歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


10 kommentarer

Japans religiösa trankilism

Japaner föds in i Shinto men dör som buddister. Ett av Japans många unika inslag i sin kultur är att de har två stora religioner som inte står i något motsatsförhållande. Tvärtom. De lever i bästa välmåga, bredvid varandra. Det är bara att jämföra med det sekulariserade Sverige, världens kanske minst religiösa land, men när det kommer till både kristendom och islam blir det svallning i känslorna. Den stora skillnaden är förekomsten respektive frånvaron av dogmer. Kristendom och islam predikar ett antal levnadsregler som de förväntar sig att anhängarna skall acceptera. Problemet är att de har mer än tusen år på nacken och dessa regler är dåligt anpassade till en livsstil som kretsar kring smartphones, Xbox, Twitter, Tinder, McDonald’s, miljöproblem, piratströmmade filmer eller för den delen Netflix. Dessutom dras de två stora religionerna med tolkningsproblem, olika grupperingar anser sig ha tolkningsföreträde. Shinto saknar helt dogmer och skrifter, därför finns det heller inga påbud om hur folk skall framleva sina liv. Det är fullt möjligt att vara en kvalificerad skitstövel i den högre skolan och samtidigt en god shintoist. Begreppet ”han är inte en god kristen” är kanske inte något som hörs lika frekvent längre, men det förekommer fortfarande. Ingen japan skulle få för sig att baktala någon som att ”han är inte en god shintoist” eller för den delen buddist. Tanken att dela in människor i goda och onda utifrån ett religiöst perspektiv existerar helt enkelt inte. Läs mer