Siden kostade Ryukyus oberoende

2014-12-31 av rekishikan 31 kommentarer

Japan är känt för att ha varit ett stängt rike under mer än 200 år. Undantaget som alltid nämns är den handel som tilläts med Holland via deras handelsstation i Nagasaki hamn. Det där är en typisk eurocentrisk syn, den utgår från att Europa utgör världens mitt (se närmsta karta) och att allt som inte har att göra direkt med Europa i princip är ointressant. Sanningen är att japanerna var måttligt intresserade i holländska produkter, det holländarna huvudsakligen handlade med i Japan var produkter de plockat upp på resan dit från andra länder i Asien.

Mest av allt var de intresserade av kinesiskt siden som höll betydligt bättre kvalité än den de själva kunde producera. Problemet för dem var att efter Hideyoshi under 1500-talets sista decennium invaderat Korea med avsikt att fortsätta till Peking och ersätta Ming kejsaren med Go-Yozei från Kyoto, så ville Ming inte helt oväntat ha något med Japan att göra. Eftersom tributhandel var den enda form av handel Kina tillät saknade Japan kanaler in till Kina. Det gjorde däremot inte Konungariket Ryukyu söder om Japan, tvärtemot var Ryukyu tillsammans med Korea ansett som ett av de mest sofistikerade länderna av Kina eftersom de tog kinesiska riter och dekorum på stort allvar.

1609 beordrade därför Tokugawa Ieyasu daimyon av Satsuma, Shimazu Tadatsune, att invadera och ockupera Ryukyu. Ön som vi nu kallar Okinawa hade levt i fred i mer än 200 år, alla vapen hade samlats in för central förvaring, där de legat oanvända och börjat rosta sönder. Kungen, Sho Nei, och nästan alla hans rådgivare ansåg det bäst att kapitulera inför de 3 000 soldater och dryga 80 fartyg som Satsuma anlände med. Den som motsatte sig var Jana Rizan som ansvarade för försvaret av Naha hamn. Vid inloppet hade de fäst en järnkätting med nät mellan två mindre fort längst ut på piren vid inloppet till hamnen. Landningsstyrkan tvingades vända om och gick istället i hamn en bit norrut vid Urasoe. Redan tidigare hade Satsuma landsatt halva styrkan som var på väg mot kungens slott i Shuri.

Satsuma tillfångatog kungen som med sina rådgivare och 100 man forslades till Kagoshima i Satsuma där de fick svära en förödmjukande trohetsed till Satsumas daimyo. Jana Rizan vägrade och det krävdes fem man med svärd för att betvinga honom då han var en skicklig karatemästare. Förlusten medförde att Ryukyu i princip blev en lydstat till Satsuma, men då det var Ryukyus Kinahandel de egentligen var efter fick folket på Okinawa besked om att de skulle låtsas om som att de inte hade några kontakter med Japan och inte förstod ett ord japanska. Satsuma efterlämnade en mindre skara administratörer på ön, men så fort kinesiska skepp närmade sig seglade de iväg till någon närliggande ö där de höll sig undan medan kineserna befann sig på Ryukyu. På och avlastning i Naha hamn blev en av världens mest ineffektiva som ett resultat. Men i slutändan fick Japan tillgång till det kinesiska siden man eftersträvade.