歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Kofun Japans gravperiod

Mellan 300-talet och inledningen av 700-talet infaller en period som japanska historiker kallar Kofun jidai (古墳時代) som betyder urmodiga gravars epok. Enligt kinesiska källor så sägs det att de första japanska storgravarna anlades ungefär 250 A.D. och även om de till formen delvis avviker från samtida koreanska gravar, finns det också stora likheter innehållsmässigt. En viktig skillnad är att de japanska är betydligt mer storslagna. De ger nästan intrycket av att vara konstruerade för att imponera på besökare från det asiatiska fastlandet. Avståndet mellan Pusan i sydligaste Korea och Fukuoka på andra sidan är ganska exakt 130 km, med utmärkt möjlighet till övernattning och bunkring på Tsushima mellan länderna. Inte ens med de rudimentära flytetyg som stod till buds för dåtidens människor var det en oöverkomlig sträcka. Japanska gravar är kanske den tydligaste kopplingen till fastlands Asien. Läs mer


1 kommentar

Jito – den fjärde kvinnliga kejsaren

Be en japan att nämna någon av de kvinnliga kejsarna som funnits och sannolikheten är hög, för att inte säga sanslöst säker, att namnet som plockas fram är Jito (持統天皇). Hon var den tredje kvinnan att bli kejsare, men den fjärde kvinnliga kejsaren (för en förklaring; läs här) att inta tronen. Hon var kejsare under en omvälvande period i Japans historia och som sådan har hon lämnat tydliga spår i sitt eftermäle. Hon är den kvinnliga kejsare som förekommer flitigast i poesisamlingar som Manyoshu (万葉集) och Hyakunin isshu (百人一首). Hennes regentperiod varade i elva år, mellan 686 och 697, men i realiteten styrde hon riket fram till sin död 703. Hon var nämligen den förste kejsaren som introducerade systemet med ”klosterkejsare”, eller på japanska Insei (院政). En av anledningarna till att de japanska kejsarna aldrig avsatts i en statskupp, även om ett flertal bytts ut med brutala metoder, är just att de nästan undantagslöst aldrig haft annat än ceremoniella funktioner. Läs mer


1 kommentar

Vad Die Hard kan lära oss om Japans förmedeltid

Den som gillade Die Hard filmerna och Bruce Willis som polisen John McClane mot Alan Rickmans Hans Grüber kommer säkert också ihåg att julfesten skedde i huvudkontoret för Nakatomi Corp. Filmen gjorde 1988, en period när japanska företag köpte upp halva Hawaii och USAs dyraste fastighetskomplex, Rockefeller Plaza i New York City. Byggnaden som används är Fox Plaza som ännu inte var färdigställd. Att manusförfattarna de Sousa och Stuart valde namnet Nakatomi är ingen tillfällighet. De kunde inte gärna använda namn som Mitsui, Mitsubishi, Sumitomo eller Yasuda de fyra stora zaibatsu som är föremål för den indirekta kritiken i 80-talets filmer. Risken är uppenbar att de stämts för allt från förtal till användning av registrerade varumärken. Valet av Nakatomi som namn är därför genialt på flera olika plan. Läs mer


1 kommentar

Suiko var den första kvinnliga kejsaren

Japan har haft åtta kvinnliga kejsare, men två av dem var det två gånger så räknas regentperioderna, blir det egentligen tio olika regenter. Den första hette Suiko (推古天皇) och regerade mellan 592 och 628. Källorna från den här tiden är inte de utförligaste och de tillkom flera hundra år senare, åtminstone de extanta, men hon nämns också i koreanska och kinesiska källor som bekräftar det som nämns i, speciellt Nihon Shoki (日本書紀) och därmed höjs trovärdigheten även på det andra materialet. Suiko är hennes postuma regentnamn, under sin levnad fram tills hon blev kejsare var hon känd som prinsessan Nukatabe (額田部) och som barn, hon föddes den 15 juni 554, kallades hon Toyomike Kashigaya (豊御食炊屋姫尊) och var den 29:e kejsaren Kinmeis andra dotter. Han hade sex olika hustrur och prinsessan Kitashi (蘇我堅塩媛), Suikos mor, var av Soga börd. Hennes morfar, Soga Iname (蘇我稲目), hade spelat en viktig roll i införandet av buddismen till Japan och hade av den anledning en synnerligen stark ställning inom dåtidens hov. Det var en politisk tillgång som hon skulle få stor nytta av senare i livet.

Läs mer


9 kommentarer

Ritsuryo de första japanska lagarna

Den kinesiska ortografin, på japanska kallad kanji (漢字), började smyga sig in i Japan under 400-talet, i kölvattnet följde skrivare från främst Korea. Det tog tid för japanerna själva att lära sig systemet och då det anlände i stötar från olika geografiska delar av Kina så följde de lokala uttalen av tecknen med. Lärde tvistade om det korrekta uttalet eftersom de inledningsvis användes för sitt fonetiska innehåll och inte tecknets sakbetydelse. Över tid skedde en förändring så vissa tecken behöll sin sakfunktion medan andra fortsatte att fylla en fonetisk funktion. Kort sagt; det var ett sammelsurium och mången en skrivare föredrog säkerligen det systemet då deras värde för makthavarna ökade. Men japanerna fortsatte att förändra systemet så att det bättre skulle gå ihop med såväl fonetiska som syntaktiska och grammatiska aspekter av språket. Kejsaren var den ivrigaste påhejaren, medveten om att skriften skulle utöka hans förmåga till maktutövning och i förlängningen förstora hans rike. Läs mer