歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


3 kommentarer

Daimyo – provinsfurstarna var maktens utövare

Japans medeltids och tidiga moderna historia har stort fokus på shogun och shogunat, det är naturligt. Shogunatet, eller bakufu som är den japanska termen, och shogun som dess främste företrädare, fastställde riktlinjerna för den nationella utvecklingen. Men Japan var mer en federation i många stycken än en enhetlig nation. Shogun var primärt en primus inter pares, överhuvud inom de krigiska klanerna, provinserna, på japanska kuni som betyder rike, hade stort självstyre och de beskattades inte av shogun. Gränsen för deras verksamhet sattes vid utrikes relationer, det var shoguns primat. Men även den distinktionen kommer med en tydlig asterisk. Relationerna med Korea sköttes, om än med shogunatets goda minne, av So klanen på Tsushma och relationerna med Ryukyu och därmed också indirekt Kina av Shimazu klanen i Satsuma, dagens Kagoshima. Relationerna var förvisso mer begränsade men gentemot ainu folket på Ezo, dagens Hokkaido hanterades av Matsumae klanen på sin lilla halvö sydväst om dagens Hakodate. I realiteten innebar det att shogun var ansvarig för relationerna med Holland och Kina i Nagasaki, varken mer, varken mindre.

Läs mer


Lämna en kommentar

Männen bakom Tokugawa Tsunayoshi

Problemet med makt, vare sig politisk eller i exempelvis ett företag, är att det alltid finns folk i omgivningen som gör sitt yttersta för att underlätta tillvaron för makthavaren. Allt för att själva bli den som reellt utövar makten. Redan Tokugawa Ieyasu varnade sin avkomma för lismare och sykofanter i deras närvaro. Det var Tokugawa klanens företrädare som skulle utöva makten och inte folk i deras närhet som kunde försöka usurpera den, ett klassiskt problem i den japanska maktutövningens historia. Det fungerade fram till den fjärde shogun Ietsuna som endast var tio år när han tillträdde ämbetet. Därmed också för liten för att i realiteten förstå hur olika fudai, de mest pålitliga av vasaller, flyttade fram sin positioner inom shogunatet. Läs mer


7 kommentarer

Dvärgshogunen mera känd som hundshogunen

Tokugawa Tsunayoshi var Ietsunas fem år yngre broder och när Ietsuna dog hastigt och lustigt före sin 40 årsdag fann sig Tsunayoshi i positionen som shogun, den femte i ordningen inom Tokugawa dynastin. Han är mest känd som Inu kubo eller Hundshogunen, kubo är honrärsuffixet för en shogun, yepp han hade sitt eget suffix, ungefär som –san eller –kun används i dagens japanska. Den delen av hans historia har beskrivits i detta inlägg. Istället skall dagens inlägg beskriva en helt annan sida av honom. Läs mer


Lämna en kommentar

Myntets andra sida av den kooperativa risproduktionen

Gårdagens inlägg tog upp frågan om kooperativ risodlingskultur och dess påverkan på dagens japanska samhälle. Detta gjordes utifrån företagens existens, men två parter är involverade i många av de fall som är intressanta, den andra sidan är samhället, representerat av politiker och byråkrater där den senare gruppen nästan alltid har mer makt än den förra. Vilka faktorer spelar in för att dessa två grupper är villiga att se mellan fingrarna på otillbörlig samverkan? För att förstå det måste vi först titta på hur politik traditionellt bedrivits i Japan.
Läs mer


11 kommentarer

Engelbert Kaempfer skrev den första reseskildringen från Japan

Engelbert Kaempfer var en tysk läkare och den förste som nedtecknade ett vetenskapligt grundat verk om Japan på ett för västerlänningar begripligt språk, nämligen tyska. Eftersom läkekonsten på 1600-talet primärt ägnade sig åt medicinalväxter var Kaempfer i grunden botaniker. Ett intresse som redan före Linné bringade studenter till Uppsala, där han träffade sin landsman Samuel von Pufendorf som stod Karl X Gustaf nära, en position som kvarstod under Karl XI. Den vägen kom Kaempfer att ingå i en svensk beskickning österut genom Ryssland till Persien där han nådde huvudstaden Esfahan 1684. Läs mer