歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Toyotomi Hideyori – Tokugawas siste motståndare

3 kommentarer

Tre år efter Slaget vid Sekigahara utnämnde kejsare Go-Yozei Tokugawa Ieyasu till shogun en post som han nöjde sig med i två år, 1605 tog sonen Hidetada över posten. Men Ieyasu ansåg inte att klanen satt säker i sadeln. Borta i väster, närmare bestämt Osaka borg, satt den 20-årige Toyotomi Hideyori tillsammans med sin mor Yododono, systerdotter till Oda Nobunaga. Hans far, Toyotomi Hideyoshi och Oda Nobunaga var de som enat den japanska nationen efter mer än 100 år av ständigt inbördeskrig. En period som benämns sengoku jidai och som finns utförligt beskrivet i denna bok. Det fanns således många och starka daimyo i väster, som ansåg att den unge Hideyori var rikets rättmätige hegemon. Att de förlorat mot Ieyasu bidrog säkert till denna inställning. Ieyasu var således övertygad om att Hideyoris själva existens utgjorde ett hot mot klanens maktställning, och att han därför måste elimineras. Samtidigt var det politiskt omöjligt att likvidera honom då Ieyasu formellt tillträtt som förmyndare för Hideyori. Han behövde ett effektivt svepskäl, en verkningsfull undanflykt.

Ieyasu lyckades hitta den i en inskription på en tempelklocka som Hideyori beställt. Dagens medborgare, fostrade i ett öppet samhälle med kritiskt tänkande som ledmotiv, tycker tveklöst att det var långsökt, men i det japanska klansamhället där hierarkier var självskrivna och auktoriteter naturrättsliga, var det mer än tillräckligt för att piska upp stämningen. Den blev så pass glödhet att Hideyori inställde sig framför Ieyasu och bad om ursäkt för ett tilltag han inte hade ett direkt ansvar för. Den godtogs inte, för då hade Ieyasu inte längre orsak att sammanställa en straffexpedition. Även Hideyori insåg att Ieyasu sökte konfrontation, så när han återvände till Osaka borg lät han tillkännage att borgen var en fristad för ronin, alla de samurajer som blivit herrelösa efter att deras provinsfurstar fråntagits sina domäner efter förlusten i Sekigahara.

De vällde in från landets västra domäner och Ieyasus spioner informerade honom i detalj hur många som anlände och hur stridsdugliga de verkade vara. Hideyori gjorde också ett upprop till de daimyo som förlorade och degraderades i samband med Sekigahara. Övertygade om att de skulle vara revanschsugna blev han gravt besviken när ingen vågade stötta honom öppet. Medan Ieyasu förnöjt konstaterade att de fruktade honom i den utsträckning att de inte vågade göra uppror mot honom. En och annan daimyo sträckte sig så långt att de lånade ut sina rislager till Hideyori för att försörja all de ronin som samlats i borgen, det skulle de senare djupt ångra.

För Ieyasu gällde i den uppkomna situationen slå till innan Hideyori fick samlat allt för starka styrkor. Senhösten 1614 samlade han runt 150 000 man och inledde en belägring av Osaka borg. I sportstermer skulle belägringen kallats oavgjord. Borgen stod kvar, om än lätt sargad. Men i eldupphör avtalet fick Ieyasu igenom att den yttre vallgraven skulle fyllas igen och lämnade kvar en arbetsstyrka som omedelbart gick igång med att fylla igen den. När de var klara med uppdraget och lämnade började Hideyori genast att gräva upp den igen, något som omedelbart meddelades Ieyasu. Rådgivarna pressade för en omedelbar straffexpedition, men Ieyasu hade beställt ett antal nya jättekanoner från holländarna och ville invänta deras leverans för effektivare angreppsteknik.

