歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Japans pornografi och sexualhistoria

2 kommentarer

Först ett par varningar. Den sköre, väne eller moraliskt högbröstade skall icke klicka sig vidare till fortsättningen. Inläggets ämne upplevs som känsligt av somliga och det innehåller såväl könsord som grafiska illustrationer. Har man svårt för pornografi eller upprörs av sexuell äventyrslusta är detta ett inlägg man skall hålla sig borta från. Likaså ifall man förväntar sig länkar till hemliga hentai eller bukkake sajter. Den servicen erbjuds inte här och den med sådana förhoppningar blir enbart grymt besviken. Men alla som någon gång betraktat japansk pornografi (och ja, vi har era IP nummer) eller haft sex med en japan eller japanska vet att den erfarenheten avviker från allt man tidigare varit med om. Varför det förhåller sig så skall detta inlägg försöka reda ut. Du har blivit tillbörligen varnad, klickar du dig nu vidare är det på eget ansvar.

Väldigt många är säkert bekanta med begreppet ukiyo-e (浮世絵) eller ”bilder från den flytande världen”, japanska boktryck av konstnärer som Hokusai, Hokkei, Eiko och Mangetsudo för att nämna några namn. I västvärlden uppfattas dessa bilder, ofta från Yoshiwara eller andra bordellstäder, som typiska representanter för japansk erotik under Edo perioden. Det beror på att japanerna inte visar fram det som heter shunga eller ”vårbilder”.

Dessa är betydligt mer grafiskt konkreta illustrationer på könsumgänget mellan man och kvinna. Och de äldsta är också de första exemplen på den japanska boktryckskonsten, branschen började således som distributörer av pornografi innan det blev en egen konstart. Den normala förklaringen till dess uppkomst, inte minst för dess moraliska rättfärdigande, är att genren med shunga uppstod som ett resultat av växelvis tjänstgöring. Under sankin kotai systemet spenderade en daimyo längre perioder i Edo där hans familj också fanns. Medan hans medföljande krigare fick lämna kvar familjerna i provinsen under vistelsen. Visserligen var det knappast brist på prostituerade, inte minst om man var villig att sänka sig till gatuprostitutionens nivå. Men bland männen fanns det de som inte var villiga att nyttja dessa tjänster.

För vissa var det en rent ekonomisk fråga, för andra var risken för könssjukdomar allt för överhängande och så fanns det naturligtvis de som inte kunde föreställa sig sex med andra kvinnor än hustrun. Särskilt japanska historiker vill gärna göra gällande att Shunga uppstod som ett svar på autoerotisk efterfrågan. De var helt enkelt dåtidens porrtidningar vars främsta uppgift var att bistå mannens fantasi medan han masturberade, runkassistans är ett mera konkret begrepp. Men de skall också haft en didaktisk uppgift. Notera bilden ovan, ett boktryck av Torii Kiyonobu, antagligen från 1690-talet. Det är en man och kvinna från krigarklassen, håret och kimonon avslöjar dem, tillsammans med en tjänarinna som diskret vänder ryggen till. När akten är färdig är det hennes uppgift att med en ljummen fuktig tvättrasa rengöra parternas organ från kvarblivna vätskor. Sannolikt har bilden också använts för att förklara hur det skall gå till när döttrarna stiger in i puberteten.

I själva verket är mängder av dessa bilder från västra Japan, uppe ifrån otillgängliga bergsbyar och andra platser bortom de stora allfartsvägarna. Med andra ord är det osannolikt att de skulle nått Edo för att säljas till hemlängtande samurajer. Istället har de utgjort en del av den lokala underhållningen, antagligen delades de mellan byns män för att senare bytas mot något liknande med grannbyn. Vi kan därför utgå från att den japanska landsbygden hade ett genomgående avslappat, för att inte säga nonchalant förhållande till sex.

Det finns historiska betingelser för det synsättet. I dagböcker från Heian perioden är det inte ovanligt med beskrivningar om hur husets son introducerades till sex av sin mor. Incest upplevs garanterat som upprörande av de flesta svenskar, men betänk att incest är en del av den japanska skapelsemyten. Japanerna såg det därför inte som något märkvärdigt och det var huvudsakligen en metod för introduktion till sexualiteten. Huruvida fadern introducerade döttrarna råder det större osäkerhet kring, dagboksanteckningarna är få men det förekommer en del beskrivningar i skönlitteraturen, men då som regel i skepnad av missförstånd. Att det däremot redan tidigt förekom erotiska avvikare och de som sökte exotiska stimulansformer vittnar bilden här bredvid tydligt om.

