Hur ”fattiga” blev egentligen samurajerna under Tokugawa?

Den som någon gång läst lite om Japans historia kretsande kring samurajer och deras leverne under Edo perioden, kommer tveklöst i kontakt med påståenden om att de ”fick det allt besvärligare ekonomiskt under perioden”. Detta understöds nästan aldrig med empiri eller ekonomiska data utan verkar tas som en självklarhet, likaså är det oklart vad historikerna menar med ”besvärligare ekonomisk ställning”. Minskade lönerna? Ökade utgifterna? Blev de arbetslösa? En bidragande orsak till den bristande klarheten är att få ekonomiska historiker har ägnat sig åt att granska Tokugawa periodens ekonomiska omvandling, trots att det finns gott om data tillgängligt. De få japanska ekonomer som har ägnat det något intresse är undantagslöst tränade i marxistisk analys, och betraktar hela perioden som ett utslag av feodalism, även om ett flertal av definitionerna av feodalism tvingas in i analysen med hjälp av skohorn. Här då istället en liten antydan utifrån en mera klassisk ekonomisk analys.

Rysslands japanologiska intresse

I västvärlden, Europa såväl som USA, vaknade det holistiska intresset för Japan egentligen först när det andra Sino-japanska kriget bröt ut 1937. Rysk-japanska kriget 1904—05 betraktades mer som en anomali, som att Japan haft fluk mot ryssen. Det lilla intresse som förekom tidigare var helt koncentrerat på exotism, det udda framhävdes. Ryssland hade av naturliga skäl, haft ett annat, mer heltäckande intresse för Japan, långt tidigare. Det är således inte särskilt anmärkningsvärt att den förste japanologen i Västeuropa var en rysk emigré. Ryssland har bidragit med betydligt mera kunskap kring Japan än andra länder, men den är sällan känd utanför landets gränser och under Sovjettiden politiserades även denna del av forskningen. Det fåtal forskare i västvärlden som kunde ta del av ryska forskningsresultat och jämföra med de japanska källorna var redan få, och när ryska avhandlingar övergick till att bli politiska pamfletter nollställdes intresset i väst.

Japanska bankväsendets historia

Banker är titt som tätt i blåsväder, men som regel står de stadiga när väl snålblåsten lagt sig. I en penningekonomi är vi alla beroende av deras fortlevnad och funktionsduglighet. Ingen vet det bättre än de själva, något som inte minst märktes efter att Bitcoin fick fäste i folks fantasi. Det japanska bankväsendet får schweiziska bankirer att framstå som kryptokommunister. Hur har det blivit på detta viset, hade en viss Emil från Lönneberga kunnat fråga sig. Men för det hade han också behövt lite mer insikt i hur japanska banker kom till och varför de fungerar som de gör. I denna artikel tar vi en närmare titt på de japanska bankernas historia.

Hembygdsskatt – ett annorlunda skatteutjämningssystem

Bloggen twittrande om Japan och dess historia genererar som oftast mellan 50 och kanske 200 visningar. Igår gick bloggen viral med en kort tråd om Japans hembygdsskatt, nästan 60 000 visningar. Ingen är mer förvånad än denne bloggare, men de knappt tusen tecken som tråden utgör kan naturligtvis inte fullt ut förklara fenomenet så det finns all anledning till ett mer detaljerat inlägg för att skingra eventuella oklarheter. Syftet var aldrig att diskutera kommunalskatt, ett ämne som är föga förtjänt av 60 000 visningar, utan det var mer som en blinkning mot de typiskt teknokratiska lösningar som kännetecknar det svenska systemet. Intressant nog dominerades frågorna i tråden av just detta teknokratiska tänkande.

Manilla en utpost för Japans asiatiska handel

Eftersom Japan isolerade sig under första tredjedelen av 1600-talet ger det ofta ett intryck av att det varit landets normala tillstånd. Forskning kring Japans handelsrelationer tenderar därför att fokusera på den officiella handeln som sanktionerats från centralt håll, vare sig det var Ashikaga shoguner eller Tokugawa dito. Den var bättre organiserad och därmed också noggrant dokumenterad, något av en drömsituation för historieforskaren. Men det förekom även privat handel, även om den kanske formellt sett inte var tillåten, fanns det inte mycket makthavarna kunde göra för att stoppa den. Inte minst då den förlades utanför Japans gränser. I en tidigare har bloggen tagit upp wako (倭寇), de ”japanska” piraterna, men det fanns även en handel där Filippinerna med Manilla utgjorde navet, den återges mer sällan i historieskrivningarna. Bloggen tänkte därför göra ett litet försök att korrigera sakernas tillstånd.