歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Kumamoto borgs historia

Lämna en kommentar

Kumamoto borg drabbades kraftigt av en jordbävning i april 2016, bitar av taket rasade ner, väggar sprack, fundament gled iväg. Borgen har därför varit stängd för allmänheten medan reparationsarbetena pågått, men snart är de färdiga, borgen återställd och redo att åter ta emot de två miljoner besökare de brukade ha. Mellan 2013 och 2015 var borgen enligt Trip advisor den mest uppskattade borgen av alla i Japan. I 2019 återöppnades slottsparken och bara den hade två miljoner besökare. Anledningen till populariteten är dels att den är väldigt välbevarad, dels att borgen hyser en spännande historia. Den konstruerades mellan 1469 – 1487 av Ideta Hidenobu och döptes ursprungligen till Chiba borg. Borgens storhetstid var emellertid 140 år senare under provinsfursten Kato Kiyomasa, en av sengoku periodens stora fältherrar och intressantare personligheter och som byggde ut borgen till att bestå av 49 vakttorn, 18 tornportar och 29 mindre utgångar. Borgens smeknamn är Ginnan-jo (銀杏城) efter alla ginkgo träd som växer på borgområdet.

I samband med restaureringen gick man in i arkiven för att rådgöra de ursprungliga konstruktionsritningarna från tiden när Kato Kiyomasa övertog borgen och byggde ut den i stor skala. Till sin förvåning upptäckte de att 1500-talets samurajer satt med goda insikter i byggnadskonst som strävade till att förminska jordbävningsskador och en noggrann genomgång visade att 90 % av stenfundamenten hade stått emot jordbävningen. Problemet var att större delen av de 10 % som drabbats var i den övre delen av det som höll uppe Tenshukaku (天守閣) eller huvudkastellet, speciellt det sydliga och östliga hörnet var kraftigt raserat, föll det ihop skulle sannolikt hälften av huvudkastellet förstöras. Golvet sjönk ned 55 cm och stenarna från fundamentet trillade ned och krossade det östra vakttornet, Higashi Juhachima Yagura (東十八間櫓). Genomgången visade också att de delar av borgområdet som restaurerats under Meiji perioden eller senare hade drabbats av 31 % ras, medan det som konstruerats under 1500-talet således undkom med 10 %.

Anledningen till att borgens fundament stod emot jordbävningen så väl beror på den konstruktion Kiyomasa insisterade på som han benämnde Musha-gaeshi (武者返し) som betyder att ”returnera soldater”, i detta fall anfallare. Fundamentet har en kurvatur som skulle göra så att avrundade stenblock som släpptes ut från tornet fick fart och rullade vidare bort från kastelltornet så att även soldater på marken träffades och flydde. För att uppnå detta lades stenarna i 30° vinkel mot marken, istället för parallellt som var den tidigare normen. Därmed föll stenblocken ned och blev liggande. Effekten blev också att stenarna i fundamentet fick svårare att lossna vid en jordbävning, energin fördelas ut i flera riktningar istället för samma riktning som jordbävningen. Det förklarar också varför stenarna på toppen slets loss då de placerades enligt den traditionella horisontella riktningen eftersom kastellet skulle anläggas ovan på dem.

När Toyotomi Hideyoshi 1587 hade kuvat Kyushu ville han ha en stark buffert mellan Shimazu klanen i Satsuma och Okuma och Otomo klanen i Bingo så han tillsatta Sasa Narimasa från sin hemprovins Owari att behärska Higo eller dagens Kumamoto prefektur. Men han fick problem med ett bondeuppror som han inte klarade kväsa och han avled i striderna. Då beslöt han att Kato Kiyomasa var såväl mer skrupelfri som tillräckligt brutal och strategisk för att hantera provinsen. Därmed inleddes också utbyggnaden av den betydligt mer modesta Chiba borg. Verklig fart fick det först runt 1607 då efterskalven efter slaget vid Sekigahara lagt sig och gränsdragningarna mellan de nya domänerna etablerats. Exempelvis lyckades Kato Kiyomasa övertyga Tokugawa Ieyasu att han skulle få byta bort Amagusa distriktet mot delar av kustdistrikt i Bingo provins och på så sätt fick han också tillgång till hamnar i Inlandshavet, därmed fick han också möjlighet för snabba sjötransporter av provinsens produkter till marknaden i Osaka.

Kiyomasa avled 1611 och därmed blev Kato huset också föremål för en av de tidstypiska arvstvisterna, på japanska oiesodo (お家騒動). Bröderna Kato Masakata och Kato Masatsugu slogs om herraväldet över domänen. Masakatas styrkor anfördes av hans Umeryo (右馬寮) som är en uråldrig titel på befälhavaren för det högra kavalleriet. Vid den här tiden var det dels ovanligt att någon höll den titeln, ännu mer ovanligt att de var i operativ tjänst. Kampen mellan bröderna går därför under namnet Ushikata Umakata Sodo (牛方馬方騒動) som betyder kampen mellan kossor och hästar eftersom Masatsugus styrkor i folkmun döptes till kossorna. Det här var den första stora utmaningen mot den nationella fred som deklarerats så shogun Tokugawa Hidetada såg sig föranlåten att blanda sig i striderna, till hästarnas fördel. Men broderns styre varade inte länge, när Kiyomasas son Kato Tadahiro, som erhållit ett av tecknen i sitt förnamn från shogun Hidetada fyllde elva år ansågs han gammal nog att överta domänen.

