歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Kul med kanji – lektion 3

Lämna en kommentar

Butik eller affär heter på japanska mise (店) och gammal (om ting) heter furui (古い) medan en gammal ärevördig butik med lång tradition kallas för shinise (老舗) en snabb överblick tydliggör att inget av de tidigare två tecknen ingår. Men faktum är att de två ingående tecknen faktiskt betyder såväl gammal, 老 är tecknet för äldre personer och 舗 är ett äldre tecken för handelsbod, problemet är att den naturliga läsningen borde vara roho vilket således innebär att de tecken som används utgör ateji eller anpassade tecken, i detta fall efter betydelse (uttal är vanligare). Tecknet till vänster löser den problematiken på ett synnerligen enkelt, om än förvillande sätt. Istället för 占 under ”taket och väggen” på japanska kallad tare har det vertikala strecket förlängts så att det är gammal 古. Som märks är skillnaden subtil så det kan vara väl enkelt att missa skillnaden.

Japaner är som svenskar tålmodiga när de står i kö. Folk tränger sig inte före, utan inväntar sin tur. Att köa heter narabu (並ぶ) och tecknet är ärligt talat inte särskilt logiskt. Inget i det indikerar köande och det hänger samman med att det egentligen har sitt ursprung i sin intransitiva form att ”rada upp”. Ett av de enklaste tecknen är människa, hito (人) och därför ett som studenten lär sig efter bara någon veckas studier. Mer besvärligt är människokroppen som är mi (身), genom att helt enkelt fördubbla tecknet uppnås effekten av två kroppar uppradade. Därmed köande.

En av de mest kända protagonisterna i den japanska litteraturhistorien är Kaguyahime (かぐや姫) som ingår i berättelsen om bambuodlaren, på japanska Taketori monogatari (竹取物語) från 900-talet. Kaguyahime kallas så för att bambuodlaren hittar den lilla prinsessan inuti en bambustam. Hon kommer ur den och han föder upp henne som sin egen dotter och varje gång han skördade en bambustam upptäckte han till sin förtjusning att inuti hittade han alltid ett litet guldstycke. Det tog inte lång tid innan den fattige bambuodlaren blev en rik man. Tecknet till vänster har en krona av bambu, med en prinsessa under sig. Perfekt för Kaguyahime.

På japanska kallas en smartphone för sumaho och då det är ett lånord skrivs det med katakana som スマホ. Men samtliga dessa tre katakana ingår också som delar av olika kanji. Genom att således arrangera om dem i rätt ordning går det att konstruera ett kanji som rent logiskt måste läsas som sumaho. Precis det som gjorts i konstruktionen till höger. Som de flesta folkslag i världen går också japanerna med näsorna nedtryckte i sina skärmar komplett ouppmärksam på vad som sker i omgivningen.

Äktenskap på japanska heter kekkon (結婚) och vigsel kallas konrei (婚礼) lägg märke till tecknet 婚 som är centralt i bägge orden. Det finns två andra uttryck kopplade till äktenskap med en betydligt mindre trevlig betydelse det ena är medetakon och det andra är sazugarikon och bägge betyder samma sak. Ett äktenskap som tillkommit i all hast då bruden redan är på smällen, på amerikansk engelska kallas det shotgun wedding eftersom brudgummen transporterades till kyrkan i slutet av ett hagelgevär. Tecknet till vänster är således en lösning till detta uttryck. Istället för att det förekommer en kvinna (女) till vänster i tecknet återfinner vi ett barn (子) som således är den primära orsaken till att äktenskapet ingås då utomäktenskapliga barn riskerar mobbas i skolan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.