歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Sista slaget japaner emellan del 1

4 kommentarer

Japans sista inbördeskrig, senaste ifall man anser att risken för flera föreligger, inföll 1868 – 69 och kallas Boshin kriget efter astralåret det inföll, jorddrakens år. Pro-kejsare, eller anti-shogun styrkorna på ena sidan mot shogunlojalisterna på den andra. Inbördeskriget blev en revansch för tozama, de ”yttre daimyo” som tillhörde förlorarna i slaget vid Sekigahara och en totalförlust för Tokugawa klanen efter mer än 250 års kontroll över Japan. Daimyo i Choshu domänen hälsades varje nyår av sina vasaller med; ”Är det i år vi hämnas våra förfäder i Edo?” Och daimyos svar varje år var ”Tiden är inte mogen än”, men 1868 svarade han; ”Tiden för hämnd har anlänt”.

Ända sedan 1700-talet hade shogun förtvivlat drivit en restriktiv handelspolitik. Holländare och kineser var enbart intresserade av japanskt silver och guld, men de japanska gruvornas avkastning var otillräcklig. När landet så öppnades upp för handel med västvärlden fick Japan stora balansproblem och folket skyllde, inte oberättigat, de svåra ekonomiska tiderna på utlänningarna.

Företrädare för Satsuma (Kagoshima) och Choshu (Yamaguchi) var överens om att grogrunden för en revolt mot shogun och hans styre inte kunde bli mycket bättre och satte igång en stor rekryteringskampanj. De fick den unge kejsaren att utlysa ett dekret som upplöste Tokugawa klanen, Yoshinobu tvingades svara på den utmaningen. Satsuma hade skaffat sig gedigna guld och silver reserver genom sin Kinahandel via lydriket Ryukyu. Det innebar att alliansen, kallad Satcho, kom att bestå av trupper tränade av britter tillsammans med bättre och modernare beväpning än shogunatet hade tillgång till. Satsuma hade i praktiken ingått en allians med Storbritannien som förutom den militära träningen även erbjöd vapenleveranser av en kapacitet som inte dittills skådats i Japan. När engelsmännen dök upp var fransmännen aldrig långt borta och ifall Storbritannien allierade sig med någon erbjöd Trikolorens strateger genast den andra sidan sitt stöd. På det här sättet blev Boshin kriget också en kraftmätning mellan europeiska stormakter.

Första åtgärden från Satcho alliansens sida var det som kallas Kogosho kaigi, eller ”sammanträdet i lilla kejsarpalatset” en av byggnaderna inom det kejserliga palatset i Kyoto (som för övrigt brann ned till grunden 1954 men återuppfördes 1958). Där krävde de att Tokugawa Yoshinobu förutom att returnera den politiska makten till kejsaren skulle avsvärja sig samtliga titlar, inte minst posten som Naidaijin, ställningen som ”minister av det inre” hade kunnat användas att göra anspråk på att leda den unge kejsarens regering. Bakom sammanträdet låg Saigo Takamori från Satsuma, Okubo Toshimichi från Choshu och Iwakura Tomomi från kejsarhovet. Trots att 500 år passerat sedan någon kejsare höll i något som liknande makt, var hovaristokratin så hårt grillade i intrigerandets konst att de inte hade några svårigheter att aktivt delta i spelet bakom kulisserna.

I Choshu återfanns de mest rabiata shogunmotståndarna samlade under kampanjropet sonno joi, eller ”hylla kejsaren, släng ut barbarerna” och de var inte nöjda med Choshus agerande under förhandlingarna i Kyoto. Detta ledde till en statskupp inom Choshu domänen och shogunatet beslöt sig för att deras uppstudsighet behövde stävjas. De skickade en bestraffningsstyrka till Choshu.

1867 inträffade det att såväl shogun, Iemochi och kejsar Komei gick bort. Företrädare för domänerna på Kyushu övertalade den unge kejsare Meiji, femton år gammal, att framlägga ett dekret som skulle upplösa ”förrädaren Tokugawas hus”, men innan det kom så långt vände sig Tokugawa Yoshinobu, den siste shogun, till kejsaren för att returnera makten att styra riket. Detta bildade ett politiskt maktvakuum, samtidigt som shogunatet var den enda organisationen som kunde styra riket eftersom kejsarhovet hade gjort sig av med alla sådana funktioner. Yoshinobu, ibland kallad Keiki för den sino-japanska läsningen av hans namn, närde den fromma förhoppningen att Tokugawa husets ställning kunde räddas och att de därmed skulle kunna fylla en roll i det nya Japan som växte fram. Det här var mer än Satcho alliansen, ivrigt understöd av Tosa domän på Shikoku var villiga att acceptera. Ett nytt och starkare Japan kunde endast växa fram om Tokugawa avlägsnades.

