Nakoku den tidigaste versionen av Japan

2016-03-10 av rekishikan 3 kommentarer

Den allra tidigaste extanta skriftliga referensen till Japan dateras till år 57 där det refereras till landet Nakoku i något som kallas Senare Han Skriften, en kinesisk krönika. I texten står följande:

建武中元二年倭奴國奉貢朝賀使人自稱大夫倭國之極南界也光武賜以印綬
安帝永初元年倭國王帥升等獻生口百六十人願請見

Bloggens kunskaper i kinesiska är minst sagt begränsad och i klassisk kinesiska obefintlig. Det hade onekligen varit behjälpligt ifall någon som behärskar klassisk kinesiska ville informera bloggen om innehållet. Under tiden får bloggen utifrån sina begränsade kunskaper göra ett försök att tyda innehållet.

建武中元二年
är den första biten som helt enkelt är en datering. Därför kan vi med säkerhet säga att det första omnämnandet sker år 57. Detta hindrar naturligtvis inte att det finns äldre skriftliga källor, men då de inte är bevarade blir detta det första exemplet.

倭奴國奉貢朝賀
detta tolkar bloggen som tribut från Nakoku (japansk läsning) ett rike hos Wa till det kinesiska hovet.

使人自稱大夫
legationen påstår sig vara stormän eller högt uppsatta rådgivare.

倭國之極南界也
Nakoku ligger längst i söder hos Wariket, detta kan tolkas som att det borde återfunnits i och kring dagens Fukuoka.

光武賜以印綬
Kejsare Kobu (Guangwu på kinesiska) överlämnar ämbetsstämpel.

安帝永初元年倭國王帥升等獻生口百六十人願請見

Under första året i Eisho (Yongchu på kinesiska [motsvarande år 107]) överlämnade Suisho, kung av Wa, 160 slavar och anhöll om audiens.

Kung Suisho är således den första japan som någonsin omnämns i skift.

Under Edo perioden upptäckte en jordbrukare en guldstämpel i sin mark på Shikanoshima, en mindre ö strax utanför hamninloppet till Fukuoka. Stämpelns avtryck sammanfaller med texten i Senare Han Skriften. Således en god bekräftelse på att innehållet i krönikan överensstämmer med verkliga händelser. Berättelsen visar då också att Japan var fortfarande långt ifrån ett enat rike och att talet om japanska ”kejsare” från den här perioden kräver mer än en nypa salt, förmodligen en grabbnäve.

Texten i stämpeln är漢委奴國王 som på japanska läses Kaniwakokuo och betyder ”Kungen av Japan lydstat till Han (Kina)”. Med stor sannolikhet upplevdes detta som ett stort privilegium av de berörda klanhövdingarna. Vid den här tiden hade Japan fortfarande inte tillgodogjort sig de kinesiska skrivtecknen så det är inte svårt föreställa sig vilken magisk kraft de måste ha upplevts innehålla för den tidens ledarskap.