Den åttonde shogun i Tokugawa dynastin är shogun som så när inte var. Han tillhörde inte huvudgrenen inom dynastin, utan gosanke en av de tre sidogrenar Ieyasu etablerade just med tanke på att det skulle komma en tid då det inte föddes manliga arvingar. Han är därför den förste shogun som valdes och utnämndes till posten av sina samtida istället för att utpekas som arvinge av fadern. Fadern, Tokugawa Mitsusada var en hängiven hedonist, framförallt hade han svårt att hålla sig borta från vackra ungmör. En sådan var Oyuri som var baderska hos familjen. Hon skall ha varit en enkel bonddotter, men underskön och Kose Toshikiyo, en av Mitsusadas livvakter adopterade henne så hon kunde vistas inom borgen i Kii, nuvarande Wakayama. Hennes uppgift var att elda och rotera vattnet i badet så det var rätt temperatur när domänens härskare önskade inta ett bad. Det innebär att hon även var tämligen lätt klädd för sina arbetsuppgifter och frestelsen blev för stor. Således var Yoshimune något av familjens svarta får.
Yoshimune var fjärde son, dessutom en oäkting, även om modern gjordes till ”sidorum” och därmed gav honom familjestatus. Han hade därför mer eller mindre ignorerats i familjens affärer. Men den andre sonen hade gått bort redan någon månad efter födseln, så i realiteten var han således tredje i turordningen. När så den äldste sonen gick bort 1705, 40 år gammal, följt av faderns och den tredje sonen inom mindre än ett halvår, fann han sig helt oväntat stå i täten för en stor provins och en av kadettgrenarna inom Tokugawa klanen. Faderns vidlyftiga leverne i kombination med en och annan naturkatastrof hade medfört att provinsen var djupt skuldsatt till shogunatet. Yoshimune ger sig i kast med uppgiften att få rätsida på ekonomin, och trots att han är son till en enkel bondflicka visar han sig vara en habil administratör.
Den sjätte shogun hade skraltig hälsa, tillträdde vid 47 års ålder och gick bort tre år senare, efter sig lämnade han en fyraårig son, Ietsugu. Japan hade nu fått en barnshogun, och om det var något Ieyasu strävat efter så var det att förhindra att makten skulle hamna i händerna på rådgivare och regenter som aldrig tog personligt ansvar för sina misstag. Den fyraårige pojkvaskern kunde förväntas inneha ämbetet i åtminstone 40 – 50 år, men istället gick han bort i lunginflammation vid sju års ålder 1713. Huvudätten stod nu utan manliga arvingar. Det blev rådslag och diskussioner bland gosanke eller de tre kadetthusen. Efter många, långa och omständiga diskussioner fördes Yoshimunes namn fram tack var de insatser han åstadkommit för ekonomin i Kii. Det visade sig att även shogunatet drogs med ekonomiska svårigheter.
Yoshimune etablerade ytterligare tre kadetthus, kallad gosankyo bestående av två av hans söner och en sonson, de s.k. Tayasu, Shimizu och Hitotsubashi linjerna, allt för att garantera ett stort urval av genetiskt betingade arvingar till ämbetet. Han var också personligen bedrövad över hur den japanska svärdsmidekonsten var på tillbakagång. Inga krig innebar naturligtvis svag efterfrågan på nya svärd, han försökte korrigera detta genom att anordna en nationell tävling med fina priser för de bästa svärden. Tävlingen var ett nationellt samtalsämne och tävlingsbidragen var många, men efter tävlingen återvände näringen till sitt perdurerande förfall. Han var också den som skulle lätta på förbudet för utländska böcker som sedan 1640 varit strikt förbjudna. På så sätt blev han den som initierade rangaku eller Hollandsstudier som de kallade studiet av västvärlden.
歴史館 