Shogunatets första stora förlust var i Toba-Fushimi strax utanför Kyoto. Shogunatet skickade en 15 000 man stor styrka till Kyoto för att bryta Satcho alliansens grepp över den nye unge kejsaren och hans hov. Satcho alliansen kontrollerade endast 5 000 man, men de var bättre beväpnade. Högst sannolikt förlitade sig shoguns generaler på att deras övertag i storlek var nog för att få alliansen att lägga ned sina vapen. Något som demonstreras av att soldaterna i främsta ledet saknade ammunition i sina gevär. Brittiska flottan, som tydligt visat sitt stöd för alliansen hade placerat en större enhet i Osaka hamn och shoguns befälhavare var osäkra på hur de skulle agera, och av den anledningen lämnade de kvar signifikanta styrkor för att hålla ett öga på britterna. De som sändes in mot Kyoto kom därför att bestå av lojalister från närliggande lojala provinser vars utrustning inte uppgraderats i samma grad. Satcho alliansen var exempelvis utrustade med kulsprutor, Miniégevär och haubitskanoner.

Yoshinobu stationerade sig i Osaka borg och dirigerade trupperna att ta två olika vägar in mot Kyoto, den ena över Toba och den andra över Fushimi. På bägge platserna väntade alliansens soldater redo med sina modernare vapen. Från sidan öppnade de eld med sina kanoner mot de shogunala styrkorna. Salvorna hördes bort till Fushimi där alliansens styrkor tog det som en signal att omedelbart gå till attack mot shoguns styrkor som befann sig på vägen. Förlusterna blev stora och shoguns trupper drog sig tillbaka för omgruppering. Samtidigt övertygade Iwakura sin unge kejsare att deklarera Tokugawa och hans följeslagare fiende till kejsaren. Kejserliga banér, som legat förberedda i månader, plockades fram och distribuerades bland alliansens styrkor i Toba och Fushimi. En närmast lysande psykologisk taktik. Varje soldat som sköt på den andra sidans soldater var därmed att betrakta som kejserliga förrädare.

Dagen efter, den 29 januari 1868, dök alliansens soldater upp vid horisonten utanför Tominomori där shogunatets trupper samlats för omgruppering. Kejserliga banér hade inte använts på ett slagfält på mer än 500 år, så ingen förstod innebörden av dem. Ordonnanser skickades över till fiendesidan för att erhålla information och när de återvände med beskedet att det var kejsarens stridsbanér blev förvirringen total bland shoguns soldater. Ditintills hade det varit otänkbart att någon skulle slåss under kejserlig flagg. För att bida tid och diskutera den nya utvecklingen beslöt shoguns befälhavare att de skulle retirera till Yodo borg, men väl där vägrade borgkommendanten att släppa in dem då han blivit informerad om att alliansens styrkor nu stod enade under kejsarens befäl. Han kunde inte förråda sin kejsare.

De tvingades därför att fly tillbaka helt till Osaka borg som de flesta av dem utgått ifrån. Men även Yoshinobu hade ett psykologiskt motstånd mot att sätta sig upp mot kejsarens flagg. Istället för att attackera en motattack smög han iväg under natten till ett fartyg som tog honom till Edo. När manskapet nästa morgon förstod att deras shogun hade överlämnat dem öppnade de upp borggården för alliansen som kunde inta borgen, Japans starkaste fästning, utan blodspillan.

Att så enkelt överta Osaka borg, som spelat en viktig roll i landets militära historia sedan 1500-talet var en stor prestigevinst för alliansen och daimyo som försiktigtvis hållit sig neutrala i konflikten övergick snabbt till att deklarera sin lojalitet gentemot kejsaren. En politisk kompromiss mellan shogun och upprorsmakarna i väster var därmed en omöjlighet. Inbördeskriget gick därmed in i en ny avslutande fas.

4 tankar om “Sista slaget japaner emellan del 1

  1. Ping: Från provinser till prefekturer | 歴史館

  2. Ping: Ynglinsshogunen | 歴史館

  3. Ping: Avslutningsshogunen | 歴史館

  4. Ping: Vad menas med bakumatsu? | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.