歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

De missade möjligheternas ymnighetshorn

Lämna en kommentar

Flera decenniers närvaro i Japan har medfört att bloggen samlat på sig en del erfarenheter. En av dem är alla de chanser till att öka medvetandet om Sverige och våra nordiska grannländer hos japanen som konstant missas. I den anglo-amerikanska medievärlden dominerar journalister med det som i deras länder benämns liberala värderingar. Den sociala ingenjörskonsten med fri utbildning och sjukvård, stabila löneförhandlingar, goda bostäder och individfokuserade lösningar uppskattas inom denna journalistkår och de skriver därför nästan uteslutande positivt om Norden. Finlands utbildningsväsen, Danmarks lyckorike, Norges miljardreserver från oljan och Sveriges politiska stabilitet höjs till skyarna. Även om det på senare år kanske märkts en viss omsvängning inom det som benämns alt-Right media så kvarstår det generella intrycket. Nordborna har då – dessvärre – en tendens att extrapolera den här bilden till att vara den giltiga synen i andra länder vars media de ej förmår följa eller förstå.

Bortglömt är Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer eller Lars Vilks Muhammed som rondellhund och attackerna mot danska och svenska ambassader i muslimska länder. Brittiska hyllningar till Broen/Bron och Nordic noir är betydligt trevligare läsning och bidrar till en dopaminfylld självupplevelse. När det någon gång sker att kritik publiceras är reaktionerna nästan undantagsvis av två slag, den vanligaste är att det ignoreras, det andra är att skribenten inkompetensförklaras. Betraktelserna är ytliga, journalisten har sökt bekräftelse på existerande fördomar och liknande bortförklaringar. Ingen av reaktionerna bidrar till att föra fram frontlinjerna i det offentliga samtalet. Värre ändå är att i journalistens hemland bemöts sällan påståendena, det är viktigare hur de uppfattas i de nordiska länderna. Innebörden av det är att den bild som förmedlats kvarstår och felaktiga hyllningar är, trots dopamintillflödet, minst lika skadliga som oberättigad kritik. En reflektion i Spejlsalen på Tivoli är förvriden, vare sig den är rolig eller sorglig.

Värre ändå är ifall den förvridna spegelbilden uppfattas som en reflektion av verkligheten. Då blir den svår att korrigera och ju mindre betraktaren vet om synföremålet desto mer benägen är hen tro att reflektion och verklighet stämmer överens. Det är här japanen kommer in. Det finns, åtminstone såvitt bloggen kan bedöma, inga japanska journalister som behärskar något av de nordiska språken. Ingen av dem som under längre tid varit bosatta i något nordiskt land (pluralis vore ännu bättre) och således kan bidra med egna personliga erfarenheter. För den som intresserar sig för historia är skillnaden mellan primärkälla och sekundärkälla närmast monumental. När man går igenom den journalistiska bevakningen, antingen av nordiska journalister som beskriver Japan, eller japanska journalister som beskriver Norden, blir det smärtsamt påtagligt att de hela tiden rör sig med sekundärkällor och även, huga, tertiärkällor, alltså sekundärkällor som hämtat sitt material från andra sekundärkällor.

Journalister arbetar under deadlines och det ger inte alltid möjlighet att dubbelkolla källmaterialet eller söka efter bättre källor. Kan man inte språket blir man dessutom med automatik utestängd från de primära källorna. Desto viktigare då att närma sig de som behärskar källorna och kanske få deras syn på det de vill rapportera om. Här börjar det också bli marigt, traditionellt hade man vänt sig till akademiker med specialkunskap, men ibland är deras inriktning kanske väl obskyr för att deras bidrag skall bli relevant. Samtidigt finns det en framväxande kader av unga människor som behärskar språket, har praktiska erfarenheter av livet i landet och har genomlevt samma förändringar som befolkningen i övrigt. Men de skriver inga böcker, författar inte avhandlingar, lägger inte pannan i veck i någon TV-soffa. De finns istället på nätet, i det som kallas nya media. Ett belysande exempel på detta fenomen är en norsk gut som går under beteckningen Mr Yabatan på YouTube.