Tadahiro fick emellertid aldrig en stabil kontroll över Higo provinsen, skärmyttslingar och bondeuppror fortsatte, de bästa rådgivarna hade anslutit sig till hans farbröder. När han 1632 bevistade Edo och anlände till Shinagawa, infartsporten när man anlände via Tokaido västerifrån, tog den nye shogun Tokugawa Iemitsu och helt sonika avsatte honom som provinsfurste. Istället överlämnades domänen med varm hand till Hosokawa klanen som placerats i Buzen som idag utgör de östra delarna av Fukuoka prefektur. För han och klanens del var det en ren befordran, Kokura domänen (小倉藩) som han förestod värderades till 390 000 koku, medan Higo beräknades till 540 000 koku. Hosokawa klanen skulle styra Higo i elva generationer, eller 240 år, och så sent som 1994 blev hans efterlevande Hosokawa Morihiro premiärminister, innan dess hade han suttit två perioder som guvernör i Kumamoto. Som märks går ledarpositionerna fortfarande i arv, även om det formellt sker via val.

Efter Meiji restaurationen växte kraven på att de gamla provinsborgarna skulle rivas. De stod som en symbol för ett förgånget feodalt och auktoritärt styre. Samma dag som rivningsarbetena skulle inledas gav Hosokawa Morihisa som var den siste provinsfursten, men nu med titeln provinsguvernör, en order att stoppa arbetena. Han kom i konflikt med sin företrädare och adoptivfar, Hosokawa Yoshikuni som insisterade på blind lojalitet mot de nya oligarkerna i Tokyo. Morihisa gjorde då snilledraget att öppna upp Kumamoto borg till allmänheten och i princip omvandla det till ett museum över natten. Det blev därmed omöjligt för oligarkerna att genomdriva en rivning utan att först tvinga bort stora folkmängder, en konfrontation som de varken hade resurser för eller tid med. Borgen var tillfälligt räddad.

Det skulle vara fram till 1877 och Satsumaupproret, Seinan senso (西南戦争) eller ”sydvästkriget” som det heter på japanska, utom i Kagoshima där det kallas Hinotoshi (丁丑) efter årtalet i astralkalendern. Anledningen är att tecknet för väster (西) även ingår i Saigo Takamori (西郷隆盛) som ledde upproret mot de nya Meiji oligarkerna. Han försökte intaga Kumamoto borg med avsikt att använda det som sitt yttre försvar mot Meiji kejsarens trupper som understöddes av flottenheter. När han insåg att deras beväpning var otillräcklig och manskapet för få valde han den brända jordens taktik och tuttade fyr på borgen. Det berättas då att befolkning hördes jämra sig med Seishoko-san no shiro ga moeteiru (清正公さんの城が燃えている) där seisho är den sino-japanska läsningen av Kiyomasa. Så mer än 250 år senare, trots att Hosokawa varit i kontroll större delen av tiden, uppfattades Kumamoto borg fortfarande som en integrerad del av Kato Kiyomasas legat.

Mycket av det gick att rädda, men en del gick förlorat. Men då borgen så tydligt intog en stark symbolisk ställning bland lokalbefolkningen, inte minst eftersom de haft tillträde till den beslöt regeringen att påkosta en stor renovering. Under andra världskriget upprättades luftvärnsbatterier på borgområdet, men amerikanerna koncentrerade sina bombräder mot de norra delarna av Kyushu, så småningom flyttades batterierna norrut. Sedan dess är det jordbävningar som är det största hotet mot borgen.

Som andra residensstäders borgar hade Kumamoto borg en stor borgstad, eller jokamachi (城下町) som omgav den, men Saigo brände ner den under sin belägring. Den som promenerar mellan Kumamoto station och borgen får emellertid snabbt en bra uppfattning om hur det måste ha sett ut en gång i tiden. Gatorna ligger kvar i samma mönster och de olika stadsdelarna bär fortfarande namn efter de hantverkare och köpmän som en gång huserade där. Gofuku-machi (呉服町) var kimonohandlarnas område, uoya-machi (魚屋町) samlade fiskmånglarna, Furu Daiku-machi (古大工町) var platsen där man fann de traditionella snickarna, och i exempelvis Koya-machi (紺屋町) huserade de som färgade siden och bomull för kimonotyger.

För den som skall besöka Japan och inte enbart vill hålla sig till Tokyo och Kyoto utan även komma ut på landsbygden och uppleva något annorlunda är ett besök i Kumamoto med sina onsen (温泉) eller heta källor och Kumamoto borg en garanterad upplevelse. Det bästa är att avsätta en hel dag åt borgen och börja tidigt på morgonen genom att utgå från Kumamoto station och sedan promenera till borgen, en promenad på en halvtimme. Men ta det gärna lugnt och strosa i maklig takt för att ta in alla intryck. På vägen hem om det känns bråttom är det bara att ta A-tåget som är spårvagnen tillbaka till stationen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.