歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Staffanstorp kommuns japanska erfarenhet

Lämna en kommentar

Rubriken kan te sig en smula märklig, det är inte precis som om kommunen har något slags kollektiv erfarenhet från Japan. En statistisk applicering säger att ungefär 58 invånare har varit i Japan de senaste åren. Men kommunen, under sin moderata kommunstyrelseordförande Christian Sonesson, är på väg mot ett drastiskt steg i svensk kommunalhistoria. Man avser att inte följa den svenska socialtjänstlagen ifall den skulle appliceras på återvändande IS-terrorister, som enligt senaste historieskrivning huvudsakligen anser sig ha varit ambulansförare. Dokumentet härintill visar tydligt kommunens avsikter och då Sonesson med Sverigedemokraternas hjälp kontrollerar en stabil majoritet finns det ingen anledning tro att förslaget skulle falla i kommunfullmäktige. Som bloggen förstår det finns det troligen lika många som anslutit sig till IS från Staffanstorp som från Arjeplog eller Bastuträsk. Men det i sig förhindrar naturligtvis inte att om någon återvändande IS-terrorist väljer att slå sig ned i kommunen kan de inte förhindra denne att exempelvis köpa ett hus i Nevishög eller Kyrkheddinge. Det kan med andra ord inte uteslutas att kommunen en dag finner sig i en situation där tjänstemännen måste ta ställning till direktiven i kommunstyrelsens missiv. Många jurister, inklusive de som delar Sonessons politiska hemvist, påpekar att kommunen i så fall kommer att bryta mot Socialtjänstlagen (SFS 2001:453), och rent juridiskt är detta helt korrekt. Frågan är; får det några praktiska konsekvenser? Och det är här Staffanstorps ”japanska erfarenhet” kommer in i bilden. På Okinawa finns nämligen en stad som också trotsar Japans lagstiftning, trots konsekvenserna det medför.

Ginowan är Okinawas femte största stad med knappt 100 000 invånare, eller ungefär sju gånger fler än i Staffanstorp, men det innebär att i relativa tal så är Ginowan faktiskt mindre än Staffanstorp, eller om man så vill en svagare part gentemot statsmakten. Det som gör att Ginowan valt att trotsa staten är MCAS Futenma som står för Marine Corps Air Station och Futenma är en stadsdel, ungefär som Nevishög i Staffanstorp. Skillnaden är, som flygbilden här bredvid tydligen illustrerar, att Futenma är ett flygfält mitt inne i staden. Det är således omöjligt att passera från öst till väst, eller vice versa, i en rät linje. Befolkningen tvingas till en stor omväg runt flygplatsen. Huvudsakligen flyger marinen helikoptrar och Osprey, ett VTOL plan med kvardröjande barnsjukdomar. I fjor tappade ett av planen sin dörr ner på en skolgård. Som tur var pågick lektion, men det är inte svårt föreställa sig att ett flertal barn kunde dött och lemlästats om de istället befunnit sig på skolgården under en rast eller skollunchen. Invånarna i staden vill av naturliga skäl ha bort flygplatsen, problemet är att ingen annan på Okinawa heller vill ha den. Men enligt en överenskommelse mellan USA och Japan skall den flyttas till Henoko på öns nordliga del. Marinen skall bygga ut Camp Schwab för att anlägga start och landningsbana. Ett landutfyllnads projekt har inletts, men för några veckor sedan höll man i prefekturen en lokal folkomröstning om landutfyllnaden, 72 % var emot, endast invånarna i Ginowan röstade för. Att ha militärhelikoptrar hovrande över huvudet flera timmar dagligen sätter sina spår i människans psyke, annat hade varit märkligt.

Staden har därför de senaste 40 åren gjort allt som står i deras makt för att göra livet surt för marinkåren (däremot inte soldaterna) för att de skall föredra en omlokalisering. De har även motsatt sig regeringens försök att nullifiera åtgärderna, trots att flera borgmästare har tillhört regeringsmajoritetens Liberal Demokratiska Parti. Regeringens svar har varit att dra in den ”olägenhetspeng”, på japanska omoiyariyosan (思いやり予算) som delas ut till kommuner som tvingas underställa sig bördan av amerikansk militär närvaro. Det är inga småbelopp heller. Över åren anses Ginowan ha tacket nej till motsvarande 250 miljoner dollar. Och det syns. Vägar är eftersatta, skolor är nedslitna, grönområden eftersatta, kommunhuset i stort behov av underhåll och uppgradering men kommunfullmäktige har beslutat att inte ta emot dessa statliga bidrag. Därmed förvägrar de i praktiken staten möjligheten att bestraffa dem via ekonomiska sanktioner. Och det är just detta som gör Ginowans erfarenhet intressant för Staffanstorps kommunalråd.

Enligt kommunens redovisning för 2017 erhåller Staffanstorp 112,9 miljoner i generella statsbidrag, motsvarande 7 % av kommunens intäkter. Och läser man Socialtjänstlagen så är utgångspunkten att den som kan bryta mot den är individer, inte kommuner. Det finns föranstaltningar om böter och återbetalning, inget om konsekvenser för den kommun som väljer att inte följa lagstiftningen. En återvändande IS-terrorist som låt oss säga inte erhåller daghemsplats för sina barn, kan således välja att överklaga detta till förvaltningsdomstol. Kommunstyrelsens dokument och troliga beslut i kommunfullmäktige kommer därmed att vara starka indicier, frågan är om de kan användas som klarlagda bevis i det enskilda ärendet? Det vet vi inte förrän det eventuellt blir en rättslig prövning. Därvidlag kan kommunen utnyttja en utdragen tidsdräkt så att när det äntligen är dags för ett avgörande domslut i högsta instans är barnet kanske för gammal för en daghemsplats även om domslutet skulle gå emot kommunen. De kommer således att förlora slaget, men vinna kriget. Således återstår i praktiken endast politiska påtryckningar från regeringshåll, och det enda medlet som står dem till buds är att dra in på statsbidragen.

Men i Sverige är detta inte helt enkelt, lagstiftningens utgångspunkt är att det primärt är enskilda som föregriper sig gentemot staten, försäkringsbedrägerier, fortkörningar och liknande är enskilda handlingar, inte kommunala. Det offentliga tjänstemannaansvaret är sedan länge avskaffat. Staten kan inte gärna väcka åtal mot Staffanstorp och begära att kommunen skall interneras. Återstår då endast ekonomiska sanktioner av olika slag. Vilket således öppnar för frågan huruvida regeringen skulle kunna tänka sig driva frågan om huruvida en IS-terrorist har rätt till dagisplats. Skall man från denna avlägsna plats försöka sig på en gissning kommer onekligen frasen politisk seppuku (切腹) krypande upp längs förlängda ryggmärgen för att bosätta sig i frontalloben. Med tanke på valresultatet 2018, skakigt regeringsunderlag, en svensk höger på frammarsch, där den vänstra flanken, Sonessons moderater, onekligen fäktar i motvind, är det nog ganska låga poäng att hämta hos Oddset. Frågan som Staffanstorps kommuninvånare således bör ställa sig när de, via sina valda representanter, har att ta ställning till är huruvida de är villiga att acceptera att gräset på grönområdena klipps mer sällan, eller att det dröjer innan kommunalkontorets fasader kan hårdtryckstvättas, för att i gengäld kanske sända en signal till regeringen som i slutändan visar sig vara en smocka i luften.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.