歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

När jordens undergång knackade på dörren

3 kommentarer

Bara lugn, vi släppte inte in den. Men igår, den 12 oktober 2019, fick Japan en liten glimt av hur det kommer att gå till. Tyfon nr 19, i Japan numrerar de dem, i omvärlden känd som Hagibis, gick i land i Chubu och Kanto regionen. En jättetyfon (jodå, det är en kategori) med ett lufttryck på 975 hPa i ögat, som rörde sig i 65 km/tim, med en genomsnittlig vindhastighet på 30 m/sek och 50 % mer i byarna, 45 m/sek. Inom en radie av 140 km från centrum uppmättes inga vindar under 25 m/sek. Men det var inte endast en tyfon som drabbade Japan under gårdagen, den hade sällskap när den gick i land ungefär vid sjutiden under kvällen. Bilden visar skillnaderna i storlek mellan tyfon 15 och 19, samma skala.

I Chiba, öster om Tokyo fick man ungefär samtidigt en mellanstor jordbävning och vulkanerna Aso och Sakurajima, förvisso på behörigt avstånd från Tokyo, fick utbrott. Inga kraftiga utbrott, men dock utbrott. Det var som om planetens samlade energi för en halv dag koncentrerats kring 142° longitud, 36° latitud. Som om den ville ge oss en liten förvisning, ungefär som en movie trailer, vad som väntar i framtiden. Genom att Japan har en stark infrastruktur när det gäller naturkatastrofer så minimerades effekterna, tio döda, 122 skadade och 16 saknade, med tanke på att runt 45 miljoner människor drabbades är det bättre än en dålig dag i trafiken.

Enorma vattenmängder vällde in över Japan, flera dammar öppnade portarna för att minimera konsekvenserna. I Hakone, syd för Yokohama, föll det över en meter regn under dygnet. Just det, 1001 mm nederbörd, inne i Tokyo uppmättes 687 mm regn, ungefär 35 % av den nederbörd som faller under ett normalt år. Regnet i Hakone motsvarar det som faller under fyra till fem år i Sverige, lite beroende på plats. Hakone ligger uppe i bergen, så få drabbades direkt. Men det är inte svårt föreställa sig de förödande konsekvenserna om dessa skyfall kommit på låg nivå i kombination med förhöjda havsnivåer orsakade av stormvindarna. Addera en kraftig jordbävning till receptet med kollapsande hus, raserade flodbäddar, förstörda broar och det blir inte svårt att visualisera katastrofförloppet.

I Japan har man lång erfarenhet av att hantera naturkatastrofer, men i Sverige är vi sanslöst okunniga, och därmed också oförberedda. Någon gång på senvintern 97 eller 98 drabbades Skåne av en jordbävning tidigt på morgonen. Bloggen förstod, efter mer än 13 år i Japan, omedelbart vad det handlade om och ställde mig i dörröppningen till toaletten. När grannarna senare samlades blev det uppenbart att a) ingen hade förstått vad som skedde, och b) vilka åtgärder som skulle vidtas. Intressant nog var de inte heller några som var intresserade att lära sig. De uppfattade den som en anomali och ur ett geologiskt perspektiv har de inte fel, men för några år sedan var det en ny jordbävning lite längre upp i landet. Tjugo år är i de här sammanhangen kortare än en ögonblinkning. Bilden visar hur Chikuma floden i Nagano svämmat över sina bräddar.

Oavsett om man vill kalla det klimatförändring eller klimatkatastrof gav gårdagen en stunds inblick i vad som sker när jorden har överskott på värmeenergi och måste transformera det till kinetisk energi. Det blir väldiga krafter som släpps loss och gentemot naturkrafterna är vi väldigt små och hjälplösa. Men det minsta vi kan göra är att skaffa oss kunskap för att lära oss behärska det lilla vi kan göra, överlevnadsinstinkten och självbevarelsedriften behöver stärkas. I ett samhälle där vi alltid förväntar oss att staten skall ta det ansvaret kommer det inte fungera.

3 tankar om “När jordens undergång knackade på dörren

  1. Hej, tack för en intressant text! Men, IMHO så blir det dock litet knasigt att ta upp jordbävningarna i södra Sverige som exempel på att naturkatastroferna kan drabba oss på hemmaplan – såvitt jag fått det förklarat för mig av en kollega som är geolog så rörde det sig i dessa fall om skakningar som inte har med platt-tektoniska rörelser att göra (som i Japan), utan de är relaterade till spänningar i yttersta skiktet av jordskorpan orsakade av belastningen fråm inlandsisen som ju töade bort 10-20 tusen år sedan. Den typen av skalv kan aldrig bli tillnärmelsevis så kraftiga som de som skakar t.ex. Japan och de andra länderna runt Stilla Havet…

    Gilla

    • Det togs upp som en skillnad på överlevnadsinstinkt och katastrofmedvetande. När de inträffade var det ingen som kände till orsaken.

      Gilla

      • Öhhh – jo! Till och med jag (som själv bor i Lund-trakten, och var vaken tidigt nog på morgonen för att känna skalvet som “drabbade” Skåne) var dels säker på att det var en jordbävning, dels medveten om att det knappast hade med tektoniska plattor att göra – och detta baserat på ren allmänbildning. Men jag förstår vad du menar, även om det kanske inte var så tydligt uttryckt 😉

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.