Makten bakom den sjätte och sjunde Tokugawa shogunen

2016-10-19 av rekishikan 11 kommentarer

Sjätte och sjunde shogun i Tokugawa dynastin, Ienobu och Ietsugu var kortlivade styren och Ietsugu var barnshogun, den ende under deras dynasti. Den som istället styrde Japan medan de formellt upprätthöll posten som shogun var Arai Hakuseki. Sedan barnsben var han känd som hi no ko eller eldsbarnet då hans upphöjda ögonbryn påminde om tecknet för eld (火). Hans tilltalsnamn var egentligen Kimiyoshi, Hakuseki var hans artistnamn, vilket låter underligt, men i Japan hade även akademiker artistnamn, och han var en bildad man som redan som barn ansågs vara ett geni.

Han blev landets ledande konfucianska akademiker och Ienobu, som var den första shogun från en av Tokugawas kadettgrenar, saknade erfarenhet från shogunatet eftersom han växt upp utanför det. Han förstod att hans bristande erfarenhet innebar att han behövde utomstående hjälp, inte minst gentemot de etablerade byråkraterna som behärskade rutinerna. Han var helt enkelt beroende av en motkraft. Hakusekis höga kunskapsnivå och insikt i shogunatets historia blev den motor som drev föregångarnas etablerade politik framåt i det nya århundradet.

Han drev en kraftfull ekonomisk politik för att stoppa utflödet av guld och silver, de metaller som främst efterfrågades av Japans handelspartners i Holland och Kina. Allt för att få bukt med en eskalerande inflation. Undersökningar visade att tre fjärdedelar av allt guld som de japanska gruvorna producerat hade gått till utlandet och en fjärdedel av allt silver likaså. Nu var dessa metaller inget som japanerna själva efterfrågade i någon större skala, men resultatet hade blivit att man övergått till kopparmynt som då kraftigt reducerats i värde. För att stabilisera ekonomin behövde de återgå till guld och silvermynt. Därför skulle utrikeshandeln istället betalas med siden, porslin och torkad fisk och skaldjur. Kineserna var ointresserade av dessa produkter och kringgick restriktionerna genom att istället handla med Satsuma och Tsushima. Men inledningsvis fick den nya politiken genomslag och shogunatet lyckades få bukt med prisutvecklingen.

Däremot gick han bet på att försöka ändra de konstitutionella förutsättningarna för shoguns existens. Han ville se en sinifiering av konstitutionen så att kejsarens ställning skulle bygga på Himlens mandat, precis som i Kina, och att shogun genom sin respekt för kejsaren var satt att styra riket på guds nåde, alltså inte helt olikt europeiska monarkers ställning. Därför föreslog han också att shogun skulle överge den titeln till förmån för att kallas kokuo alltså konung. Men i den japanska traditionen satt kejsaren inte på Himlens mandat utan han var Himlens regent, ovanför honom fanns således ingenting eftersom han kom från solgudinnan Amaterasu Omikami i rakt nedstigande led. Reformförslaget föll med andra ord inte i god jord.

Dock införde han det i den diplomatiska korrespondensen med Korea. Ur Hakusekis synvinkel handlade det om att strömlinjeforma och gärna förenkla den formalism som omgärdade de koreanska ambassaderna, inte minst för att det var kostsamma historier. Där de tidigare använde begreppet Nihonkoku Taikun efter kinesiskt mönster (engelskan har sitt tycoon från detta begrepp) ersattes det med Nihon Kokuo som enligt sinocentristiska världsbilden som rådde var snäppet under. Han kom också i kontakt med en missionär som via Nagasaki smugglats in i Japan. Giovanni Battista Sidotti infångades och transporterades till Edo där han satt fången hos kryptokristna i Myogadani, i närheten av dagens Ikebukuro. Hakuseki valde att själv förhöra Sidotti och imponerades över hans bildning och språkkunskaper. Sidotti lyckade bland annat övertyga Hakuseki att kristna missionärer inte på något sätt utgjorde kristna arméers förtrupper, en vanlig uppfattning i Japan. Hakuseki var så imponerad att han rekommenderade shogunatet att ändra sin policy från dödsstraff till deportation, men trots det hann Sidotti dö i sin husarrest innan någon deportering kunde verkställas. På basis av deras konversationer utgav Arai Hakuseki två böcker om västvärlden som kom att stå sig tills Perry anlände med sina svarta skepp.