歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Kulturell appropriering eller assimilering?

Lämna en kommentar

Gränsdragningen mellan kulturell appropriering och assimilering är gränsen mellan majoriteter och minoriteter. Den som tar till sig något från en kultur de inte tillhör uppfattas som översittare och arvtagare till kolonismens företrädare. Exempel är den kanadensiske premiärministern Justin Trudeaus ungdomssynder med det som kallas black face, alltså att man klär ut sig till ett slags negerkarikatyr. Han fick hård kritik för detta, trots att det låg flera årtionden bak i tiden, och bad offentligen om ursäkt för sitt agerande. Ett annat exempel, men med helt motsatt reaktion, är Stasia Matsumoto, en polsk kvinna i Tokyo som är kimono påkläderska, kitsuke (着付け) på japanska, och som av Japanska kimonoförbundet (全日本きもの振興会) auktoriserats som Kimonokonsult (着物コンサルタント資格) och inom en snar framtid kommer att vara en första klassens kimonoexpert, eller ikkyu kimono koshi (一級きもの講師). Det tog henne ett år för att kunna arbeta med sin kimonoverksamhet på heltid, och hon uppger i mejl att hon aldrig stött på några negativa reaktioner.

Trudeau är på den amerikanska kontinenten där Afrikas söner och döttrar är i minoritet och har varit förtryckta av den vita europeiska majoriteten. Att då ta till sig delar av deras kultur, speciellt om det nyttjas i förlöjligande eller nedsättande funktion blir i post-koloniala termer en fortsättning på tidigare förtryck och är därmed förkastligt. Därav Trudeaus genuina ursäkter, det gick inte ens att bortförklara med ungdomligt oförstånd. Det vimlar av den här sortens exempel, gemensamt är att de begås av vita mot andra raser. Tänk hypotetiskt för en stund att Trudeau istället klätt ut sig till judisk rabbi, troligen hade han då inte förorsakat liknande upproriska känslor. Sannolikt hade det funnits anhängare av den mosaiska tron som tolkat Trudeaus agerande som ett uttryck för närhet, kanske även samhörighet.

Det är precis vad som händer för Stasia. I Japan tillhör hon en vit minoritet. Därmed blir hennes intresse för kimono och förmågan att klä sig själv och andra korrekt i plagget ett uttryck för assimilering och inte appropriering. Hennes intresse för en annan kultur och de ansträngningar hon gör för att i detalj sätta sig in i en av dess främsta uttryck möts med intresse och respekt. Därför förekommer hon också i japanska medier och hyllas för sin förmåga att sprida klädedräkten och dess kultur till andra geografiska områden. Det innebär emellertid inte att alla västerlänningars, eller om man så vill vitas, intresse för Japan oförbehållsamt beundras. Intressant nog kommer kritiken ofta från andra vita, snarare än japanerna.

Det finns ett slanguttryck på engelska som heter weeaboo (se illustration i inledningen) och det används om icke-japaner, huvudsakligen vita, som har ett överdrivet, vissa menar sjukligt, okritiskt intresse för landet och dess kultur. För 20 år sedan ungefär förekom ett annat uttryck, wapanese, som antingen skall vara ett portmanteau av wannabe och Japanese, men det kan också tolkas som att Ja bytts ut mot wa (和) som är ett annat uttryck för Japan. Hur som helst, det fick aldrig något riktigt fotfäste, till skillnad från dagens weeaboo som, särskilt på nätet, är ett uttryck för kritiklös hållning till allt som har med Japan att göra.

Japanofiler är inget nytt fenomen. De tidigaste besökarna, portugisiska jesuiter, omfattades snabbt av en beundran över att japanerna var betydligt mer avancerade än andra asiater de stött på. Men deras inställning var inte kritiklös, ogudaktighet och pedasteri var något de förfasades över. Men de insåg också att de iberiska härskarna, inte ens i en samordnad aktion, skulle ha påtagliga svårigheter att invadera Japan och avrådde därför från dylika aktiviteter i sina missiv hem till Lissabon. När Japan öppnades upp för övriga länder i 1800-talets mitt kom det ett stort inflöde av västerlänningar som skrev hem lyriskt om landet. De artiga, belevade och kulturella invånarna, en hårt arbetande befolkning som aldrig beklagade sig som ständigt var villiga till stora uppoffringar. Japan har nog aldrig haft bättre press än mellan 1860 – 1925.

Efter de hårda ekonomiska framgångarna under 70- och 80-talet blev en kritisk inställning mer framträdande. Fordons- och elektronikexport gick ut över inhemska industrier. Japan kritiserades för en protektionistisk hållning, tullar ersattes med administrativa hinder, ibland av det överdrivet kreativa slaget. På 90- och 00-talet försämrades produktionsexporten, men den ersattes av kulturell export. Manga (漫画) och anime tog vid där Toyota och Sony slutade. Det japanska begreppet otaku approprierades av västerländska japanofiler. Dessvärre var de inte medvetna om den negativa konnotation som ordet också innehåller på japanska. De uppfattade det endast som manga- eller animefantast, medan det på japanska också har en innebörd av att vara verklighetsfrånvänd, eller åtminstone att ens intresse är så starkt att man förlorar en del verklighetskontakt. Då den västerländska definitionen av otaku inte omfattade denna dimension uppstod behovet av en mer kritisk benämning.

Den amerikanske serietecknaren Nicholas Gurewitch producerar The Perry Bible Fellowship och det var där som begreppet weeaboo första gången dök upp. Men då var det ett mer allmänt begrepp om folk som var outhärdligt barnsliga i ett överdrivet intresse för något, snarare än specifikt de som intresserade sig för japansk kultur. Begreppet anammades snabbt av diskussionsforum som nedlagda 2chan och 4chan som en kritisk, för att inte säga nedlåtande benämning, på japanofiler. I klartext innebär det, något absurt kan tyckas, att en del av den egna kultursfären anklagar den del som utgör en minoritet för kulturell appropriering. Inte minst mot bakgrund av att när japaner fått begreppet weeaboo förklarat för sig och sett exempel på det har de generellt varit positivt inställda och menar att det bidrar till ökad förståelse för Japan och dess kultur i världen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.