歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Kosmetikans historia i Japan

Lämna en kommentar

Dagens inlägg inleds med en enkel liten frågesport. Ta en titt på bilderna av damerna härunder och gissa deras ålder. En ganska okomplicerad process. Skriv ner vad du tror och klicka dig sedan vidare till fortsättningen.

Bild nr. 1

Watanabe Yasuko

Bild nr. 2

Ito Ran

Bild nr. 3

Daichi Mao

Bild nr. 4

Nara Fujiko

Skall bloggen våga sig på en gissning har läsaren tippat på följande åldrar: bild 1 – 29 år, bild 2 – 42 år, bild 3 – 34 år och bild 4 – 38 år. Det är i alla fall det ungefärliga snittresultat som bloggen erhåller när de visas upp på telefonen till andra svenskar. Den som har vana från Japan har säkerligen gissat något högre, men bloggen tillåter sig ändå att tvivla på att man kommit i närheten av rätt resultat. Watanabe Yasuko är nämligen född 1967, det gör henne till 50 år gammal. Ito Ran på den andra bilden är född 1955, således 62 år och hon fyller 63 om 20 dagar. Daichi Mao är född i februari 1956, alltså ett år efter Ito Ran och fyller därför 62 om en dryg månad. Slutligen Nara Fujiko på sista bilden som är ett år äldre än Ito Ran, hon alltså född 1954 och fyller 64 till sommaren.

Anledningen till att de flesta gissar en högre ålder på Ito Ran än de andra är hennes mer tantiga framtoning med kortare hår och striktare dräkt. Hade hon låtit håret växa ut och klätt sig lite ledigare som Mao och Fujiko hade förmodligen åldersgissningarna också hamnat mer i paritet med hennes jämnåriga. Men hur kan det komma att svenskar gissar fel på mellan 20 och 30 år när de skall bedöma en japanskas ålder? Det är dags att titta på kosmetikens historia i Japan.

Japanbloggen kan förtälja att japanskor spenderar 2 500 kr/mån på kosmetika och hudvårdsprodukter. Det blir således 30 000 kr/året. Eller runt två, två och en halv månadslön. De gör ett utstuderat urval av de produkter som kan hjälpa dem och kosmetikaindustrin delar ut väldigt mycket gratisexempel. Det hör inte till ovanligheterna att man kan testa en produkt gratis i tre månader, bolaget skickar det hem till dig i förhoppningen att du skall gilla deras produkt och helst ta upp en prenumeration. Det är med andra ord lätt att sälja smink i Japan och det beror på att det använts länge, mycket länge.

Det tidigaste exemplet vi har är arkeologiskt, från haniwa figurer i lera vars ansikten målades med röda pigment, sannolikt som en avbild från människor. Buddistmunken Kanjo tillverkade ett blybaserat ansiktspuder som han presenterade den kvinnliga kejsaren Jito år 629. Använde hon det är risken nog påtaglig att hon avled av blyförgiftning. Under Heian perioden utvecklades tekniken ytterligare och från poesin kan vi dra slutsatsen att sminkörer och kosmetikablandare var välkända personer bland populasen. Vid den här tiden hade kontakterna med Korea och Kina avbrutits och det ledde till att japanerna utvecklade en egen estetik kring kosmetikan. Tre färger dominerade totalt, svart för tänder och ögonbryn. De egna noppades bort och istället målades små svarta bågar en dryg centimeter högre upp. Det fick Heian damerna att gå omkring och se ständigt förvånade ut. Tyvärr finns det i litteraturen inga förklaringar varför detta förvånade ansikte ansågs så vackert. Den andra färgen var vit och anlades i ansikte och annan synlig hud runt huvudet, med undantag för ett V-liknande mönster på nacken där den nakna huden syntes. Slutligen skulle läppar och naglar vara knallröda.

Under stora inbördeskriget på 1500-talet, eller sengoku jidai som japanerna kallade det började även männen använda smink. I Hagakure som får anses vara samurajens bibel rekommenderas det att alltid ha med sig en lite påse med rouge så att man kunde justera ansiktsfärgen för att se anständig ut innan man skulle träffa likställda. Under Edo perioden blev kvinnorna besatta av att ha så vit hy som möjligt. Talesättet då var att ”vit hy döljer sju brister” och det ledde till allt mer kemiskt farliga produkter. Det dröjde tills 1904 innan man släppte blyanvändningen. Populariteten syns tydligt genom att en av Edo periodens stora produkter Bien senjoko (美艶仙女香) började annonsera på konstnärernas boktryck, ett tidigt exempel på sponsrad utgivning.

Fortfarande anses en ljus hudfärg vara ett tecken på skönhet och det innebär att soldyrkande japanskor inte direkt är i flertal. Tvärtom går de långt i att undvika solens strålar. Även mitt på sommaren går de i långärmat och antingen byxor eller kjolar ned till marken, dessutom handskar och speciella solvisir som kan dras ned framför ansiktet (se bilden). Ett ansikte som aldrig utsätts för sol får heller inga rynkor. Japan som ligger på Spaniens breddgrader har också betydligt starkare UV-strålning än vi har i Sverige. Samtliga fyra damer ovan anger att de hållit sig undan solen sedan tonåren och att det är den bidragande orsaken till deras ungdomliga hy. Det som i svensks ögon gör att de verkar vara 20 – 30 år yngre än deras faktiska ålder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.