歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

G20 mötet i Osaka avslutat

1 kommentar

Världens ledande 20 länder och EU samlades till toppmöte i Osaka i förra veckan. Svenska media fann det inte tillräckligt intressant för att skicka ut någon, inte ens intressant nog att hyra in en Japanbaserad frilansare. Den bästa rapporteringen på svenska från Osaka stod finska Hufvudstadsbladet för. Resten publicerade pliktskyldigast några telegram från AP, Reuters eller AFP. Inte ens Dagens Industri, vars läsare mer än andra påverkas av det som diskuteras där, ansåg sig tydligen ha budget för en insats. I vilken utsträckning midsommarfirande och semesterperioder har prioriterats högre än nyhetsrapportering och ögonblicksskildringar överlåter bloggen till läsarna att spekulera kring. Här kommer istället bloggens samlade intryck.

Inledningen kanske verkar mediekritisk, men den dystra sanningen är nog trots allt att medierna inte felade nämnvärt. Tittar man på det annars så politiskt intensiva flödet på Twitter, eller surfar in på Flashback i förhoppningen att få lite kommentarer kring G20 erbjuds läsaren en stycken lång näsa. Det är nästan som om Trump, Putin, Xi, Abe, Merkel, May, Macron, Moon eller Mohammed bin Salman, känd som MSB, aldrig träffade varandra i den pulserande storstaden. När svenskar inte medverkar kan det ogärna betraktas som en världshändelse, åtminstone i jämförelse med bilbränder i Lund.

Det intressanta med G20, i exempelvis jämförelse med G7, är att det inte enbart är regeringschefer som möts och diskuterar, deras utrikesministrar, finansministrar, handelsministrar och andra ansvariga inom de ekonomiska domänerna medverkar också. Det är således ett brett spektrum av frågor som kommer upp på agendan, från säkerhetspolitiska till tullar och frihandelsavtal. Det sker både multilateralt och bilateralt och det sker parallellt och simultant. Med andra ord är det en stor mängd information som pressas genom den mediala vitlökspressen på kort tid.

Japans Abe Shinzo såg mötet som sin coup de grace, här skulle han få stå i centrum en sista gång innan sommarens val till överhuset. Tanken var att mötet skulle bli en hyllning till kvinnornas allt mer framträdande roll i den globala ekonomin och Abe närde en förhoppning att det skulle stimulera japanska kvinnor att axla en större ekonomisk roll. Men fotot på de närvarande regeringscheferna inkluderade endast två kvinnor, Theresa May, och Angela Merkel, som båda snart lämnar arenan. Vid åtminstone ett tillfälle sågs Merkel skaka kraftigt och det satte igång spekulationer om att hon bär på en betydligt allvarligare sjukdom än hon offentligt vill vidkännas. Men den kvinna som mer än någon annan kom att synas mest, inte alltid i det mest smickrande ljus, var Ivanka Trump, First Daughter. Hon fick den något bisarra rollen att fylla Sarah Huckabee Sanders skor då hon redan tillkännagett att hon lämnar posten som Vita Husets pressekreterare. Som uppläsare av presidentens uttalanden kan man nog konstatera att hon gör sig bättre som Instagram influencer för handväskor.

Trump är, som alltid, i sådana här sammanhang ett kapitel för sig själv. Såvitt det gick att bedöma ingick inga experter i hans delegation. Förvisso är en Mnuchin eller Bolton inga nymornade amatörer inom sina respektive gebit, men de är inte heller de mest välbalanserade eller nyanserade rådgivare utan tillgång till ett koppel av särskilda rådgivare. Några sådana syntes inte till i vimlet. Det understryker bilden av en president som föredrar att gå sin egen väg och inte ser minsta anledning till att förankra förslag innan han går ut med dem.