Precis som i artikeln om berömda svenskar ingen känner till är denne moderne Fleksnes troligen den mest berömda norrmannen i Japan. Han producerar små korta videosekvenser där han med stor entusiasm ger sig i kast med olika japanska fenomen, klantar till det och blir glatt överraskad. Han har två genomgående slogans som återkommer i samtliga videos, honto ni bikkuri shita¸ som är ”oj så förvånad jag blev” och den andra är yabai (därav scennamnet) som är allt från ohyggligt till helvete också. Han gör sina videos helt på japanska, dessutom i bästa japanska tradition med gigantiska undertexter och de har snart visats 12 miljoner gånger. Ingen skulle som honom kunna sälja in Jarlsberg, Freia, Linie akvavit, fjordresor eller Hurtigrutten till japaner. Men när bloggen nämner honom för norska polare är det ingen som vet vem han är. En gammal sanning är ju att det är svårt bli profet i sitt eget hemland och Mr Yabatan verkar vara en bekräftelse på talesättet.

Liknande fenomen existerar på andra sociala plattformar. Vår traditionella definition av en ”kändis” håller på att erodera, antingen är de i gigaformat, och därmed prissätts de därefter, men samtidigt vimlar det av film och tv-skådisar i dagens medieutbud, så till den milda grad att det är svårt komma ihåg deras namn och vad de förekommit i. Paradoxen i sammanhanget är att det massivt ökade utbudet i sin tur ger upphov till en spetskompetens av specialisering. För att inte fastna i det enorma brus som uppstår i det ständigt expanderade utbudet tvingas kreatören att nischa sig, i gengäld blir följare och fans mer dedikerade till ”sin” kreatör. I den skärningspunkten uppstår det bloggen benämner ”de missade möjligheternas ymninghetshorn”. Japanbloggen är ett praktexempel på detta, varje potentiell resenär till Japan börjar sina reseförberedelser med ett besök på den hemsidan. Här finns alla råd och anvisningar som en Japanresenär kan behöva, ett ymnighetshorn för turisten. Således vore den perfekt för exempelvis Japanska Turistbyrån, SAS, JAL, ANA, JTB m.fl. att samarbeta med. Men de är förmodligen övertygade om att deras egen närvaro på nätet är tillräcklig för att fylla eventuella behov. Troligen beror det på att de styrande tillhör en generation som inte förstår nätets psykologi. Folk litar helt enkelt mer på en oberoende aktör som agerar utifrån besökarens intresse. Problemet för Japanbloggen, och exempelvis Mr Yabatan, är att folk vant sig vid att all service på nätet tillhandahålls gratis (även om det svänger en aning för traditionella tidningar). Dagen är här inte ännu, men ofrånkomligen dyker den dag upp när folk tröttnar på att erbjuda gratis service, vare sig det gäller resenärer till Japan eller de som vill ha en stunds underhållning med ett annat perspektiv på sin egen kultur.

Risken är då att de drar in sin kanal, raderar den helt enkelt. Vare sig på YouTube eller Squarespace. Visst, det finns arkiverat i The Way Back Machine, men där hamnar man först när sökningen gäller just något som man minns har funnits på nätet men inte längre kan hitta. Nya besökare, nyfikna slösurfare, med andra ord; potentiella kunder, hittar man inte den vägen. Och folk som kanske har en vag tanke om att det kunde ”vara kul att resa till Japan” kommer aldrig längre än den vaga förnimmelsen. Incitament och stimulans är bortplockat. Reklam i traditionella medier når inte ut på samma sätt längre och varje ”kontakt” som branschen kallar det, blir allt för dyrbar. Däri ligger de specialnischades potential, den som idag konstant missas, de når nämligen ut exakt till den sökta kundgruppen, det totala antalet kontakter må vara färre, men genomslaget per individ desto större. Efter att världen i princip varit nedstängd några månader under Covid-19 angreppet erbjuds en nystart när det så sakteliga öppnas upp igen. Ingen bransch är hårdare drabbad än rese- och besöksnäringarna. De oberoende kanalerna håller i nyckeln och avgör när den kan stoppas i och låsa upp dörren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.