歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Honda Tadakatsu – den obesegrade samurajen

Lämna en kommentar

Den kanske mest kände samurajen utanför Japan av alla är Miyamoto Musashi, eftersom han författade Gorin no sho (五輪書) eller Boken om fem ringar. Men samtiden högaktade honom inte lika mycket som eftervärlden gjort. Musashi var nämligen inte en lojal vasall, utan en frifräsande ronin (浪人), det vi lättvindigt benämner ”herrelös samuraj” men som minst lika väl kunde översättas till legosoldat. Den som samtiden högaktade mer än någon annan var Honda Tadakatsu. Även Oda Nobunaga som närmast var allergisk mot positiva omdömen av vasaller sade om honom ”Hana mo mi mo kanesonaeta bushi de aru” (花も実も兼ね備えた武将である) som betyder ”en samuraj som kombinerar mer än både blommor och frukt” och det låter kanske inte direkt krigiskt, men enkelt motsvarar det ”samurajernas samuraj”. Trots detta omdöme är han en av de mer okända krigarna utanför Japan.

Han föddes 1546 i Mikawa provins, Honda släkten (som inte är besläktad med bilfamiljen, de förra skriver det 本多 medan de senare skriver 本田) är avfällingar från Fujiwara klanen som tvingats lämna kejsarhovet i Kyoto eftersom det fanns gränser för hur många man orkade försörja. Provinsen är samma som styrdes av Matsudaira klanen som inom några decennier skulle bli mer kända som Tokugawa och Honda var hela livet lojal mot sin furste, även om han inte alltid var överens med honom om utvecklingen. Hans första strid var redan som 13-åring då han deltog i Slaget vid Okehazama som blev en katastrof för Imagawa klanen. Sammanlagt skulle han medverka i inte mindre än 59 bataljer, och han fick aldrig så mycket som en skråma. Och det berodde inte på att han höll sig i bakgrunden.

I krönikorna beskrivs hur Imagawa styrkorna en tid efter förlusten i Okehazama försökte ta revansch och invaderade Mikawa vid Nagazawa där hans farbror Honda Tadazane anförde trupperna. Under striden skall han ha ropat till sin brorson ”Ta nacken där, det blir en fin prestation”, sannolikt syftade han på en fallen fiende som Tadakatsu kunde hugga huvudet av och presentera efter bataljen. Men Tadakatsu skall ha svarat ”Jag lånar inte andras krafter”, alltså att han inte ville skylta med lånta fjädrar. Den inställningen rotar sig djupt i krigarsjälen och bidrar starkt till att samtiden hyste så stor respekt för honom.

Han sex meter långa spjut, han gav det namnet Tonbo-giri (蜻蛉切) då han en dag skall ha noterat en trollslända som försökte landa på toppen av det. Men spjutet var så skarpt att trollsländan vingklippte sig själv och då och där döpte han det till ”trollsländeklipparen”. Hans främsta kännetecken var hans hjälm, kabuto (兜) som hade två gigantiska kronhjortshorn på toppen som gjorde att han syntes tydligt varthelst han for fram. Dessa blev särskilt berömda i Slaget vid Mikatagahara, Tokugawa Ieyasus största förlust gentemot Takeda Shingen, då Tadakatsu, trots Shingens överlägsenhet, med sitt manskap kom farande vildsint mot trupperna som anfördes av Naito Masatoyo och fick dem att retirera. Därmed skapade han också tillräckligt med andrum för Ieyasu att dra sig tillbaka till Okazaki borg. En av Shingens befälhavare, Kosugi Sakon, uttryckte det kanske bäst Ieyasu ni sugitaru mono ga futatsu ari, kara no kashira to Honda Heihachi (家康に過ぎたるものが二つあり、唐の頭と本多平八) där kara no kashira är ”oxhorn” efter de första oxarna som kom till Japan från T’ang Kina och Honda Heihachi som syftar på Heihachiro, hans vanliga namn vid den här tiden. Så vad Kosugi sade var att det finns två krigare som överträffar Ieyasu, de är Honda Tadakatsu och Honda Tadakatsu, med hänvisning till hans berömda hjälm.

Honda Tadakatsu var inte enbart en enastående samuraj utan också en exceptionell härförare, och därmed belönades han också helt i linje med sina bedrifter. Han tillhörde nämligen en synnerligen utvald grupp som benämndes ”Tokugawas fyra himmelskonungar” (徳川四天王), de övriga var Sakakibara Yasumasa, Ii Naomasa och Sakai Tadatsugu. I samband med köpslåendet mellan Tokugawa Ieyasu och Toyotomi Hideyoshi 1589 fick Ieyasu lämna Tokai (東海), området strax öster om dagens Nagoya och överta Kanto (関東) som är slätten där vi idag hittar Tokyo, Yokohama och Kawasaki så fick Tadakatsu överta Otaki (大多喜藩) domänen som är södra delen av Chiba halvön, som motsvarade 100 000 koku. Efter Slaget vid Sekigahara skulle hans äldsta son, Tadaasa överta hälften av Otaki, medan Tadakatsu personligen placerades i Kuwana (桑名藩) domänen som låg i Ieyasus gamla hemtrakter, ett tydligt bevis på styrkan i hans förtroende för Honda Tadakatsu. Klanens ekonomiska styrka stärktes således med 50 % direkt efter det avgörande slaget.

Sekigahara var hans sista slag. Omställningen till en fredligare period tog hårt på honom, i själ och hjärta var han en krigare. Han hade helt enkelt inte mycket till övers för den nya tid då samurajen förväntades bli administratör och förvaltare. En av hans första administrativa uppgifter var återuppbyggnaden av Gifu borg, som skulle bli känt för sin ukai (鵜飼) som är fiske med storskarv. De sätter en ring runt halsen på fågeln så den inte kan svälja fisken den fångar och fiskarna har fäst en lina på fågelns ben så de kan dra in den till båten när den fångat ett byte.

Han var hård i omdömena om de han föraktade. Honda Masanobu var hans kusin och om honom sade han: Sadokami wa koshinuke, där Sadokami var hans titel som daimyo över Sado, en stor ö utanför Niigata och koshinuke är det närmsta japanskan har syltrygg. Detta således om en medlem av den egna klanen. Efter slaget om Nagashino, där Takeda klanen krossades, hittade han ett fältbanér på marken och skall då ha yttrat: Gunki wo suteru nowa nanigoto ka, ungefär ”vad fan är meningen med att slänga ett fältbanér”. Ett tydligt uttryck för hur högt han värderade heder och krigsära. Även den som förlorade i ett slag förväntades föra sig med värdighet och inte slänga sitt banér för att fly hals över huvud. Det berättas också att endast några få dagar före sin död karvade han ut sitt namn med en lång kniv i ett stycke trä. Förmodligen var han redan sjuk då han darrade på handen, slant med kniven och skar sig själv. Han skall då ha yttrat: Honda Tadakatsu mo kizu wo ottara owari dana, som är ”när även Honda Tadaktsu skadas då är det förbi”. Han var tydligen inte omedveten om sitt rykte och hade tillräckligt mycket humor för att inför andra kunna driva med sig själv. Men han hade inte fel, den 3 december 1610 avled han. Han ligger begraven i Kuwana, Mie prefektur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.