Det finns också en sidoaspekt av Trump som framträdde tydligt under mötet. Trump har en stor skara beundrare, inte minst genom sitt Twitterfölje. Det är en förvånansvärt okritisk skara, frestelsen att kalla dem oförmögna till egna tankar är påtaglig. Trumps vana att benämna all mediebevakning som inte startar med bokstäverna Fox för Fake News, gör att de ser honom som en förföljd Messias, och den religiösa liknelsen är inte en händelse. Religioner har alltid varit beroende av okritiska följeslagare. Det gör också att alla som kritiserar Trump På och hans ensidiga agerande snabbt förkastas som något slags vänstermuppar. Genom att snabbt klistra på en etikett slipper man behandla sakfrågorna. Men faktum är att hans mest intensiva kritiker kommer från högerkanten. De fokuserar på brister som konsekvensanalys, nit, ovilja att läsa in sig på ämnen, kunskap, och nepotism, medan sådant som hans narcissism, uppblåsthet, arrogans och andra personlighetsdrag är sådant som förekommer hos de flesta ledare i en utsatt position, bara sällan lika uppenbart. De flesta är skickliga på att dölja dessa personlighetsbrister.

Trump möttes på tu man hand med Putin och nästan det första ur hans mun var ”håll er utanför våra val”, men det var riktat till den församlade amerikanska pressen snarare än till Putin. För i nästa andetag sade han ”i Ryssland har ni inte problem med Fake Media, ni vet hur man hanterar dem”. Självfallet kan detta tolkas som ett utslag av humor, men den som såg ett belåtet leende spridas över Putins läppar blir det lätt förstå hur han valde tolka orden. Den som såg de förfärade ansiktsuttrycken hos den amerikanska pressen övertygades om att de gjorde samma tolkning som Putin.

Den som mest aktivt försökte få upp frågan om hur de kan förbättra kvinnornas ekonomiska situation var Kanadas Justin Trudeau och han gjorde en del framsteg i de bilaterala mötena, men hand undvek ett sådant möte med Kinas Xi Jin-Ping. Däremot satte Abe dem bredvid varandra under en av arbetsluncherna, troligen på Xis begäran. Kanada har satt dottern till ordföranden för Huawei under husarrest och förmodligen försökte Xi lirka loss henne. Bägge herrarna såg kyliga och reserverade ut, sannolikt skall det tolkas som att framstegen uteblev då Trudeau nog insisterade på att Kina först måste släppa de kanadensare de arresterat som motåtgärd.

Ingen förmår som en fransyska att snäsa av ovälkomna intrång. Christine Lagarde, IMFs generaldirektör och tidigare minister i franska regeringar, demonstrerade detta tydligt när Ivanka Trump försökte blanda sig i en diskussion mellan Lagarde, Macron och Merkel. Lagarde gav Ivanka en synnerligen fransk uppsyn och viskade tillräckligt högt för att samtliga närvarande skulle höra det: ”honey, stay in your own lane”. Skall vi gissa att USA inte kommer stödja en eventuell förlängning av hennes mandat?

Från Osaka flög Trump till Seoul för överläggningar med Moon Jae-in och när han steg av planet sade han att det skulle vara trevligt att skaka tass med Nordkoreas Kim Jong-un över DMZ på 38:e breddgraden. Förmodligen hade han redan föreslagit detta i ett brev till Kim som anlände tidigare i veckan och som Kim kommenterade som ”intressant”. Han begav sig till gränsen och tog en 20 meter lång promenad in på Nordkoreas territorium. De utbytte en samling plattityder som bara Trump kan och skiljdes efter en kort stund. Trump kallade det historiskt, och i så motto att han med några få steg förstörde vad alla hans företrädare sedan Truman försökt försvara, nämligen rätten till självstyre, får det kanske beskrivas som historiskt. En historisk katastrof. Och i samma stund stal han all uppmärksamhet från G20 mötet i Osaka, just som journalister satte sig och försökte smälta intrycken och samla dem till någon form av begriplig analys.

Annonser

En tanke på “G20 mötet i Osaka avslutat

  1. Ping: Ostasiatisk säkerhetspolitik under omvandling | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.