歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Gudfadern är död, länge leve Gudmodern

Lämna en kommentar

Johnny Kitagawa är död. Johnny vem? En sådan reaktion hade inte varit helt oväntad, men han var japansk musikindustris Gudfader. Inte fader, inte kung, inte ens shogun, utan just det maffialiknande Gudfader. Han var mannen bakom Johnny’s Jimusho (ジャニーズ事務所), på engelska Johnny & Associates. Världens mest framgångsrika musikproducent. Ingen har producerat fler artister som nått nummer ett, ingen har producerat ler singlar som nått nummer ett och ingen har producerat fler konserter än Johnny Kitagawa. Han är mannen bakom grupper som SMAP, KAT-TUN, Arashi, KinKi kids, Hikaru GENJI, V6, Say! Hey! Jump och många, många, oerhört många fler boy bands. Han producerade aldrig kvinnliga artister. Ryktet gör gällande att han tyckte de var för gnälliga, själv undvek han alltid att svara på frågorna. Som den Gudfader han var höll han sig i bakgrunden. Han var 87 år när han avled.

Han föddes i Los Angeles, den 23 oktober 1931 och flyttade med familjen till Osaka 1933, 1949 återvände han till USA, men redan efter några år var han tillbaka i Tokyo, då på den amerikanska ambassaden som tolk och översättare. En dag 1962 var han ute och vandrade i Yoyogi Park när han stötte på en grupp unga män som stod och sjöng för förbigående. På stående fot rekryterade han dem, lämnade ambassaden, och startade sin firma. Så går åtminstone skapelsemyten.

Hans första succé var med Four Leaves, men i backspegeln får den sägas vara modest. Det verkliga genomslaget kom med Hikaru Genji som 1988 into platserna 1, 2 och 3 på japanska Oricon listan. Här började emellertid också hans problem, och förmodligen anledningen till att han höll sig borta från strålkastarljuset. En av medlemmarna i avslutade Four Leaves publicerade ett antal dagboksanteckningar under titeln ”Till Hikaru GENJI” där han varnade för Kitagawas sexuella intresse för unga pojkar. Liknande anklagelser dök senare upp från en tidigare medlem i ett annat pojkband. Allt detta sammanställdes av Shukan Bunshun som är en veckotidning med gott anseende för källkontroll. Kitagawa stämde tidningen och tilldelades ett större skadestånd för smädelse, beslutet överklagades och högre rätt ändrade domen till det betydligt mildare förtal och reducerade skadeståndet med mer än 80 %, Högsta Domstolen beviljade aldrig prövningstillstånd. Den högre rätten fastslog att talet om sexuellt utnyttjande var korrekta, men att rapporterna om rökning och alkoholförtäring inte kunde belastas Kitagawa eftersom de unga männen kunde inhandla varorna på egen hand.

I samband med jordbävnings- och tsunamikatastrofen i Tohoku 2011 såg han sin chans att förbättra sitt tveksamma rykte. Samtliga konserter inställdes, allt material som kunde användas som nödhjälp skickades upp till de drabbade. En gång i månaden under ett års tid arrangerades en välgörenhetskonsert där intäkterna gick direkt till de drabbade. Han producerade 232 nummer ett singlar, 8 419 konserter mellan 1974 och 2010 som sammanlagt sågs av 48 234 550 personer. Alla följde precis samma mönster, fyra till sex pojkar, med några färre undantag, runt 18 år med väl inövade, men inte särskilt koreografiskt komplicerade dansnummer som framförs till romantiska sånger som skulle gjort Lasse Lönndahl stolt. Hans syster Mary, som var vice-VD tar nu över rollen som chef. Hon är 92 år gammal.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.