歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Strid mellan viking och samuraj – vem vinner?

Lämna en kommentar

Det finns en grupp individer på nätet som gillar att spekulera i kamp mellan olika individer som aldrig mötts i kamp. Två kända krigare som aldrig stått öga mot öga är våra egna vikingar och japanska samurajer. Så om de möttes i tvekamp, vem skulle då gå segrande ur striden? Och om de möttes grupp mot grupp, de var sällan större än ett modernt infanterikompani, skulle resultatet då bli annorlunda? Det är dags för en kontrafaktisk spekulation på bloggen.

Vikingarna for runt i Norden under fyra århundranden, 800 till 1100-talet, medan samurajen som utbildad stridis först dök upp under 900-talet, men han överlevde fram till mitten av 1800-talet. Så jämfört med vikingen var han betydligt mer långlivad. Samtidigt hade de således tre århundranden gemensamt då de – åtminstone rent teoretiskt – hade kunnat mötas i strid. Åtminstone om de sjöfarande vikingarna hade åkt längre österut än västra Ryssland. Så första poängen går till samurajen.

Utgrävningar visar att vikingen var högrest för sin tid, en bit över 170 cm var inte ovanligt för de som begravts, de som kremerats vet vi inget om. Från 500-talet och framåt krympte japanerna, sannolikt för att de övergav kött. Runt 1000-talet var de nere runt 157 cm i snitt, fisk och grönsaksdieten innebar också att de var lätta, därmed också mer lättrörliga. I envig blir det därför svårt att avgöra, vikingens kraft och styrka kunde utmanövreras av samurajens snabbhet. Men får man in en träff är rimligen vikingens kraft tillräcklig för att slå ned samurajen. Blev det utdraget kunde vikingen möjligen bli urlakad av trötthet. Poäng på marginalen till vikingen.

Vikingens utrustning var generellt sämre, tung beklädnad, kroppen dåligt skyddad, svärden tunga. Det var huvudsakligen hövdingarna som kunde kosta på sig ringbrynjor och hjälmar. Men även om vikingen i jämförelse är otymplig så fick han mycket kraft bakom sina slag, och till skillnad från samurajen hade han sköld. Samurajen hade lamellrustning, långbåge och hjälm, förvisso ingen sköld, men två svärd, ett långt och ett kort. De japanska svärden var betydligt skarpare och stålet av oerhört mycket bättre kvalité. Existerande vikingasvärd är sönderrostade, tusen år gamla katana kan fortfarande vara i stridsdugligt skick. Utöver dessa vapen hade vikingen pilbåge, kastspjut och yxa. Samurajen hade långbåge som han behärskade från hästryggen samt naginata, ett synnerligen obehagligt hakspjut att komma i kontakt med. Kvalitén på de japanska vapnen ger samurajen en viss fördel, så poäng till samurajen.

Många tror säkert att samurajen i man-mot-man strid lätt skulle besegra en klumpig viking med elegant aikido eller judo. Men detta är stridstekniker som förts uppstår under andra halvan av 1800-talet. På 1000-talet var han avgränsad till sumo och då blir han lätt byte för en bärsärk eller einhärjer då storlek och råstyrka blir avgörande. I en brottningsmatch är vikingen närmast en självskriven segrare. Poäng till vikingen, med marginal.

Det motsatta förhållandet råder däremot när vi betraktar deras beväpnade stridsteknik. Vikingarna hade rykte om sig att vara våldsamma, men inte att vara disciplinerade och organiserade. Samurajen däremot var tränad sedan unga år. Parera, retirera, omgruppera, flankera, allt detta var invanda begrepp hos samurajen, medan vikingen, åtminstone av de få beskrivningar som finns, verkar ha haft ett läge; fullt ös. Vid organiserad kamp man-mot-man hade samurajen fördel. Poäng till dem.

När det gäller stridsvilja blir det genast mer svårbedömt. Ingen av dem fruktade döden, utan tvärtom så välkomnade de båda den med öppna armar. De gick in i strid övertygade om att de inte skulle komma levande ur den. Varken vikingar eller samurajer hade fegat ut under pågående strid. De slogs till sista bloddroppen. Denna gren får betraktas som oavgjord.

I en teoretisk strid mellan 100 vikingar och 100 samurajer blir det lite beroende på var striden tar plats. Sker det vid strandkanten där vikingarna kommer seglande hade det garanterat gett dem ett psykologiskt övertag, de var en skräckinjagande syn och deras långbåtar imponerande. Japanernas flytetyg vid den här tiden var till för att korsa floder eller mindre insjöar, inte världshaven. Men om de stod mot varandra på ett öppet slagfält blir situationen annorlunda. Samurajen kommer ridande, vikingen springande. Samurajen har väldigt träffsäkra långbågar och kan träffa mål på 100 meters avstånd. Vikingarna hade också pilbågar, men inte med samma spänst och långa räckvidd. I inledningen har samurajstyrkorna klar fördel. När de kommer in i man-mot-man strider förändras lägesbilden. Vikingarnas sköldar hade stått emot attacker av en katana väl, medan samurajens lamellrustning sannolikt slagits sönder av det tunga vikingasvärdet. Skillnaden i storlek hade också inneburit att vikingen kunde hugga nedåt, medan samurajen varit tvingad att sticka uppåt. Avgörande blir helt enkelt hur bra samurajerna lyckats i det inledande skedet. Decimerar de vikingarnas armé med 30 % via pilbågarna ökar deras chanser väsentligt och en del av dem ges möjlighet att strida från hästryggen, något som kompenserar för skillnaden i storlek. Poäng till samurajerna.

Totalt sett ger den här översikten segern till samurajen. I realiteten hade det blivit ännu enklare för dem. Samurajen gav sig inte iväg utanför Japan, det var vikingen som var glad i resor. Således hade varje kamp utförts på japansk mark och därmed fanns det obehindrat med förstärkningar tillgängligt. När samurajer stred mot varandra var den gyllene regeln att den som attackerar måste ha tre gånger så stora styrkor för att lyckas, eftersom försvararen befann sig bakom försvarsmurar på en borg. De hade därför inte gett sig på vikingar om de inte var tre gånger fler. För att jämförelsen skall hålla krävs det således att vi föreställer oss en avsides plats på Hokkaido där det råkar befinna sig lika många samurajer som ankommande vikingar. Skulle ett vikingatåg försökt sig på att korsa Ryssland bort till Sakhalin är det sannolikt att de som nått i mål knappast utgjort mer än en handfull av de som lämnade hamnen i östra Sverige.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.