Innehållet i modern japansk porr grundar sig således på genuina traditioner och nytänkandet är egentligen inte särskilt anmärkningsvärt. Men då det kontrasterar så starkt med västvärldens pornografiska troper framstår de lätt som mer innovativa än de i själva verket är. Porrfilm är en relativt modern företeelse och då den amerikanska ockupationen påtvingat Japan sin sexuella dubbelmoral stod japanerna handfallna inför fenomenet. De ansåg inte att pornografi var något att yva sig över moraliskt, men deras ockupanter blev uppenbarligen moraliskt upprörda, men i hemlighet tittade de på det. Det gick liksom inte ihop i den japanska hjärnan.

Köttmarknaden 1962

Därför dröjde det ända till 1962 innan den första filmen med erotiskt innehåll, men långt ifrån pornografiskt, kom ut. Den producerades av Toei, ett av de stora filmbolagen och hette Nikutai no ichiba, kort och gott ”Köttmarknaden”. Sedan dröjde det sex år tills nästa, kallad Tokugawajo zukei, eller Tokugawa kvinnornas stamtavla. Dessa filmer kom att kategoriseras som ”rosa filmer” och rosa är den japanska eufemismen för något som kan kallas ”näpen sexualitet”, exempelvis finns det pink salon där yngre kvinnor sitter i rosa eller röda negligéer och beter sig som 16-åriga oskulder. Det stora genombrottet kom istället med introduktionen av videoapparaten. I resten av världen slog VHS snabbt ut Sonys Betamax, men i Japan var Sony betydligt mer seglivad.

Det innebar också goda konkurrensmöjligheter för yakuza och deras organisationer. Gick det inte att sälja en porrvideo på Betamax provade man att släppa den på VHS istället. Då Sonys videospelare höll bättre bildkvalité och var dyrare kom porrmarknaden att segmenteras, mer påkostade produktioner släpptes på Betamax då kunderna ansågs ha bättre betalningsförmåga, medan VHS användare fick nöja sig med billigare och händelsefattigare produktioner. Bloggen har en gång klampat in mitt i en sådan pågående produktion.

I sin ungdoms fagraste vår var bloggen bosatt längs en tåglinje som utgick från Shibuya, mitt emellan två stationer, val av tåg var således helt valfritt. Men från den station som låg närmare Shibuya var gatorna, märkligt nog, mer stillsamma. En sträckning längs vägen bestod av närmast docksöta trälängor, en typ av fastigheter som stod ut i en bullrig storstad som Tokyo. Vid ett tillfälle noterade jag en mindre stig mellan två huskroppar och på andra sidan öppnade sig ett trädgårdsområde för de boende, med små promenadstigar och gatlyktor i gjutjärn. Att promenera därinne gav en stunds avkoppling från storstadens stress, det fanns även några bänkar man kunde sätta sig på och ta igen sig en stund.

En vårvinterdag återkom jag redan före lunch och beslöt mig för att ta den behagliga vägen. Just när jag passerar förbi huskroppen ser jag ett filmteam, en regissör, kameraman och ljudkille samt en manlig och kvinnlig skådespelare. Kvinnan sveper snabbt en vit päls om sig, jag inser att hon stått upptryckt mot väggen och att han förmodligen fingerpullade henne. Jag lade huvudet på sned medan jag funderade över intrycken när jag kände igen henne och utan att tänka efter utbrast jag: ”Kuroda Hiromi”. Hon lyste upp över att bli igenkänd och öppnade upp sin päls och blottade därmed att hon var helt naken under den. Hon frågade regissören om de inte skulle låta en gaijin vara med, det skulle göra filmen till något helt annat och något som borde göra att den uppmärksammas. Bloggens räddning blev japanernas rasism och en plötslig oförmåga att tala japanska. Den manlige regissören menade att japanska män inte skulle köpa en video med en manlig gaijin, en kvinnlig däremot var en helt annan historia. Jag fortsatte min promenad med tankar snurrande i huvudet. Idag med internet var det tur att deras rasism dominerade tänkandet.

