomhus med luftkonditioneringen på full gas. Alla svenskar bosatta i Japan som kan åker till Sverige under juli och augusti. De som blir kvar gnäller över orättvisorna här i världen. Den svenska sommaren har ytterligare en fördel. Det japanska dygnet varar från fem på morgonen till sju, halv åtta på kvällen under sommaren och sju på morgonen till fem, halv sex på kvällen under vintern. En svensk sommar där dygnet närmar sig tjugo timmar är något som japanen över huvudtaget inte förstår sig på. Att sitta vid havet och beskåda en solnedgång i tre timmar låter som något uppdiktat för dem. Faktum är att de flesta japaner finner en svensk sommar svinkall och insisterar, om inte på päls, så åtminstone en rejäl ytterrock om de skall vistas utomhus.
  4. London och Paris. Dessa städer har ju rimligen inget med Sverige att göra, och strikt semantiskt är den kritiken naturligtvis befogad. Men med dagens billiga flyg har gemene man råd att åka dit ett par gånger om året. Tokyo och Osaka har inom vissa sektorer betydligt mer att erbjuda än de europeiska motsvarigheterna. Men de har inte kulturen, arkitekturen, historien, boulevarderna, samlingsplatserna och atmosfären. Den som bor i Sverige kan vid behov besöka dessa städer och inhandla gåslever på Les Halles, eller störkaviar på Harrods, sitta på en bistro och kommentera förbipasserande eller diskutera fotboll med fansen på den lokala puben. Japan är helt enkelt för isolerat, det blir ett större företag och rätt många timmars flygresa om man vill åka någon annanstans. Dessutom är de närliggande resmålen i stort sett lika anskrämliga monstrositeter som Tokyo och Osaka. Det finns mycket roligt att företa sig i asiatiska städer men några skönheter kan de knappast påstås vara. Det samma kan sägas gälla för en hel del svenska städer också, men när det gäller Stockholm, Göteborg, delar av Malmö, Helsingborg och Lund, kanske även Västerås och Örebro, finns det fortfarande områden med atmosfär även om de sakta håller på att försvinna till förmån för grandiosa monument över kommunalrådens storhetsvansinne.
  5. Salt lakrits, ostar och filmjölk. Typiska svenska företeelser som ofta efterfrågas av besökande svenskar när de skall komma till Japan. Salt lakrits äts förmodligen endast i Norden, och bloggen är lite osäker på islänningarna. Det finns något med salt lakrits som tilltalar kryptosadisten i en när man erbjuder utlänningar att smaka på det. Nyfiket stoppar de det i munnen, sedan tar det exakt två komma sex sekunder innan ansiktet förvrids i en grimas av uppenbar förtvivlan över hur man kan klara sig med hedern i behåll ifall man vill spotta ut detta djävulens nidingsdåd. Därför hittar man inte heller salt lakrits i utlandet, möjligen med något undantag på Manhattan eller i City som specialiserar sig på att serva utlandssvenskar. Ostarna däremot är ett mera specifikt problem för svenskar i Japan. Såvitt bloggen känner till finns det ingen ordentlig osthandlare i hela Japan, ryktet förtäljer att någon holländare eller så skall ha startat en butik i Tokyo. Det är dock svårt att få bekräftat. Ost i Japan är en lyxvara som kommer i mycket små förpackningar med ohyggligt höga priser och synnerligen uselt utbud. Det är onekligen en smula förvånande eftersom japanerna numera är flitiga vindrickare. Vi upplever ost som en naturlig kompanjon till vin, men japanerna föredrar senbei eller grillade riskakor. Dessutom har de fått den lilla ostkultur de har via USA, landet dit den sofistikerade smaken åkte för att begravas. Notera emellertid att dessa exempel är typiskt kulturellt bundna, detta är något som berör svensken. Vill man går det att vända på det och exemplifiera med sjögräs, saké, majonnäs och potatis chips. Produkter som japanen tveklöst skulle sakna om han bodde i Sverige. Jodå, majonnäs och potatis chips är produkter där Sverige ligger hästlängder efter Japan.
  6. Stillheten.
    Japanen blir osäker och lite obehaglig till mods när det är tyst och stilla. Det första han gör när han vaknar är att sätta på TV:n för han står inte ut med tillvaron om det inte finns en ljudkuliss. Så när bloggen förklarar skönheten i en två timmars promenad med hunden ute i skogen där man inte möter en enda människa, utan endast träffar på ett par ekorrar, några kaniner och en vilsekommen grävling blir han allvarligt oroad över ens mentala hälsotillstånd. Japaner är nog de enda som har ett ord som beskriver tystnaden, de säger shiiiin när det är helt tyst. Det är ett ord som beskriver obehaget, inte njutningen. Svenskar tar stillheten för given, i bloggens barndom var det förbjudet med byggnadsarbete under sommarmånaderna. Det störde alla andras rätt till stillhet, om det fortfarande efterlevs är dock osäkert. Den som flyttar till Japan får därför vara beredd att säga adjö till tystnaden och stillheten. Den ständigt närvarande muzaken innebär också att alla måste tala högre än vad som normalt krävs, så ljudnivån blir lätt irriterande hög. Att gå ut i skogen omgiven endast av småfåglarnas sång är en lyx som svensken skulle må bra av att uppskatta lite mer.
  7. Möblemanget. Japanerna är inte bara korta, de är proportionerligt omvända, korta ben och längre bål. Det innebär att japanska möbler snabbt blir lite obehagliga att sitta i, man sitter med knäna uppe vid hakan, som en inte fullt stängd fällkniv. Svenska möbler håller måtten som krävs för den som är närmare två meter över havet än en och en halv. Bordsytor är tilltagna, skåpen stora, garderoberna likaså. Dessutom är det mycket nylon och liknande på caféer så att man inte skall sitta och hänga allt för länge, ändan och låren får inte luft och blir snabbt lätt klibbiga, sedan är det naturligtvis också lättare att rengöra. Svenska möbler för svenska kroppar, men numera finns det ju IKEA på ett antal platser runt om i Japan så det kanske finns hopp för storväxta skandinaver?
  8. Politiska systemet. Formellt är både Sverige och Japan representativa demokratier, vi väljer representanter som skall företräda oss i de olika församlingarna. Så ur den aspekten är det egentligen ingen skillnad. Men i Sverige har vi infört rösträtt till kommuner och landsting för invandrare som varit bosatta i landet i minst fem år. Det är nog det starkaste uttrycket för integration som tagits. Kommer det också att införas i riksdagsval? Sannolikt, även om det säkert dröjer, inte minst mot bakgrund av det senaste årets flyktinganstormning. Men att såväl borgerligheten som socialdemokratin ser det som en möjlighet att hålla Sverigedemokraterna stångna behövs knappast betvivlas. I beslutet att ge invandrarna rösträtt ligger något djupt civiliserat och mänskligt, en vilja att inte se oss själva som unika och gudsutvalda. Att när det gäller lokala frågor som skolutbyggnad, vägreparationer, avloppsunderhåll så är alla boende intresserade och berättigade till en lika stark röst. Här har Japan en lång Golgatavandring framför sig.
  9. Tjabo. Bloggen väljer med flit detta lite överfamiljära smeknamnet på Hans Majestät. Bägge länderna är monarkier men kungen och det svenska hovet har kommit bra mycket längre när det gäller att göra majestätet till en hela svenska folkets kung. Frestelsen är stor att kalla honom teflonkungen med tanke på hur oskadd han kom ur hela Camilla Henemark historien. I mångt och mycket misstänker bloggen att det gjorde honom till en riktig karl bland svenska män som säkert fantiserat om både det ena och det andra sedan Army of Lovers gröna ungdom. Kejsare Akihito skulle sannolikt önska sig att han kunde uppnått något liknande, de är kanske inte direkt generationsbarn, men åldersskillnaden är endast tolv år, lite svårt att tro vid ett snabbt ögonkast. Han hålls tillbaka av en ärkekonservativ hovmyndighet som anser att alla avvikelser mot tusenåriga traditioner är av diabolisk ondo. En monark som ligger i tiden blir en symbol för ett rike som vill vara föregångare, inte eftersläntrare.
  10. TV. Japansk TV har inte ändrats något de senaste trettio eller fyrtio åren, lite beroende på vem man frågar. Under bloggens uppväxt fanns inget tråkigare än svensk television, det enda den nya statliga kanalen förde med sig var färg och High Chaparral. Bloggen tillhör den generation som vreds åt vänster av Anders J. Linder och Staffan Westerberg. Därför är det lätt att se hur svensk TV förändrats under alla dessa år, även om billighetsproduktionerna fortfarande dominerar är det inget emot den fördumningsprocess som, särskilt den kommersiella, japanska televisionen representerar. Om den japanska galenskapen kan liknas vid Juicy Fruit för hjärnan så är TV programmen samma tuggummi när det legat i ett glas vatten en veckas tid, visst det går fortfarande att tugga på men det smakar närmast sågspån. Japans public service, NHK producerar en del bättre program men även dessa trampar egentligen på i invanda spår, de vågar inte ge sig i kast med något nytt och djärvt. Sveriges Television men kanske speciellt TV 4 anstränger sig att göra intressanta produktioner på ett nytt lite djärvare sätt. Program som Sveriges historia med Martin Timell och Dick Harrison som presenterar landets historia såväl sakligt som underhållande. En programtyp som lätt blir till ett ”talking head” och som egentligen gör sig bättre i radio. Även i Japan skulle de använt en professor i historia, men han skulle docera tråkigt med en vacker kvinna bredvid sig vars uppgift är att agera nickedocka och se imponerad ut där Timell och Harrison använder dramaturgi och effekter.

