歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


3 kommentarer

Japans utrikes relationer under medeltiden del 1

Eftersom Japan isolerade sig mellan 1635 och 1858 är det inte ovanligt att det uppfattas som att Japan alltid varit isolerat. Inget kunde vara längre från sanningen. Under antiken – Asuka och Heian i japanska termer – hade de ett intensivt legationsutbyte med T’ang Kina och främst Paekche i Korea. Men i mitten på 800-talet blev finanserna kärva och inre stridigheter krävde fokus. När militären tagit makten 1185 blev det ånyo intressant med utrikes relationer. Detta inlägg skall därför titta närmare på Japans utrikes relationer under 1200-, 1300-, 1400- och första halvan av 1500-talet, eller Japans medeltid. Japan hade, mer eller mindre ofrivilligt, under 350 år varit avskurna från händelseutvecklingen på det asiatiska fastlandet. Enstaka munkar som gav sig iväg till Kina, eller kineser som lyckats rymma från japanska pirater var deras huvudsakliga informationskällor. Läs mer


Lämna en kommentar

Småöar blev kejsarstyrets räddning

1221 hängde kejsaren i en skör tråd. Kejsare Go-Toba hade sedan begynnelsen av 1200-talet försökt manövrera för att återta politisk makt till Krysantemumtronen, men varje försök hade stoppats av Minamoto shogunatet i Kamakura. För att ge sig själv större rörelsefrihet gjorde kejsaren som så många av hans företrädare. Han abdikerade och gick i kloster varifrån han kunde agera friare gentemot Kamakura. Läs mer