歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Den geografiska betydelsen för Japans historiska utveckling

2 kommentarer

Ett lands historiska utveckling är kopplat till dess specifika geografi. Schweiz hade exempelvis inte kunnat bevara sitt oberoende om det inte var för bergskedjorna som omgav det. Storbritannien blev en marin stormakt tack vare att det var ett örike, medan ingen någonsin intresserade sig för Island eftersom det låg så isolerat. Det tog lång tid att kolonialisera Australien och Nya Zeeland eftersom de låg så avlägset. Sverige är relativt ointressant för vår stora granne i öster eftersom vi inte har hamnar med direkt tillgång till Nordatlanten och därför har vi kunnat leva i fred i 200 år. För att bättre förstå Japans historiska utveckling behövs det därför också någorlunda basala kunskaper om landets geografi. Det första och kanske viktigaste att känna till då är Eldringen, det är den ring som snarare påminner om en hästsko, även om vi inte riktigt vet hur set ser ut på havsbotten, av vulkanisk aktivitet som omsluter kustområdena kring Stilla Havet. Från Chile i öster till Nya Zeeland i väster. Här återfinns 75 % av världens vulkaner, 90 % av jordskalven och 80 % av planetens större jordbävningar. Japan befinner sig på flera olika tektoniska plattor. Det stora antalet jordbävningar och tyfoner förklarar exempelvis att japanerna föredrog att bygga trähus eftersom man kunde ta sig ur den ifall byggnaden kollapsade.

Kartan här bredvid visar hur det såg ut för 20 – 25 000 år sedan. De färgade områdena finns det belägg för växtlighet, de vita har sannolikt varit karga. Som synes hängde Japan ihop med det asiatiska fastlandet i norr, och Shikoku samt Kyushu var ännu inte öar. Men norra delen av Asien var inte beboelig för människor, få har således invandrat den vägen till Japan. Mellan dagens Kyushu och den koreanska halvön var avståndet betydligt kortare än idag, även med urholkade trädstammar och enklare flytetyg gick det att söka sig från det asiatiska fastlandet till Asiens östligaste utpost. Homo sapiens överlevnad var beroende av hennes förmåga att anpassa sig och ständigt söka sig till rikare jaktmarker, och helst fiskeområden eftersom det var både enklare att infånga födan, men också för att den räckte till fler. DNA analyser visar också att kopplingen till sydasiatiska folk är starkare än till de i norr.

Totalt består Japan av 6 852 dokumenterade öar, varav en handfull är föremål för territoriella dispyter. Total landyta är 377 974 km², det kan jämföras med Sveriges på 450 295 km² men i storlek är det mer som Norge med sina 385 207 km². Precis som vår granne i väster är stora delar av landet svårbeboeligt, 67 % är skog och berg. Japan är indelat i åtta regioner, vars historiska signifikans kan sägas motsvara vårt Götaland, Svealand och Norrland. De åtta regionerna är från norr, Hokkaido (北海道) eller Nordsjöleden, Tohoku (東北), Östnordliga territorierna, Kanto (関東) Öst om tullarna, Chubu (中部) Centrala delarna, Kansai (関西) Väst om tullarna, Chuugoku (中国) Centrala rikena (samma tecken som Kina), Shikoku (四国) Fyra riken och Kyushu (九州) Nio stater. Hokkaido blev inte en del av Japan förrän under mitten av 1800-talet. Okinawa, trots att det ligger separat, räknas som regel in i Kyushu regionen. Drygt 53 % av Japans befolkning är koncentrerad till Kanto och Kansai regionerna och räknar vi med Chubu, som således binder ihop de andra två är 71 % av Japans befolkning samlad i korridoren mellan Tokyo i öst och Kobe i väst. Det ger en befolkningstäthet på mer än 2 500 inv/km², snittet för hela Japan är strax under 341, för Sverige är siffran 23 och Norge 14. Förvisso står Japan inför en demografisk utmaning, men samtidigt skulle de nog inte må dåligt med lite mer Lebensraum för att använda en kontroversiell term. Japan är med andra ord ett extremt urbaniserat samhälle.