Han hade nämligen tänkt sig att upprepa vinterns kampanj, men denna gång med vapen som skulle bita på borgen. Under vinterkampanjen hade Hideyoris trupper huvudsakligen agerat defensivt. De höll sig nära borgen och försökte lura in mindre kontingenter i borgområdet där de slog tillbaka. Redan då hade ett antal av Hideyoris rådgivare agiterat för att möta Tokugawa vid flodövergångarna där de var som mest sårbara. Denna gång accepterade Hideyori deras råd och Tokugawas generaler blev tagna på futonen. Men de samlade sig snabbt och Ieyasu själv upptäckte att Hideyoris ronin var duktiga och modiga krigare, men de saknade ledningsförmåga och taktisk överblick. Han utnyttjade snabbt detta till sin fördel genom att kringgå dem och slå tillbaka på deras flanker. På detta sätt pressade han dem tillbaka mot borgen och när han kom tillräckligt nära kunde han beordra fram sina nya holländska kanoner. Dessa var betydligt effektivare än de som använts under vinterkampanjen och Hideyori beslutar sig för att han bör rida ut ur borgen för att personligen leda sitt manskap. Men modern, Yododono, och generaler avrådde honom.

Istället för att rida ut begav han sig till stora audienssalen i kastellet, ett rum på tusen mattor, eller 1 600 m² där de 28 närmsta rådgivarna som fortfarande var i livet åtföljde honom. Normalt förekom här rådslag med totalt mer än 200 personer, så det måste ha varit en kusligt ödesmättad stämning bland de församlade. Till dem deklarerade han; ”Endast 28 officerare är kvar. Jag är född arvinge till vår furste Hideyoshi. Jag har gjort allt i min makt för att bevara tenka, både nu och tidigare. Fram tills i morse hade vi befäl över mer än 100 000 man, kvar att söka döden är 28 personer. Till var och en framför jag min ursäkt. Hayami och Mori var också inbjudna men har skjutits. Jag trodde detta skulle bli den sista striden, många av er är trötta av allt kämpande. Det finns ingen ursäkt för mitt förkastliga agerande och bristfälliga omsorg. Tiden har anlänt för mig och min mor att dö”. Därefter begav han sig med sin mor och sin kaishakunin, självmordsassistenten, till en annan del av borgen och urförde akten. Men deras kroppar återfanns aldrig och det har lett till spekulationer om att han i verkligheten skulle ha flytt till Filipinerna via Satsuma.

Pandemoniet inne i kastellet eskalerade okontrollerat. När mörkret anlände trängde Tokugawas soldater in på inre borggården och de gick nu till strid man mot man i skenet av brinnande byggningar och började stegvis komma kastellet allt närmre. Under detta tumult lyckas Ono Harunaga rädda undan Hideyoris fru Senhime, shogun Hidetadas dotter och Ieyasus barnbarn, med hennes hjälp hoppades han plädera för att Ieyasu skulle spara Hideyoris liv, men Ieyasus svar var att Hideyori var väl medveten om de osvurna regler som gällde ifall han satte sig upp mot regeringen i Edo. Ieyasus budskap var att för Hideyori fanns det endast en ärofull väg i hans situation och det var att publikt skära upp magen, därmed kunde Toyotomi namnet fortfarande representera det hedervärda.

Kalabaliken spred sig ut mot yttre borggården och kringliggande borgstad, i skenet av elden sågs kvinnor och barn springa för livet, många fångades upp av östarméns soldater som våldtog dem innan de högg huvudet av dem. Kristna missionärer som sökt skydd i Osaka borg ansågs allierade med Toyotomis västarmé och höggs ner utan skuldkänsla, scener som återges i stor detalj på Kuroda byobu, en hopfällbar skärm med motiv från Osaka borgens fall. Den beställdes av Kuroda Nagamasa som själv deltagit i striderna. Den skulle vara en påminnelse om krigets grymhet.

3 tankar om “Toyotomi Hideyori – Tokugawas siste motståndare

  1. Ping: Osaka prefektur | 歴史館

  2. Ping: Meisho den nionde kvinnliga kejsaren | 歴史館

  3. Ping: Osaka eller Kyoto – vem vinner? | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.