歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Japanska döden en dyr historia

1 kommentar

Jesus hade det bra. Visserligen korsfästes han i unga år. Men då han hade evigt liv undkom han åtminstone begravningskostnaderna. De lyckliga omständigheterna var dessutom sådana att han slapp vara japan. Ibland undrar bloggen om japanernas långa medellivslängd beror på att de inte har råd att dö. För det är nog få länder där det kostar mer att gå bort än att komma till.

Inom shinto anses döden vara något orent som kräver reningsritualer, därför lät de gladeligen buddisterna ta hand om den delen av ceremonierna som omgärdar döden. Lite tillspetsat kan man säga att japanen föds i shinto men dör buddist. Det finns inom dessa religioner ingen motsvarighet till det kristna dopet men det finns hatsu-mairi som betyder första helgedomsbesöket. Då visas barnet upp inför gudarna och shintoprästerna utför ett antal ritualer som förväntas skänka hälsa och styrka till barnet. Detta sker som regel när barnet har samma ålder som vid ett dop. Den första kontakten med religion är därför med shinto.

Den ingrodda uppfattningen om döden som det orena slutet sträckte sig in i det buddistiska prästerskapet som därför vägrade befatta sig med liket, askan och minnesstenen. Detta skedde istället av de som kallades onbo och som ingick i de utstöttas krets. Andra världskrigets nederlag blev också en uppgörelse med gammaldags vidskepelse, buddistprästerna fick vara så goda att ta totalansvar för begravningarna om de ville fortsätta åtnjuta skattefrihet. Någon av prästerna insåg att de av staten just förärats ett monopol på döden, en garanterad kundkrets vars enda alternativ var att bära upp liket på något berg eller slänga det i havet, något som förekom bland de som inte hade råd. Ett litet svinn man får acceptera när man har möjlighet till monopolistisk prissättning. För att det skall fungera gäller det att göra vattnet så grumligt som möjligt, annars kan ju kunden se till botten. Den buddistiska dödsceremonin är därför kringgärdad av esoteriska ritualer som skall betalas var för sig. När det hela är färdigbetalt är det lika bra att glömma utlandsresor de nästa tio åren.

Det hela går också väldigt fort, åtminstone sett med kristna ögon. De flesta avlider på sjukhus, istället för bårhus transporteras de hem till sina bostäder där de läggs på lit de parade i sin futon. Där hålls en första inledande minnesceremoni kallad kuyo, vid den avlidnes huvud sitter en buddistmunk i lotusställning och läser dödssutror över den bortgångne medan de efterlevande är utplacerade runt liket och förtvivlat försöker mumla med. Under förutsättning att den avlidne inte är bosatt i de mest tättbefolkade storstadsområdena kommer den lokala medborgarföreningen att utannonsera dödsfallet över områdets högtalarsystem då det också påtalas att tsuya eller likvaka tar sin början i den avlidnes bostad en viss tid, vanligtvis 18.00. Detta är tillfället för grannar och omkringboende att säga farväl till den avlidne. Munken har nu flyttat sig till andra sidan huvudet men läser, mer eller mindre, upp samma sutror som under kuyo. Besökarna har med sig små sorgkuvert med ”sorgpeng”, vanligen 10 000 yen som hjälp till begravningskostnaderna. Lojala grannar och en stor bekantskapskrets hjälper således till att lätta på bördan.

Nästa förmiddag bär det iväg till krematoriet, medan liket bränns läser munken sutror som skall vara honom behjälplig i att finna rätt dödsnamn, det som skall stå på gravstaven. Det finns som regel en minnessten för en familjegrav på gravgården, men i den ristar man inte de avlidnas namn, de skulle snabbt bli fyllda och kräva större stenar. Istället skrivs det med pensel på en trästav som sticks ned bredvid gravstenen. På denna stav står dödsnamnet snarare än det namn man hade i livet. Utan att känna till deras dödsnamn kan det således vara svårt att hitta till rätt grav, därför har det blivit vanligare att även det vanliga namnet skrivs in på stavens baksida, men här finns tämligen stora regionala skillnader. Buddistmunken har nu fått betalt tre gånger för att läsa upp sutror. Frågar man honom hur mycket han skall ha för besväret blir svaret alltid; ”Det du tycker är lämpligt”. En del skulle säkert få för sig att titta på tidsåtgången och multiplicera med en rimlig timlön. Ack du svagsinte. Kom ihåg att dödsnamnet är ännu inte fastställt, detta är helt avgörande för framtida reinkarnation. Alla är därför oroliga och multiplicerar med en direktörslön istället för ett mera rimligt belopp. Den stad i Japan som har flest Rolls-Royce registrerade är Kyoto, den har också flest buddisttempel.

Även graven är en dyr historia. Den är som regel 1 m2 och kostar per kvm lika mycket som en central bostadsrätt i Stockholm, men då medföljer vare sig toalett eller exklusivt kök. På denna placeras en gravsten som i jämförelse är billig, inte mer än kvadratmeterpriset på en bostadsrätt på Avenyn i Göteborg, men inga fönster och ingen inglasad balkong. I Japan är det lag på att alla skall kremeras, undantaget är kejsaren och kejsarinnan, samt de som har familjegravar på Okinawa. Begravningskulturen där avviker helt från resten av Japans och bloggen skall beskriva den i ett separat inlägg så småningom. När askan så skall placeras i graven dyker åter buddistprästen upp, denna gång med gravstaven där namnet redan skrivits in. Han får nu betalt en fjärde gång. Därefter hålls det åtminstone tre minnestjänster under första året, beroende på buddistisk sekt kan det vara upp till sex stycken. Vid varje sådant tillfälle skall det överlämnas små kuvert, med stora sedlar i, till prästen. När det hela är avklarat är det inte ovanligt att det hela gått löst på 150 000 kronor. Är man många syskon som delar bördan, eller grannar och vänkrets är generös, kanske den enskilde kommer undan med 50 000 kronor, men är man enda barnet och grannarna hatade den avlidne gäller det att ha bra försäkringstäckning.

En tanke på “Japanska döden en dyr historia

  1. Ping: Japans religiösa trankilism | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.