歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Gift dig inte med en japanska – del II

2 kommentarer

På de fem år bloggen har varit uppe har det kanske inkommit tre mejl, ett av dem var häromdagen. Det var från en far som förtvivlat ville hjälpa sin son som hamnat i äktenskapsproblem med en japanska. Att han trodde bloggen besatt insikter berodde förmodligen på att han läst inlägget med rubriken ”Gift dig inte med en japanska” som direkt vänder sig till millenniegenerationen. Sonen hade i princip råkat ut för allt det som inlägget vill varna om. Bloggen bär härvidlag ett stort ansvar, inlägget publicerades nämligen först året efter grabben gifte sig. Så är det ibland med tajmingen. Att det blev så beror helt enkelt på att bloggen levde i villfarelsen att japanska kvinnor inte hade ändrats lika mycket som de facto skett. Därför tar bloggen med det här inlägget upp frågan ur ett litet annat perspektiv.

Bloggen har viss bakgrund inom nationalekonomins dyiga träskmarker, det är sådant som rationella förväntningar, Pareto-optimerad distribution och efterfrågestyrd utbudsanpassning. Låt oss enkelt konstatera att det inte direkt är kärlekens språk som talas av nationalekonomer. En vedertagen sanning bland många människor är att ett fastighetsköp är den största investering du kommer att göra i ditt liv. Det gäller därför att vara extra noggrann och de flesta hyr in en besiktningsman för att kontrollera isolering, ventilation, syllar och annat som på sikt kan skapa problem. De läser energibesiktningar, går igenom lagfarter, kollar med grannar, allt för att försäkra sig om att pengarna spenderas väl. Som nationalekonom säger bloggen hyssj pyssj till påstående att fastigheten är din dyraste investering. Äktenskapet är det som kommer att kosta dig mest genom livet, även om det är ett lyckat äktenskap som varar tills en av makarna avlider.

Går det åt skogen blir det ännu dyrare, även om makarna skiljs på någorlunda goda premisser dras man med ett ständigt slit kring barnens utgifter, bodelningskostnader, värderingar av gods, semesterkostnader och massor av annat. Skiljs man i ett svart moln av hat och förakt – och det är här den japanska skilsmässan hamnar – blir det ännu dyrare. Vårdnadstvist, advokatkostnader, domstolskostnader, isharyo (慰謝料) som är ett slags avgångsvederlag och kan betalas ut till antingen hustrun eller maken, beroende på om någon blivit oförrättad av skilsmässan och kan uppgå till ohemula summor om man sköter sina kort riktigt, springer snabbt upp i sjusiffriga belopp. Naiv svensk som lever i villfarelsen att staten är god och välsignande kommer snabbt på andra tankar när han inser underläget han hamnar i när han inte förstår det juridiska systemet (men det gör hon), tror att vårdnaden delas med automatik (tillfaller henne i mer än 95 % av fallen) och att han har rätt att stanna kvar i Japan (tveksamt om hon inte vill sponsra uppehållstillståndet, eller om han erhållit PUT). På några få timmar vänds världen upp och ner. Livet med henne framstår som en lögn. Har hon utnyttjat honom för att få kawaii kodomo, näpna barn med svenskt DNA? Frågorna hopar sig, svaren skolkar.

Vid fastighetsköpet vidtar en sapiens varje tänkbar säkerhetsåtgärd för att inte gå på pumpen. Vid äktenskap däremot agerar samma individ som en komplett fåntratt, en hormonstyrd lealös och viljelös marionettdocka med välvilliga föräldrar som inte vill stå i vägen för barnets lycka genom att diskutera tråkigheter som äktenskapsförord eller umgängesprotokoll. Skulle de höja ett varningens finger förkastas de som okunniga eller överdrivet oroliga. När det hela sedan väl raserat går det inte att få nog med hjälp från dem. Så här stod det bland annat i mejlet som inkom:

Fick för en vecka sedan chockbeskedet om skilsmässan.
Chocken bestod mest av att det stod klart redan mars 2019 då N sonika tog barnet och flyttade in till föräldrarna. Hon sa till B att hon inte älskade honom längre och ville skiljas.
Jag förstår att det inte varit konfliktfritt och gör ingen bedömning vems fel det varit – det krävs ju 2 för att dansa tango. Sonen vill i alla fall göra ett försök till dialog innan de ska ta det slutgiltiga steget men N verkar ha bestämt sig. Hon verkar inte vara intresserad att ta in utomstående medlare/samtalspartner. I Sverige numera standard innan beslut om skilsmässa men troligen inte i Japan.

Det här beskriver ganska väl det typiska förloppet, japanerna kallar det enkiri (縁切り) och betydelsen är att ”klippa banden”. Därför vill man inte heller göra några försök att rädda förhållandet. ”För barnens skull” är inte en tanke som existerar i den japanska moderns huvud, enligt hennes syn är det hon som är bäst för barnen och när mannen planterat sin säd ser hon helst att han sitter på det lokala haket med sina supbröder och beklagar sig över livets orättvisor eller diskuterar andra livsfilosofiska spörsmål. Genom att försätta maken i ett chocktillstånd skaffar hon sig ett övertag. Svensk man går inte hem till hennes föräldrar, tar barnet och drar henne ur huset i håret så alla grannarna kan beskåda spektaklet och skriker åt henne att hon är en ”otrogen hora” och han har bildbevisen som behövs.

Bloggen inser naturligtvis att scenariot framstår som lätt barbariskt, men det gör det för den som inte förstår japansk kultur och psykologi. Inget är värre än skammen att utsättas för förnedrande beteende framför sin nära och genom att grannarna åser det hela innebär det att samtliga som på något sätt ens anar hennes anonyma Twitterkonto informeras inom loppet av en timme. Men klarar man inte av att skrika ”otrogen hora” på japanska är det naturligtvis ett svårköpt handlingsalternativ. Den som drar sig för offentliga spektakel – och låt oss vara ärliga, svenskar är inte direkt världens mest extroverta folkslag – finns det andra handlingsalternativ som kan vara lika effektiva. Men det kräver investering, dels för att komma åt nödvändig kunskap och dels i tid för att få ut mest möjliga effekt.

Därmed närmar vi oss bloggens tidigare påstående om rationella förväntningar, Pareto-optimerad distribution och efterfrågestyrd utbudsanpassning. För den som har en son som går i tankar om giftermål med en japansk dam erbjuder bloggen därför framöver rådgivning fördelad på två entimmes sessioner över videolänk till det synnerligen facila priset av 250 000 yen. Där går vi igenom situationen, tankar kring framtiden och vad du kan göra för att skydda ditt barn från de scenarier som diskuterats i inläggen. Jämfört med vad det kommer att kosta den dag det går åt pipan är det likvärdigt med en brandförsäkring på den nyinköpta villan.

Det andra erbjudandet gäller situationen ex post, dvs. när skadan är skedd och räddas det som räddas kan är vad som gäller. Då blir priset förvisso 500 000 yen, visserligen en timme mer i konsultation eftersom vi kommer in på områden som kräver viss intellektuell rymlighet och vilja till direkta aktioner. Det behövs helt enkelt mer utrymme för att diskutera olika handlingsalternativ och dessa blir beroende på hur pass resultatinriktad man är i gällande situation. Det är således som ett hus utan brandförsäkring som råkat ut för en eldsvåda, vad kan räddas och hur gör vi det mest kostnadseffektivt när försäkringsbolaget inte täcker kostnaderna?

Annonser

2 tankar om “Gift dig inte med en japanska – del II

  1. Ping: Gift dig inte med en japanska | 歴史館

  2. Hehe. Lite igenkänning där… 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.