歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Shinjuku stations historia

2 kommentarer

Den som någon gång besökt Tokyo har också garanterat passerat Shinjuku station. Det är världens mest reseintensiva järnvägscentral med ungefär 3,5 miljoner passagerare som passerar spärrarna dagligen. Rusningstid på stationen leder tankarna till Dantes åttonde cirkel. Stationen är knutpunkt ut mot Tokyos västra förorter som dels är gigantiska, dels förser staden med majoriteten av sin arbetskraft, det är förklaringen till att den växt till sig och närmast svämmat över breddarna. I själva verket har den en påtagligt anspråkslös historia vid sin bildning, då de lokala affärsidkarna protesterade mot bygget eftersom de fruktade att lokalborna skulle ta tåget och handla på andra ställen i staden där utbudet antingen var bättre eller priserna lägre. Dagens artikel tar en närmare syn på en av Tokyos verkliga ikoniska platser.

Stationen öppnades den 1 mars 1885, som ett stopp på det som då hette Shinagawa linjen som band samman sydöstra Tokyo, med nordvästra. En föregångare till dagens Yamanote linje. En normal dag nyttjades stationen av kanske 50 personer, regniga dagar noterades ibland noll passagerare, en total omöjlighet i dagens samhälle. Fyra år efter öppnandet fick stationen en ny linje med tåg som gick ut till Tachikawa, idag en industriell förort med lastbils och kameratillverkning, då en massa åkrar som skulle förse Tokyo med grönsaker och ris. Öst om Shinjuku fanns det enbart en station på linjen, den som missade tåget fick vänta mellan två och tre timmar på nästa. Den hette Kobu linjen, idag heter linjen Chuo, som är centrallinje, och tågen går med mindre än fem minuters mellanrum. För de väntande fanns det ett par théhus men också Takano fruits parlor, då Shinjuku Takano, där det idag serveras de mest fantastiska fruktinspirerade desserter. Var dock redo för att ta med den fete plånkan. Det är här man hittar meloner till ett par tusenlappar, eller ett paket perfekta jordgubbar för 800 kronor. Desserterna på femte våningen är dock mer överkomliga, 150 kronor, men då tillkommer priset för kaffe.

Inte långt från stationen ligger Shinkuku Gyoen, en stor park där kejsaren och premiärministern årligen håller en hanami fest när körsbärsblommorna slår ut. Parken var tidigare Naito klanens huvudkvarter i Edo. Ursprungligen hette Shinjuku därför Naito-Shinjuku, nämn det för någon lokalbo och de blir garanterat imponerade, antalet japaner som känner till det utanför lokalboende är inte svårräknade. 1915 öppnades den första privata järnvägen som ville nyttja Shinjuku som sin slutstation. Keio Shinjuku servar ungefär samma förorter som Chuo linjen, om än lite mer i utkanterna av förorterna, men de gör det till ungefär halva biljettpriset av den ”statliga” järnvägen (citationstecken för att den privatiserats, men staten håller fortfarande en stor del aktier). Slutstationen låg där Isetan varuhuset idag befinner sig, således alldeles i anslutning till parken. Det skulle dröja 30 år innan stationen flyttade till sin nuvarande plats, i princip sammanbyggd med dagens jättelika Shinjuku station. Eftersom biljettpriserna var billigare, och ägarfamiljen byggde Keio varuhuset ovanpå sin station ökade passagerarantalet påtagligt. Inte minst av folk som inte bodde längs Keio linjen som istället utnyttjade den statliga stationen.

1927 var det dags för en ny privatlinje att öppna en station, Odakyu linjen som går från Shinjuku ned till Hakone öppnade sin station mindre än 100 meter från Shinjuku station och det tog inte lång tid innan de bands samman med underjordiska gångar så att man idag inte riktigt vet var den ene börjar och den andre slutar. Även denna har ett varuhus ovanför spåren som bidrog till ett ökat resande. Shinjuku började sakteliga utvecklas till ett kommersiellt centrum, med ett stort antal varuhus och specialbutiker. Här hittar vi exempelvis Kinokuniya, en av Tokyos största bokhandlare, med en hel våning med icke-japanska böcker, huvudsakligen på engelska, även om portugisisk litteratur som betjänar en växande brasiliansk befolkning, också erbjuds. I närheten ligger huvudcaféet för kedjan Fugetsudo där man på 60-talet hittade amerikanska desertörer från Vietnamkriget som hängde där i väntan på att få sina asylansökningar till Sverige godkända.

