歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


2 kommentarer

Japans utrikes relationer under medeltiden del 1

Eftersom Japan isolerade sig mellan 1635 och 1858 är det inte ovanligt att det uppfattas som att Japan alltid varit isolerat. Inget kunde vara längre från sanningen. Under antiken – Asuka och Heian i japanska termer – hade de ett intensivt legationsutbyte med T’ang Kina och främst Paekche i Korea. Men i mitten på 800-talet blev finanserna kärva och inre stridigheter krävde fokus. När militären tagit makten 1185 blev det ånyo intressant med utrikes relationer. Detta inlägg skall därför titta närmare på Japans utrikes relationer under 1200-, 1300-, 1400- och första halvan av 1500-talet, eller Japans medeltid. Japan hade, mer eller mindre ofrivilligt, under 350 år varit avskurna från händelseutvecklingen på det asiatiska fastlandet. Enstaka munkar som gav sig iväg till Kina, eller kineser som lyckats rymma från japanska pirater var deras huvudsakliga informationskällor. Läs mer


Lämna en kommentar

Sprudlande handel med Kina och Korea under 1200-talet

Hachimangu Minamotos tempel i Kamakura

Japans internationella relationer under Edo perioden sammanfattas i begreppet sakoku, det slutna riket. Det ger, om än oavsiktligt, intrycket att Japan historiskt varit isolerat, men innan det fanns maskiner som transporterade människor var det havet och vindarna som band dem samman. Så även om Japan geografiskt framstår som ett isolerat örike fanns det ett historiskt utbyte mellan Japan och fastlandsasien, men också Ryukyu som fram till 1609 var ett oberoende kungadöme. Idag tar bloggen därför en titt på Japans utrikes relationer under Kamakura perioden. Läs mer