歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Mona Sahlin ny ambassadör i Tokyo

3 kommentarer

Är en tidningsrubrik som bloggen gärna såg. Och det finns en uppsjö av goda anledningar till detta. Men det är inget akut. Det är således inget fel på sittande ambassadören, Magnus Robach, som har en gedigen UD karriär bakom sig och uppfattas som en hyvens karl av svenskkolonin men lite svårgripbar av japanerna. Det senare är föga vanskligt och kan mycket väl vara avsiktligt då problem som eventuellt uppstår kan bortförklaras som missuppfattningar.

För de läsare som följer svensk inrikespolitik nogsamt är kanske tanken på Sahlin som ambassadör en aning utmanande. Från kontokortshantering, till kronofogde, därefter till valhänt allianshantering (först MP, sedan MP och V) och slutligen till osant intygande är det förståeligt ifall ett och annat ögonbryn höjs. Men då fokuserar man ensidigt på hennes negativa sidor, och en del av tilltagen är djupt mänskliga betraktat hennes personliga situation.

Det är dock inte bloggens avsikt att agera apologet för Mona Sahlin, hon har visat sig fullt kapabel att försvara sig själv. Istället menar bloggen att hennes positiva sidor, som lätt hamnar i bakvattnet av olika mediadrev, är det som gör henne synnerligen lämplig att inta residenset i Roppongi.

Vår näste ambassadör i Tokyo?

Det första är att hon är väldigt bra på att ta folk, från alla samhällsschatteringar, vare sig de tillhör eliten, de utslagna, marginaliserade eller helt vanlig medelklass, en social talang som är få förunnat. Det är väldigt lätt för en ambassadör att fastna i ett elitistiskt morass, det är bekvämt, intressant, spännande och kontakterna är ”viktiga” (deras vanligaste argument för allt de gör).

Bloggen har tidigare argumenterat för att vi har en ”ensidig relation” till Japan. Vi har det på ett plan till. I tysthet verkar vi ha accepterat det japanska patriarkatets outtalade regler. Alla ambassadörer vi hitintills skickat till Tokyo har varit män runt de 60. Aldrig någon kvinna. Mona Sahlin fyller i år 60 år så åldern är åtminstonde i det rätta segmentet. Men det att hon är en kvinna på 60 år är självfallet ett synnerligen klent argument. Andra faktorer från hennes levnad spelar betydlig större roll.

I ett annat inlägg har bloggen visat på att Japans försvarsminister, Inada Tomomi, håller på att lotsas fram till partiledarposten, och därmed även landets premiärminister, av Abe Shinzo. Just nu sitter hon fast i en smärre skandal som involverar marksjälvförsvarsstyrkorna (ack så mycket enklare att skriva armén) och deras krigsdagböcker från södra Sudan samt en markaffär med en skola i Osaka. Bloggens kvalificerade gissning är att LDP vill se att hon kan ta sig igenom denna skärseld för att anses kvalificerad som partiledare. Antag att hon gör det och blir premiärminister.

Sverige kan som litet land inte erbjuda en regional makt som Japan särskilt mycket på det diplomatiska området. Men en ambassadör som varit både inblandad i skandaler, vice-statsminister och partiledare för ett statsbärande parti vimlar det inte av i Tokyo, ärligt talat finns det inte en enda. USAs ambassadör fram tills Trumps tillträde var Caroline Kennedy, hon gjorde stor succé, inte minst för att det inte fanns några andra kvinnliga ambassadörer. Antalet kvinnliga parlamentariker ökar, förvisso i en långsam takt betraktat med svenska ögon, men en kvinnlig ambassadör från det land som i Japan ses som det främsta föregångslandet när det gäller kvinnors medverkan i den politiska processen skulle få stor betydelse. Det skulle dessutom innebära inte bara ”viktiga kontakter” men även ”unika kontakter”.

Det är inte svårt föreställa sig att Inada Tomomi och Mona Sahlin skulle komma väl överens på ett personligt plan, Inada är två år yngre än Sahlin, och dessutom ha stort utbyte där Sahlin mycket väl kunde spela rollen som personlig rådgivare med sin erfarenhet. Partiledare hos LDP och SAP har mycket gemensamt. Det är olika fraktioner som skall hållas samman, den ideologiska inriktningen täcker ett brett fält där det i valtider gäller att kunna ”ena rörelsen” kring ett nåorlunda aptitligt mitteninriktat program.

En annan, inte helt oväsentlig faktor, är att nuvarande kejsaren skall abdikera den 30 april.  Det innebär att nuvarande kronprinsen Naruhito tillträder som kejsare 1 maj. Hans fru, Masako, är en självständig kvinna med bakgrund på japanska Gaimusho eller UD, som aldrig riktigt funnit sig tillrätta i rollen som kronprinsessa. Hon är flerspråkig och sex år yngre än Sahlin. Då det inte vimlar av kvinnliga ambassadörer i Tokyo skulle Mona Sahlin få en speciell roll gentemot det nya kejsarparet. Precis som i Sverige har Japans statschef inget att säga till om inom politiken, även om han formellt pekar ut premiärministerkandidat till parlamentet. Men precis som i Sverige är det skillnad på formell makt och reellt inflytande. Kejsaren har en ställning som är minst lika stark som drottning Elisabeth II, Danmarks Margrethe II eller gamle kungen efter Torekovöverenskommelsen. Det innebär också att en kommentar till en VD eller vice-minister i något departement inte sopas undan som en fluga på ett soldränkt fönster.

Det finns således all anledning för Margot Wallström att skicka Mona Sahlin på lite utbildning i japanska, Japans historia och kultur och kanske som +1 på den japanska ambassadens mottagningar. Ju bättre förberedd desto snabbare kommer hon in i rollen och kan ge Sverige en betydligt större roll i Japan än landets storlek motiverar. Var så säkra på att kinesiska och koreanska ambassaden rapporterar hem om dessa förändringar. Bieffekter som heller inte är ointressanta ur nationellt egenintresse.

Hennes försyndelser borde vara avskrivna vid det här laget och Wallström kan säkert hitta medel i UDs budget som täcker en aktiv ambassadörs utgifter, väl spenderade pengar om de flyttar fram Sveriges positioner direkt i världens tredje största ekonomi och indirekt i den andra och elfte största. Och om det hinner bli regeringsskifte i Sverige innan det blir aktuellt med ett ambassadörsbyte då? Om nuläget står sig skulle en svensk utrikesminister sannolikt heta Annie Lööf eller Ebba Busch Thor, de har säkert inga svårigheter att se fördelarna med en kvinnlig f.d. partiledare som ambassadör i Tokyo. Inte minst eftersom det är sällan Sverige får chansen att visa framfötterna i de stora sammanhangen och verkligen kan erbjuda värdlandet något konkret med vår diplomatiska närvaro. Dessutom något som ger flerfalt i utdelning på hemmaplan.

Sedan detta inlägg gjorde har en ny strålande kandidat gjort entré, läs om Cecilia Malmström.

3 tankar om “Mona Sahlin ny ambassadör i Tokyo

  1. Ping: Premiärminister Abe till Stockholm | 歴史館

  2. Ping: Cecilia Malmström ny ambassadör i Tokyo | 歴史館

  3. Ping: Japanska skattesystemets historia | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.