Slutsatser

Det som slår bloggen är att ett flertal av fördelarna med Sverige är kulturellt knutna. Salt lakrits, filmjölk och Västerbottenost, eller möblernas storhet sannolikt inte bekymrar den som kommer från Balkan eller Västafrika i samma utsträckning. De är således fördelar knutna till bloggens svenskhet. Fördelarna med Japan som radats upp är mer universella företeelser som troligen uppskattas av många oavsett deras nationella bakgrund (men knappast japaner eftersom det behövs något att jämföra mot). Tar vi exemplet grönsaker gentemot bröd så blir det naturligtvis en personlig smaksak, den som föredrar gott bröd väljer Sverige medan den som är nyfiken på udda grönsaker naturligtvis anser Japan mer spännande. Likaså blir vinter mot sommar en fråga om personliga preferenser, den som ogillar kylan och mörkret är beredd att utstå hettan och fukten, medan den som trivs med ombytet och skulle ha svårt för fuktig värme dras till den mörka stillheten och den kalla torra luften.

Vilket som är att föredra, Japan eller Sverige är således i slutändan ett rent subjektivt val. Men för den som har svenskheten djupt rotad i sin själ är det en betydligt mer krävande övergång än för den som kanske redan från barnsben exponerats för andra kulturer. De behöver inte ha varit särskilt främmande, men vetskapen och insikten att det inte alltid är precis som hemma underlättar.

2 tankar om “Tio anledningar att föredra Japan, eller Sverige

  1. Ping: Befriad från terrorism | 歴史館

  2. Ping: Japanska restaurangnäringens historia | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.