Det är också ett extremt geografiskt utdraget samhälle. Från Smygehuk till Treriksröset är det lite drygt 2 000 km. Från Okinotorishima i söder, till Wakkanai i norr är det lite drygt 3 000 km, således är Japan 50 % mer utdraget än Sverige. Något man inte lägger märke till när man betraktar det på kartan, landet sträcker sig från 20°N till 45°N, hela landet ligger därför en bra bit söder om Sverige och den nordligaste punkten år således precis mitt emellan nordpolen och ekvatorn. Det betyder också att Japan har ett högst varierande klimat i förhållande till sin storlek. Från fuktigt kontinentalklimat i norr till fuktigt subtropiskt i söder. Torra vindar från norra kontinentalasien på vintrarna ger kallt och torrt väder över hela landet, med undantag för de sydligaste delarna av Kyushu och Okinawa. Medan fuktiga vindar, ofta pådrivna av tyfoner, från Stilla Havet under sommaren ger varma men oerhört fuktigt sommarhalvår. Skillnaden mellan termometerns objektiva mätning och kroppens upplevelse kan skilja uppåt åtta till tio grader. 34°C upplevs som 42° C i skuggan och mer än 52° C ute i solen. Folk som inte är vana vid denna typ av förhållanden får lätt värmeslag, men då det vimlar av varuautomater är det lätt avhjälpt.

När stenåldersjapanerna övergick från att vara jägare och samlare till att bli jordbrukare samlades de på slätterna vid någon bergsfot. Det gav rikligt med smältvatten för att odla hirs och så småningom ris. Resultatet blev att ris länge varit japanens stapelföda och är det än idag i något slags kulturellt definierad mening, även om kosthållningen numera lutar åt sådant som spagetti och bröd i betydligt större utsträckning än för enbart 30 år sedan. Floder, sjöar och inlandshav var vid denna tid inte avgränsningar utan istället transportleder, det innebar också att Japan befolkades snabbt, även om koncentrationen var starkare i syd. Exempelvis skiljer det inte många tusen år mellan stenåldersavlämningar i syd och norr, även om vissa kulturella avvikelser kan märkas. Att de är äldre söderöver ger också stöd för teorin att Japan primärt befolkats via övergången från Korea och de första mytiska japanska kejsarna placeras också runt Miyazaki, på sydöstra Kyushu.

Den tidiga statsbildningen medförde också att Japan urbaniserades tidigt. I slutet av 700-talet uppskattas dåvarande huvudstaden Nara haft en befolkning på närmare 200 000 invånare, tio gånger större än Paris och fem gånger större än Rom vid denna tid, Konstantinopel var förmodligen den enda europeiska stad som kunde mäta sig med Nara. Ett resultat av städerna var behovet av ett fungerande vägnät, liksom romarna anlade japanerna ett avancerat vägnät för att binda samman disparata provinser, inte minst för att kunna samla in skatter. Ett vägnät som 800 år senare skulle rädda dem från att kolonialiseras av Portugal eller Spanien.

I geologiska termer är Japan en ung nation. En teori är att havet som skiljer Japan från fastlandet är resultatet av ett meteornedslag och har bidragit till antalet av tektoniska plattor under Japan. Japan har en lång kustlinje, men oftast är den brant och brutalt svårtillgänglig. De få sandstränder som förekommer ligger nästan undantagslöst på landets östra sida, undantaget är huvudsakligen friliggande mindre öar. Följden blir också att även i kustnära områden är det djupt i havet med närliggande strömmar som passerar och medför stora fiskstim. Livet som fiskare var således rimligt behagligt och oftast lönsamt och med tid lärde sig tyfonernas vandringsmönster. Snarare än oväder var det på jordbävningar påföljande tsunami som orsakade förluster genom att dra dem långt ut i Stilla Havet. Eftersom de kunde fiska kustnära innebar det också att fångsten var dagsfärsk, fisken levde fortfarande när de tog den i land. Detta gav upphov till ikizukuri, att fisken skars upp levande och serverades på spett. Föregångaren till japanska nationalrätter som sashimi, rå fisk uppskuren i munsbitar, och sushi, rå fisk på riskuddar.

