歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


5 kommentarer

Daimyo – provinsfurstarna var maktens utövare

Japans medeltids och tidiga moderna historia har stort fokus på shogun och shogunat, det är naturligt. Shogunatet, eller bakufu som är den japanska termen, och shogun som dess främste företrädare, fastställde riktlinjerna för den nationella utvecklingen. Men Japan var mer en federation i många stycken än en enhetlig nation. Shogun var primärt en primus inter pares, överhuvud inom de krigiska klanerna, provinserna, på japanska kuni som betyder rike, hade stort självstyre och de beskattades inte av shogun. Gränsen för deras verksamhet sattes vid utrikes relationer, det var shoguns primat. Men även den distinktionen kommer med en tydlig asterisk. Relationerna med Korea sköttes, om än med shogunatets goda minne, av So klanen på Tsushma och relationerna med Ryukyu och därmed också indirekt Kina av Shimazu klanen i Satsuma, dagens Kagoshima. Relationerna var förvisso mer begränsade men gentemot ainu folket på Ezo, dagens Hokkaido hanterades av Matsumae klanen på sin lilla halvö sydväst om dagens Hakodate. I realiteten innebar det att shogun var ansvarig för relationerna med Holland och Kina i Nagasaki, varken mer, varken mindre.

Läs mer


Lämna en kommentar

Männen bakom Tokugawa Tsunayoshi

Problemet med makt, vare sig politisk eller i exempelvis ett företag, är att det alltid finns folk i omgivningen som gör sitt yttersta för att underlätta tillvaron för makthavaren. Allt för att själva bli den som reellt utövar makten. Redan Tokugawa Ieyasu varnade sin avkomma för lismare och sykofanter i deras närvaro. Det var Tokugawa klanens företrädare som skulle utöva makten och inte folk i deras närhet som kunde försöka usurpera den, ett klassiskt problem i den japanska maktutövningens historia. Det fungerade fram till den fjärde shogun Ietsuna som endast var tio år när han tillträdde ämbetet. Därmed också för liten för att i realiteten förstå hur olika fudai, de mest pålitliga av vasaller, flyttade fram sin positioner inom shogunatet. Läs mer


4 kommentarer

Daimyo, hatamoto, gokenin och andra vasaller

Vasall är det ord vi har att tillgå för något som i Japan var oerhört mer komplext. På japanska formligen vimlar det av ord för olika sorters vasaller med varierande plikter och privilegier. Det är lite som eskimåer och snö. När behovet är stort skapar språket också en varierad vokabulär för att så exakt som möjligt avgränsa de olika varianterna mot varandra. Vårt behov är inte lika uttalat som eskimåernas, men vi har ändå ord som blötsnö, nysnö, kramsnö, pudersnö och ett ord som skare kan även falla inom den kategorin. Men för vasall har vi lydherre, som närmast låter som en försvenskning av ordet, och läntagare som låter som en beskrivning. För att bättre förstå skillnaderna behöver vi en överblick av de japanska termerna. Läs mer