Sedan kom andra världskriget och amerikanska brandbomber. Stationsbyggnaden, spåren och några av varuhusen var allt som överlevde. Efter kriget blev den öppna ytan utanför östra utgången Tokyos största svarta marknad, kommersen var igång två dagar efter att de amerikanska ockupationssoldaterna anlänt. En av de enklaste metoderna att snabbt få in pengar att köpa livsmedel från mindre nogräknade soldater var at erbjuda sexuella tjänster. Shinjuku, och därmed också stationernas framtid, skulle bli en tummelplats för samhällets baksida. Det förstärktes av att Shinjuku station också blev hållplats för det framväxande nätet av tunnelbanestationer, därmed blev det allt enklare för Tokyobor i andra delar av staden att ta sig till Shinjuku, mot att det tidigare huvudsakligen var de som bodde väster om Tokyo som uppehöll sig där.

Dessutom tillkom det en ny station ett par 100 meter bort, den skulle vara en temporär lösning för Seibu-Shinjuku linjen som också servade pendlare från de västra förorterna, men inriktad på de nordliga delarna av de ständigt växande samhällena. Av diverse olika anledningar drogs spåren aldrig vidare in till huvudstationen, så än idag är Seibu-Shinjuku station en självständig enhet, men den är sammanbyggd med ett myller av underjordiska gångar som är fyllda av allehanda småbutiker och restauranger. Perfekta under heta sommardagar då de är luftkonditionerade, men likaså när tyfoner och tropiska regn anländer, samt under den vecka Tokyo drabbas av snökaos. Bredvid Seibu stationen växte Kabuki-cho fram, från början tänkt som ett område för sofistikerade nöjen med en stor kabukiteater som aldrig färdigställdes, idag Japans osökt största fuzokugai.

Öster om stationen låg Yodobashi vattenverk som försåg hela västra Tokyo med vatten, det flyttades 20 km ut ur staden. Anledningen var att under den stora Kantojordbävningen 1923 noterades att Tokyos västra delar, däribland Naito-Shinjuku klarat sig någorlunda helskinnade. Det området blev därför inledningen till Tokyos byggande av skyskrapor, exempelvis hittar vi här Tokyos stadskontor. Likaså återfinns här Yodobashi Camera som är ett mirakel för den som är intresserad av det senaste inom elektronik och kameror. När det inte längre finns tillgänglig mark återstår endast att bygga uppåt eller nedåt, uppåt är billigare. Dess ”andra kvarter”, ni-chome på japanska, blev ett högsäte för kontrakulturen, en reaktion på japanska förväntningar om konvenans och homogenitet. Här frodades acceptans och frimodighet, idag är det centrum för gaykulturen i Tokyo, inte minst beroende på de utmärkta kommunikationer som stationsområdet erbjuder.

Hela komplexet har tolv olika linjer som servar hela 53 plattformar, utgående, ingående, mjölktåg och olika expresståg. De är tidigare nämnda Chuo, Yamanote, Keio, Seibu och Odakyu, dessutom Sobu, Saikyo, Shonan-Shinjuku, Keio New, Marunouchi, Toei Shinjuku och Oedo, de tre sista är tunnelbanelinjer. Det behövs mer än 200 in och utgångar för att klara passageraranstormningen. Där det ursprungligen var konsumenter, vare sig av varor eller tjänster, har Shinjuku blivet en stor arbetsplats inom tjänstesektorn, flera stora och mellanstora bolag har här sina huvudkontor och Osaka baserade storbolag förlägger gärna sina Tokyokontor till området. Det enda Shinjuku station saknar är Shinkansen injer. I den ursprungliga planeringen för snabbtågen ingick linjen som via Omiya går vidare till Niigata och plattformarna ligger fortfarande redo under marken. När det spåret öppnas blir ingen förvånad ifall Shinjuku station blir tummelplats för fyra miljoner passagerare dagligen.

2 tankar om “Shinjuku stations historia

  1. Ping: Fuzokugai platsen där sexualmoralen tar paus | 歴史館

  2. Ping: Den japanska trädgårdens historiska utveckling | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.