Huvudön Honshu delas från norr till söder av en bergskedja således att man tvingades passera den om man skulle ta sig mellan Stilla Havet och Japanska Sjön. Resultatet blev att bergskedjan, som de numera benämner Japanska Alperna, egentligen tre separata bergskedjor, Hida sanmyaku i norr, Kiso sanmyaku i mitten och Akaishi sanmyaku i syd, kom att utgöra gränslinje mellan provinserna i takt med att de etablerades. Konsekvensen blev också att kejsarnas landsfiskaler, kokushi på japanska, fick stor autonomi i styret av provinserna. Rent praktiskt gick det inte att rådfråga hovet i Nara eller Kyoto var gång man ställdes inför en ny situation. Istället fick de försöka fatta egna beslut i någorlunda enighet med hovets tidigare beslut. Detta ledde fram till en av de mest frustrerande fraserna i japanska språket, åtminstone för var och en som på något sätt försökt påverka japanska myndigheter. Zenrei ga nai (前例がない), ”det finns inget tidigare exempel (på detta)” är ett uttryck för avsaknad av prejudikat och det hierarkiska samhällssystemet medför då att ingen vågar fatta egna beslut, utan de måste föras upp på högre nivå hela tiden.

Det finns två illustrativa exempel på vad som sker när detta tankegods får styra nationsledningens agerande. Det första var då Perrys svarta skepp anlände. Sedan 1635 var Nagasaki den enda hamn som var öppen för utländska fartyg, och med utländska menas kinesiska och holländska. Så fort fartyg dök upp vid horisonten ombads de ta sig till Nagasaki där de visste hur de skulle hanteras. Amerikanerna hade nogsamt studerat Ostindiska Compagniets Dagregistar eller loggböcker, där noterade de att alla utländska fartyg tvingades lämna Japan med oförrättat ärende. Så när Perry lade till i Uraga var han fast besluten att inte flytta på sig. Han hade dessutom kanoner som kunde nå japanska befästningar, men de kunde inte nå honom. Japanernas upprepade förklaringar om att det saknades prejudikat bet helt enkelt inte på honom eftersom han höll ett maktpolitiskt övertag. Problemet var att shogun, Tokugawa Iesada, saknade några takuan för en full bento. Japanerna var således högst ovilliga att sammanföra Perry med deras ledare. Öppningen av Japan och den inledande moderniseringen drog därför ut på tiden och Japan hamnade i kölvattnet på den tekniska utvecklingen i resten av världen.

Den andra var i slutet av andra världskriget. Potsdam deklarationen hade klargjort att allt annat än villkorslös kapitulation var oacceptabelt. Problemet var att i Japan saknades det prejudikat för en kapitulation. Krig mot andra nationer var i och för sig en tämligen ny företeelse, det hade knappt 70 år på nacken och de hade aldrig förlorat. Skräcken för att kejsaren kanske skulle avrättas offentligt för att statuera exempel var så stark att ingen vågade fatta det avgörande beslutet eftersom ingen ville beskyllas för att vara den som avslutat en mer än 2 000 år gammal kejsardynasti. Oförmågan att reagera på Potsdam deklarationen var att Japan utsattes för två atombomber. Till slut tvingades kejsaren själv, medveten om handlingsförlamningen, att själv gå ut i en av historiens märkligaste radiosändningar för att få slut på motståndet.

Både sedan tidernas begynnelse och ända in i våra dagar har således geografi, ibland direkt, men oftare som indirekt påverkansfaktor, varit avgörande för historiska skeenden. Den ligger också därför till grund för det som betecknas deterministisk historiesyn, alltså att den historiska utvecklingen fortgår utan egentlig mänsklig påverkan. Att vi är underställda faktorer, eller om man så vill ”krafter”, som avgör de mänskliga beslut som styr vår utveckling. Ett bra exempel på det i dagens moderna samhälle är klimatproblematiken, forskare är överens om att det är människans agerande som är orsaken. En deterministisk historiker skulle emellertid hävda att det är den historiska utvecklingen mot allt större bekvämlighet som är den verkliga orsaken, människan är således i denna beskrivning en obetydlig liten kugge på ett tämligen litet kugghjul som fortsätter snurra på oavsett våra beslut. Alltså att planeten i sig är så mycket större än oss och att den kanske redan ”beslutat” att det är dags för människorna, liksom en gång i tiden dinosaurerna, att avlägsnas från planeten då vi står i vägen för dess utveckling. Denna utvecklingssyn är vanligare bland västerländska historiker, medan de japanska är oerhört mer individfokuserade. Det är sällan de tar upp de geografiska förutsättningar som påverkat den japanska historiska utvecklingen.

2 tankar om “Den geografiska betydelsen för Japans historiska utveckling

  1. Ping: När jordens undergång knackade på dörren | 歴史館

  2. Ping: Tre dynastier Shogun del 3 | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.