歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

DN missade tåget

Lämna en kommentar

Nästan ett år efter att Ishikawa Yumi på Twitter startade #KuToo kampanjen och uppmanade folk att använda change.org för att underteckna ett upprop mot klackade skor på arbetsplatsen har DN beslutat sig för att stiga in på banan. Den 2 januari 2020 publicerade de en artikel där Morimoto Yume får komma till tals, en av arrangörerna till demonstrationerna. I Japan fick #KuToo rörelsen inte samma genomslag – trots att den fokuserade på något så pass oskyldigt som skoval – som #MeToo rörelsen fick i västvärlden och Sverige. Ärligt talat förvånades bloggen över det ljumma intresset. När jag ser videointervjun med Morimoto blir det genast tydligare. Hon är uppenbarligen en kikoku shijo (帰国子女) alltså en japan som vuxit upp och utbildats utomlands och senare återvänt till Japan, i hennes fall USA (möjligen Kanada, men mindre troligt). I japaners ögon är de inte ”riktiga” japaner. De upplevs som marginaliserade bråkmakare. Det blir lite som i svensk debatt när någon spelar ”rassekortet” även om det i Japan är en omvänd spelplan. Annorlunda uttryckt; när japanen upptäcker att den som leder debatten växt upp utomlands tappar hen intresset. Just det, hen, för det gäller både kvinnor och män.

Till att börja med påstår DN, åtminstone i rubriksättningen, att Morimoto är ”upphovskvinnan till #kutoo”, kanske har de svårt att skilja på Yumi och Yume? Det är Yumi som är upphovskvinna och för närvarande är hon i blåsväder med den bok hon nyligen kommit ut med om #KuToo rörelsen. I den används andra människor tweets flitigt utan att hon bett om tillstånd. Därmed har hon dels tappat momentum, men kanske mest i förtroende. Den som går igenom japanska tweets upptäcker exempelvis snabbt att de anonymiserar foton av andra i sina tweets genom att lägga emoji av hjärtan eller smiley figurer över deras ansikten. Japaner tar skyddet av den privata sfären starkt, även i sociala medier. Sedan återkommer DN till att kalla skorna för högklackade, uppenbarligen har de inte förstått ordleken i #KuToo, det är en anspelning på kutsu (靴) som är japanska för skor, skor i allmänhet och kutsuu (苦痛) som är smärta. Få företag har klädkoder som specifikt kräver att kvinnliga anställda skall gå i högklackade skor, däremot kan de ha det för vissa undergrupper som receptionister eller andra som agerar i en representativ roll. När de anställs är de således medvetna om kravets existens och accepterar det när de tar anställningen.

Istället handlar #KuToo mer om kravet på formella skodon i motsats till gympadojjor, sandaler eller liknande. Det stora flertalet kvinnor bär på sina arbetsplatser pumps, med små breda klackar, kanske en till två cm höga. Det är inte ovanligt att de pendlar i sina Nike eller Adidas för att snabbt smita in på en toalett och byta till sina pumps innan de träder in på kontoret. Japaner ogillar att gå omkring inomhus i samma skor de har på sig utomhus, dosoku (土足) eller ”lerfötter” kallar de fenomenet och vanligtvis förekommer det på skyltar som 土足禁止 som således är ”uteskor förbjudna”. Konsekvensen är att de som jobbar i back office, alltså inte har med kunder eller gäster att göra, vid sitt skrivbord har ett par innesandaler stående och som de nästan omedelbart byter om till. Således handlar i praktiken #KuToo rörelsen om avståndet från att de byter till pumps fram tills de kan sätta på sig innesandalerna. Men de vet också att en sådan kampanj antagligen skulle framstå som lite småglyttig hos deras feministiska vapensystrar. Därför behövs en bättre anpassad tillrättning för sin argumentation och kryddar den med sådant som högklackat och fotsmärtor.

Ett problem som känns betydligt mera akut, åtminstone enligt bloggens bedömning, är den varuhuskedja som ville införa ett emblem att bäras på kavajen av kvinnliga anställda när de menstruerade. Besudling, på japanska kegare (穢れ), är shintoistisk vidskepelse som återfinns ända tillbaka till 600-talet och där just blod är att betrakta som den värsta form av besudling. Förr i tiden skulle kvinnor vistas i speciella menstrautionshyddor under sin period. Att man bejakar sådan vidskepelse i det 21:a århundradet passerar däremot under feministernas radar. När detta skapade en Twitterstorm drog varuhuset tillbaka förslaget, men har sedan återkommit med en mildare revision. Problemet kvarstår således i sin grund. Skall vi gissa på att DN rapporterar om detta nästa år?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.