歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


3 kommentarer

Iwakura Tomomi revolutionens fader

Historieböckerna må kalla det Meiji restaurationen, Meiji ishin (明治維新) på japanska, men det rörde sig tveklöst om en revolution, om än med kejserliga förtecken. Den som stod bakom förändringarna var ett flertal personer, men Iwakura Tomomi spelade onekligen en huvudroll som dirigent och planerare. Numera finns det inte längre några 500 yens sedlar, men han prydde de sista. Ett uttryck för det avtryck han satte med eftertryck i ett helhetsintryck av det som på japanska kallas bakumatsu (幕末) som ganska exakt utgör de sista tio till tjugo åren (historikerna tvistar) av Tokugawa shogunatet. Han stod således i centrum för en av de största samhällsomvandlingarna sedan slutet av 1500-talet då Toyotomi Hideyoshi enade ett splittrat Japan. Läs mer


Lämna en kommentar

Nagai Kafu – ludrens bäste vän

Hans namn var Nagai Sokichi men skrev under namnet Nagai Kafu och i Sverige är han tyvärr inte särskild känd. En sökning på Kungliga Biblioteket visar att två tredjedelar av materialet är på japanska, sedan finns det lite på engelska och någon enstaka på franska. Han blev känd utanför Japan under 50-talet, dåtidens moraliska värderingar bidrog säkert till att svenska bokförlag valde bort honom och inom den svenska kulturradikalismen har det aldrig funnits någon som haft den intellektuella kraften att lära sig språk bortom engelska och franska. Dåtidens, fåtaliga, borgerliga kulturskribenter hukade sig i ständigt defensiva positioner. Men det är mycket tack vare Kafu vi har en utomordentligt gedigen inblick i Tokyos demi-monde under första halvan av 1900-talet. Läs mer


1 kommentar

Rickshawns korta historia

© Fumine Takashi

Rickshaw är angliseringen av japanskan rikisha (力車) som i sin tur är en förkortning av jinrikisha (人力車) som i all sin enkelhet betyder ”manskraftsfordon” och det är exakt vad det är, en tvåhjulig vagn som drivs framåt av en människokraft. Många tror gärna att de existerat sedan lång tid tillbaka, men de har ännu inte fyllt 150 år. Den tillkom som ett svar på inflödet av västerländska damer till Tokyo, gatorna, med få undantag, var inte stenlagda eller hade träbelagda gångbanor. Istället var det sandad och stampad jord de tog sig fram på. Hårt, men dammigt på sommar och höst, men lerigt och gyttjigt efter en tyfon, och frusen och hal vintertid. Att ta sig fram med krinoliner och snörstövlar var inget som lockade. Palankiner hade funnits länge och för kvinnor avsattes två bärare, mer än tillräckligt för en nätt japanska, något av ett Herkules jobb för storväxta västerländska kvinnor. Ett enklare färdmedel var det som behövdes.

Läs mer


Lämna en kommentar

När polisen agerade sutenörer

Bloggen har tidigare tittat närmre på prostitutionens historia i inlägg som detta, det här och exempelvis detta. Den grundläggande inställningen i det japanska samhället var att sex för prokreation och rekreation var två separata enheter, de var inte på något sätt relaterade. Hustrun förväntades föda friska barn, helst gossar, och hon fick vara hur usel som helst i futonaktiviteterna så länge det resulterade i hälsosam avkomma. Prostitution däremot var ett underhållningsyrke där utövarna kategoriserades efter färdighet och där ersättningen sattes i relation till deras yrkesskicklighet. De hade sitt eget lärlingssystem och lärdes upp i allt från sexualhygien till sociala gracer. Det gick inte att komma in från gatan som nyutsprungen blåsippa och tro att det räckte med att vara färgrik, det var ett traditionsrikt yrke med stolt historia och högmodiga utövare. När västerlänningarna vällde in på 1870-talet ställdes allt på huvudet, men traditioner är – som vi skall se i detta inlägg – svåra att släppa. Läs mer


1 kommentar

Homosexualitetens historia i Japan

För någon månad sedan avhöll Tokyo sin Pride parad, häromdagen gick den av stapeln i Stockholm. I den uppträdde en artistduo med namnet Rebecca och Fiona i en blus med hammaren och skäran. Detta gav upphov till en mindre Twitterstorm, av borgliga sympatisörer för kommunistsymbolen i sig och från homosexuella medvetna om hur deras bröder och systrar behandlades under kommunismen. Rebecca och Fiona är för unga för att veta hur världen såg ut då, deras historielöshet är ett utslag av bristfällig utbildning, de såg säkerligen tröjan som kitschig och kul. När de fick klart för sig den starka reaktionen förstod de säkert också hur undermåliga kunskaperna var. Leder det till en korrigering är det utmärkt. I kölvattnet av den här diskussionen har frågan dykt upp hur homosexualitet behandlas och ser ut i olika länder. För Rekishikan-bloggen blir det därför naturligt bidra med homosexualitetens historia i Japan. Läs mer