Något om okända japanska kejsare

2015-07-25 av rekishikan 2 kommentarer

Japanska kejsare är osedvanligt okända, även bland japanerna själva. Delvis hänger det samman med att få av dem någonsin utövade någon form av prosaisk makt och de rörde sig endast undantagsvis utanför de kejserliga murarna i Kyoto. Det var förenat med döden för vanligt folk att beskåda kejsarens person. Beviljade han audiens med olika krigsfurstar satt han bakom en bambugardin så att hans figur mer skymtade som en skuggvarelse. Känner man till några japanska kejsare så är det nuvarande Akihito och hans far Hirohito, för japanerna kända som Heisei respektive Showa, efter deras regentperioder. Den sittande kejsaren benämn även Kinjo tenno (今上天皇). Men det betyder inte att en del av deras företrädare skall glömmas bort, tvärtom finns det många intressanta personligheter i den dynasti som sträcker sig, enligt de ursprungliga myterna, tillbaka till 660 f.Kr.

Den förste kejsaren, som således är mytisk, kallas Jinmu tenno vilket betyder ”Gudarnas krigare” och hans personliga namn skall ha varit Kanyamato Iwarebiko och han skall ha härstammat från det som idag är Miyazaki prefektur nere på södra Kyushu. Enligt sägnen levde han mellan 711 f.Kr. till 585 f.Kr och skulle således ha blivit 126 år gammal. Den enda gissning bloggen vågar ge sig på i det här sammanhanget är att de som nedtecknade de gamla myterna troligen var glada i sin sake. Namnet Jinmu (神武) är implicit buddistiskt till sin karaktär, och att han skulle getts detta namn tusen år innan buddismen introducerades till Japan kräver en viss fantasirikedom för att uppnå acceptans. Icke desto mindre uppbär han den viktiga rollen som Yamato statens grundare. Han ansåg sig redan härska över Japan i sin ungdom men tyckte att den geografiska belägenheten på Kyushu var suboptimal och begav sig därför till Naniwa som upplevdes ligga bättre till. Han hade svårigheter att bekämpa de existerande klanerna men kom till insikt att det berodde på att han kämpade i östlig riktning, dvs där solen går upp, så han gjorde den stor kringgående rörelse för att kunna slåss västerut istället. Med solen i ryggen, formellt hans farfars farmor, vände krigslyckan och han bekämpade alla som kom i hans väg.

Kofun eller nyckelhålsgrav för kejsare Nintoku

Om det är föga sannolikt att Jinmu blev 126 år gammal är det naturligtvis ännu mindre troligt att kejsare Nintoku blev 142 år gammal, men enligt legenderna skulle han fötts år 257 och levt fram till 399. Att han existerat är emellertid rimligt då han sjösatte storskaliga fördämningsprojekt i syfte att förhindra översvämningar, vanligt förekommande under regnperioden. Sådana projekt anses vara bevis på en existerande statsbildning då det kräver storskalig organisationsförmåga, skatteinkomster och ett accepterat regelsystem. Detta syns inte minst tydligt på kartbilden ovan, den föreställer Mozu kofun, den nyckelhålsgrav där Nintoku anses ligga begravd. Då japanska kejsare även är gudar tillåter japanska hovet inga utgrävningar eftersom det skulle störa de vilande andarna. Som synes är det en jättelik gravkonstruktion som upptar området mellan två tågstationer, Mozu i söder till Mikunigaoka i norr. Nintoku kan därför sägas vara den förste kejsaren vars styre bevisligen sträckte sig längre än den egna klanen, att samtiden ansåg honom som stor bevisas inte minst av den grav han förärades.

Japan har haft åtta kvinnliga kejsare (men massor av kejsarinnor), den fjärde hette Genmei och tillträdde krysantemumtronen motvilligt, men då maken ansett sonen för ung tillträdde hon som en intermistisk lösning. Hon regerade mellan 707 och 715, som blev en av de mer händelserika regentperioderna. Kort tid efter hennes kröning upptäcktes det att Japan hade koppartillgångar och hon öppnade därför upp en gruva och senare ett myntverk i Omi provinsen, ungefär dagens Shiga prefektur. Genmei blev därför den som införde ett slags penningekonomi, bytesekonomi var fortfarande normen, och de präglade mynten hade ett fyrkantigt hål i mitten så mynten kunde träs på en lädersnodd och bäras med i en kimono. Hon blev också den som avslutade traditionen att flytta kejsarpalatset varje gång en kejsare avled utan etablerade sig i Heijokyo, idag kallat Nara. Hon blev också den som drev iland projektet med Kojiki, Japans äldsta existerande bokverk. Tre volymer där alla de gamla myterna, som hjälpte till att rättfärdiga kejsarstyret, nedtecknades för framtida generationer och som idag hjälper oss förstå mycket om livet i Japan kring århundradena före och efter Jesu födelse.

Traditionella japanska kopparmynt