歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


3 kommentarer

Daimyo – provinsfurstarna var maktens utövare

Japans medeltids och tidiga moderna historia har stort fokus på shogun och shogunat, det är naturligt. Shogunatet, eller bakufu som är den japanska termen, och shogun som dess främste företrädare, fastställde riktlinjerna för den nationella utvecklingen. Men Japan var mer en federation i många stycken än en enhetlig nation. Shogun var primärt en primus inter pares, överhuvud inom de krigiska klanerna, provinserna, på japanska kuni som betyder rike, hade stort självstyre och de beskattades inte av shogun. Gränsen för deras verksamhet sattes vid utrikes relationer, det var shoguns primat. Men även den distinktionen kommer med en tydlig asterisk. Relationerna med Korea sköttes, om än med shogunatets goda minne, av So klanen på Tsushma och relationerna med Ryukyu och därmed också indirekt Kina av Shimazu klanen i Satsuma, dagens Kagoshima. Relationerna var förvisso mer begränsade men gentemot ainu folket på Ezo, dagens Hokkaido hanterades av Matsumae klanen på sin lilla halvö sydväst om dagens Hakodate. I realiteten innebar det att shogun var ansvarig för relationerna med Holland och Kina i Nagasaki, varken mer, varken mindre.

Läs mer


1 kommentar

Brandshogunen

Far, son och sonson, Ieyasu, Hidetada och Iemitsu, lade grunden för den epok som går under namnet Edo perioden. Samtliga tre var medvetna om vikten av ett stort utbud av efterträdare. Men Iemitsu var i grunden homosexuell och kom därför igång sent med barnalstrandet. För honom var det mest en obehaglig plikt och när han hade fått fem söner, där åtminstone två avled före fem års ålder, ansåg han sig fullföljt sina avelsplikter, eller åtminstone förtjänt av en paus. Då han ännu inte fyllt 47 år drabbades han av, troligen, en hjärnblödning och avled hastigt. Följden blev att hans tioåriga son, Ietsuna, tog över som shogun. Läs mer