歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Nordiska pionjärer i Japan

Lämna en kommentar

I föregående inlägg beskrivs Carl Peter Thunbergs insatser för vår förståelse av Japan, och deras av oss. Han var som nämnts i tidigare inlägg dock inte den förste svensk som satte sin fot i Japan, men den mest kände. Det fick tankarna att fara iväg till hur det förhåller sig för våra nordiska grannar. Bloggen inventerar därför med detta inlägg den förste dansk, norrman, finländare och islänning som anlände till Japan. Vi tar vår början i København. Närmare bestämt den 26 juli 1842.

Då föddes nämligen Edouard Suenson och som 13-åring kom han in vid sjökadetterna där hans far var kadettchef. Efter utbildningen utsågs han att tjänstgöra hos den franska flottan. Under deras tjänstgöring skulle han delta i seglatser till Fjärran Östern, som det kallades vid denna tid, och han skulle på så sätt bli den förste dansk som anlände till Korea och den 10 augusti 1866 anlände hans fartyg till Yokohama, så han steg i land som fransk militärofficer. Tillbaka i Danmark tjänstgjorde han hos den danske marinministern C.W. Raasløff där han skulle träffa Carl Fredrik Tietgen, Danmarks motsvarighet till A.O. Wallenberg. Han ville anlägga en telegraflinje till Kina och då Suenson hade erfarenhet av regionen rekryterade honom till sitt projekt. Det här skulle leda till att Suenson själv blev direktör för Det Store Nordiske Telegraf-Selskab, som fortfarande finns börsnoterat som GN Store Nord (med ett synnerligt vackert huvudkontor vid Kongens Nytorv i gränslandet till Nyhavn). Telegraflinjen till Kina skulle 1871 förlängas till Japan. Så innan vi kommunicerade via satellit så gick våra telelinjer till Japan via Danmark och Kina. I april 1873 anlände Iwakura ambassaden till Köpenhamn och det föll på Suenson att ta hand om dem och försöka tolka så gott det gick. Han finns därför beskriven och avbildad i den reseskildring ambassaden utgav efter sin återkomst till Japan.

Förste norrman i Japan var, jaa vem då? Unionen med Sverige medförde att de som eventuellt anlänt till Japan bokförts som svenskar och det skulle i så fall kräva att gå igenom alla ankomstlistor tills man stöter på en svensk med ett norskt namn. Men inte ens det är någon garanti, det kan ha kommit någon tidigare som haft svenskklingande namn. Det tidigaste bloggen kan komma på är de diplomater som förhandlade fram ett vänskapsavtal med Japan efter unionsupplösningen. Likaså kan det ha funnits tidigare äventyrare, Norge är ju ett sjöfarande folk, som via något annat lands fartyg har angjort Japan. Här ligger således en grannlaga uppgift för Oslo universitet att sjösätta ett litet forskningsprojekt mellan historiska och östasiatiska institutionerna.

Förste finländare i Japan, och om finländska läsare vill protestera så har bloggen viss förståelse för det, var Adam Laxman. Hans fullständiga namn var Adam Kirillovitj Laxman, och då förstår genast läsaren vari problematiken består. Laxman var finlandssvensk officer från Nyslott eller Savonlinna i tsarens tjänst. Det gör honom därmed också den förste ryss som anlände till Japan, även om några andra tidigare via Kamtjatka halvön anlänt till Hokkaido, men det var inte en del av Japan vid den tiden. Problemet försvåras självfallet av att Finland vid den här tiden i sin historia var en del av Sverige och därför inte hade egna arkiv och agerade självständigt gentemot andra stater. Ryssland hade tagit emot ett antal japanska förlista som transporterats till Katarina den Stores hov i S:t Petersburg. Laxman föreslog att han skulle returnera dem och den vägen öppna handel med Japan.

1792 anlände han med sina japaner i Nemuro på Hokkaido där han omedelbart ombads att transportera sig till Nagasaki som landets enda öppna hamn. Laxman vägrade och efter många förhandlingar fram och tillbaka fick han lov att angöra kaj i Hakodate som var Matsumae klanens residensstad. Även där förklarades det för honom att japansk lag endast tillätt handel med utlandet via Nagasaki. För Rysslands del var det en onödig omväg, Hakodate låg betydligt närmare och Laxman var övertygad om att japanerna skulle inse logiken i detta. Efter någon månads förhandling fick han ett avtalsbrev som tydligt klargjorde att handel med ryska fartyg skulle tillåtas, men bara så länge det skedde från Nagasaki. Då han själv inte kunde ta ställning till detta återvände han till Ochotsk med sitt fartyg, men väl tillbaka i S:t Petersburg hade tsarinnan insjuknat och frågan lades på hyllan. Men Finland kan således känna sig stolta över att en av ders egna var den förste utanför trojkan Kina—Holland—Korea som lyckades skaffa sig tillstånd att bedriva handel med Japan mer än 60 år innan Perry öppnade upp det med sin kanonbåtsdiplomati.

Förste islänning i Japan var (se ovan: Danmark) och det beror naturligtvis på att Island var en del av Danmark fram tills Hitlers ockupation då Islands Allting sade upp personalunionen, men istället blev invaderat av Storbritannien. På många sätt förtjänar Island och Japan att ha mer av en gemensam historia. Länderna påminner skrämmande mycket om varandra. De är öriken som ligger på geotermiska källor, har ett bergigt kargt landskap, ett språk som få utanför landets gränser förstår, tar sin näring ur havet, väldigt homogena, starkt koncentrerad befolkning till huvudstadsområdet, ägnar sig åt valjakt. Det som verkligen skiljer dem åt är befolkningsmängd och därmed även täthet, men också oberoendet. Island har i tusen år i realiteten varit koloniserat av Norge och Danmark, även om kanske inte var nationer i modern bemärkelse, medan Japan aldrig ockuperades förrän efter andra världskriget.

Utanför Holland – och till viss mån Tyskland – kan de nordiska länderna således sägas ha spelat en ”icke oväsentlig roll”, för att uttrycka sig försiktigt akademiskt, i Japans tidiga utveckling av förståelse för Europa och hanterandet av mellanstatliga relationer. Det trista i sammanhanget är att vi inte hängt fast vid denna tätposition utan har blivit förbipasserade av så många andra länder. Exempelvis har Norden, kanske i form av Nordiska Rådet, aldrig genomfört något gemensamt Nordiskt—Japanskt evenemang. Det bidrar till att för japanerna är de nordiska länderna inte samma gemenskap som de är för oss. De flesta japaner som reser till Skandinavien gör det på gruppresor som innefattar en dag i Köpenhamn, nattfärja till Oslo, övernattning och morgonflyg till Arlanda. De skall därför stressa igenom de tre huvudstäderna under stressen att plocka med sig så mycket omiyage (お土産), eller souvenirer som sedan delas ut bland vänner, grannar och bekanta efter hemkomsten. De olika turistråden borde nog gå samman och undersöka möjligheterna att utveckla mer givande resor, det skulle vi samtliga ha mer glädje av. Även japanerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.