Kuroi Kaoru anno 1986

Vid denna tidpunkt inträffade en annan händelse som skulle förändra den japanska porrindustrin, hennes artistnamn var Kuroki Kaoru (黒木香) och hon var student på ett av Japans prestigetyngda universitet. Hon ansåg porr vara en konstform, ungefär som en gång i tiden Shunga. Hennes första kännetecken var att hon inte rakade armhålorna, ett närmast oerhört etikettsbrott för japanska kvinnor. Hon gjorde det, sade hon, som en protest mot japanska censurregler som förbjöd visandet av pubeshår, det pixelerades av censorerna eller skrapades bort i tidningar som exempelvis Playboy. Detta gjorde henne intressant för vanliga media och hon dök upp, bakom en skärm först, i sena nattprogram för att diskutera sin protest. Detta gjorde hon ytterst belevat och på keigo, det japanska artighetsspråket. Därmed blev hon en skarp kontrast till den vedertagna bilden av porrskådisar som nyligen avstigna tåget från långt bort i landsorten. Efter en tid i porrbranschen blev hon allmänt accepterad och deltog som ”kändis” i vanliga underhållningsprogram och gjorde även en insats som skådespelerska i en historisk film.

Därmed kom hon att öppna upp en karriärväg för AV joyu (AV女優 AV=Adult Video) som är den japanska benämningen på kvinnliga porrskådisar. Sedan dess är det flera japanska aktriser och kändisar som börjat sin bana inom porren och sedan övergått till annan underhållningsverksamhet. Iijima Ai blev en ofta sedd deltagare i lättare underhållningsprogram och exempelvis Ooi Sora har spelat in skivor och även gjort filmer i Thailand, Hong Kong, Indonesien och Kina. Det här innebär att det finns ett stort inflöde av yngre tjejer som ser livet som porraktris under några år som en språngbräda till att bli en berömd filmstjärna. I realiteten är det få som uppnår den drömmen.

Lättheten att få tag i aktriser har inneburit kraftigt stigande produktionsvolymer, uppgifter från branschkännare uppger att det kommer ut närmare hundra nya titlar dagligen, eller 36 000 filmer årligen. Det medför att deras karriärer blir korta såvida de inte är villiga att ställa upp i allt mer bisarra historier som involverar bläckfiskar, 50 meter långa rep eller utklädd till dominatrix då deras stigande ålder inte syns lika tydligt. Branschen blev i stort behov av kreativ stimulans för att inte samtliga hundra video skulle likna varandra. Svaret hittade de i dojinshi (同人誌) som enklast kan förklaras som manga av amatörer eller fantaster. De kopierade existerande manga men innehållet var allt mer extremt, inte minst inom eromanga segmentet, alltså manga med erotiskt innehåll. Mer än hälften av dagens produktion kan spåra sitt innehåll till denna typ av serietidning.

En vanlig typ av historia är att en man förlorar sina pengar i spel, exempelvis mahjong, och i ett desperat försök att vinna tillbaka sina tillgångar satsar han en natt med sin hustru. Vinner den andre får han således fria händer med henne. Naturligtvis förlorar han. Av lojalitet mot sin make ställer hustrun motvilligt upp. Under natten kommer vinnaren upp med allt mer extrema former för sexuella lekar, allt medan hennes make står och betraktar aktiviteterna genom nyckelhålet. Det visar sig då – helt oväntat naturligtvis – att hon i hemlighet drömt om att få vara med om att tio män står i en cirkel kring henne och släpper sina satser, oftast bestående av äggvita och kondenserad mjölk, i ansiktet på henne. Till skillnad från europeisk och amerikansk porr är japanskorna alltid passiva mottagare av männens sexuella aggressivitet. Japanska män finner en kvinna som tar sexuella initiativ för direkt avtändande och därför undviker porrindustrin, med några ytterst få undantag som vänder sig till en liten minoritet, att producera filmer med sådant innehåll. Märkligt nog är det just den sortens innehåll som är mest efterfrågat när japanska män inhandlar västerländsk pornografi. Uppenbarligen vill de ha underdåniga japanska kvinnor men som omväxling gärna en storbröstad blondin som tar för sig i sängen.


Uppdatering.

Netflix har släppt en serie som på japanska heter Zenra kantoku (全裸監督) Den Nakne Regissören som handlar om Kuroki Kaoru och hennes väg in i den erotiska cineastiken via regissören Muranishi Toru. I serien kallas hon Megumi och spelas av Morita Misato, även den fysiska likheten är slående.

2 tankar om “Japans pornografi och sexualhistoria

  1. Ping: Liten språklektion i arkaiska uttryck 15 | 歴史館

  2. Ping: Den undermåliga japanska sexualundervisningens historia | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.