歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Bakom kulisserna i japanska premiärministerns officiella residens

1 kommentar

Nuvarande residenset

För 90 år sedan den 18 mars var man färdig med konstruktionen av Sori daijin kantei (総理大臣官邸) som betyder premiärministerns officiella residens. Det är således den japanska motsvarigheten till Sagerska Palatset, Vita Huset eller Downing Street 10. Här huserar regeringschefen och härifrån skall han ha de resurser som behövs för att hantera varje tänkbar kris. Sedan 2002 har det ersatts av en moderna och större byggnad, det gamla kantei, som är gängse benämning bland japanerna, har nu istället blivit Sori kotei (総理公邸) eller premiärministerns officiella bostad. Han har således en rask promenad på mindre än en minut till kontoret.

Det nya kantei som byggdes på samma tomt är 2,5 gånger större än det gamla, bostad och kontor utgör tillsammans 25 000 m² där den nya byggnaden är på fem våningar ovan jord och en under för parkeringsplatser och säkerhetsutrustning. Förutom premiärministern arbetar här även det som kallas Kabinettets Chefssekreterare, enkelt uttryckt en statssekreterare för premiärministerns kansli. På japanska kallas han Naikaku kanbo chokan (内閣官房長官) där de två första tecknen, naikaku försvinner i dagligt tal. Den nuvarande innehavaren av ämbetet heter Suga Yoshihide och han kan sägas vara en representativ ämbetsinnehavare. Den bästa svenska jämförelsen bloggen kan komma på är Hans Dahlgren. Till skillnad från en svensk statssekreterare är han också regeringens talesperson och det innebär en daglig presskonferens där han mest ser ut som om han var på gränsen till ett diarréanfall orsakad av att någon tömt två pressade citroner i stjärten på honom.

Företrädaren, numera officiell bostad

Abe Shinzo själv är en betydligt mer jovial och socialt utåtriktad personlighet, sannolikt är det därför han valt en butter surkart till att vara sin talesperson, det framställer honom själv i bättre dager gentemot pressen. I realiteten lär Suga vara en charmig och underhållande person när han slipper besvara pressens frågor. Till sitt förfogande har Suga en egen myndighet, Naikaku kanbo, eller Kabinettssekretariatet som består av 1 218 byråkrater vars uppgift är att koordinera regeringskansliet med departementen, men en av deras viktigaste uppgifter är att besvara parlamentarikernas frågor till premiärministern. Varje tänkbar följdfråga försöker de förutse, och de lyckas bra, eftersom parlamentets frågestunder närmast är en s.k. snoozefest.

Kantei är också platsen där regeringssammanträdena avhålls. Det innebär att de olika ministeriernas departementschefer behöver samlas där på tisdagar och fredagar. Förutom ministrarna ingår då också kabinettets chefssekreterare och som titeln antyder fungerar han som regeringssammanträdets sekreterare, till sin hjälp har han tre eller fyra biträdande kabinettssekreterare, så det är således inte enbart politiker närvarande vid sammanträdet. Detta är sannolikt en bidragande orsak till att japanska byråkrater ofta besitter betydligt mer makt än sina politiska furstar. De får snabbt reda på om missnöjet pyser och kan vidta motåtgärder.

Bloggens gamla politiska kontakter har antytt att dåvarande försvarsministern Inada Tomomi polletterades från sin post efter ett regeringssammanträde där hon framförde hård kritik mot inkompetensen hos en del ledande företrädare inom försvaret. Redan dagen efter började det läcka ut uppgifter att hon undanhållit information i krigsdagböcker från Sudan där Japan deltog i en fredsbevarande operation. Därefter var hon allt för upptagen med att diskutera med pressen för att effektivt leda sitt departement. I slutändan blev det hon, och inte de hon kritiserat för bristfällig inkompetens, som fick lämna jobbet. I realiteten, om det som förtäljts stämmer, innebär det att för den som är intresserad av att nå förhandlingsresultat med Japan kan det ibland vara smartare att gå via biträdande kabinettssekreterare än olika ministrar.

Detta är något som få utanför Japan förstår, koreanerna, amerikanerna, kineserna och britterna gör det, emellanåt indierna också, men väldigt få andra nationer begriper det inre arbetet i den japanska regeringsbyråkratin utan utgår från att det skall påminna om vad de är vana vid i andra länder. En bidragande orsak är att få ambassadörer inbjuds till möten i Kantei, en årlig mottagning kanske, men då finns det inte samma tillfälle att observera vem som rör sig i krokarna. Likaså hör det till rutinerna när de har ministerbesök att de bjuder in ministerns japanska motsvarighet till en middag i ambassadörens residens. Skulle japanerna istället för ministern skicka en biträdande kabinettsekreterare är det en indikation på att de vill föra förtroliga samtal som kan visa sig betydligt mer konstruktiva än om ministern personligen infunnit sig. Men den intuitiva reaktionen hos ambassadören är att japanerna gjort något slags missnöjemarkering, eftersom de tolkar japansk hierarki som prestigemedveten.

Toyama Mitsuru t.v. med Shang Kai-shek

Ett gammalt vedertaget begrepp för att förstå japansk politik är kuromaku (黒幕), termen kommer egentligen från kabuki teatern där det betyder ”svart draperi” och var en svartklädd person som gick omkring bakom scenen och gav scenanvisningar. Sedermera har det tagits upp som en term inom politiken där vårt ”grå eminens” ligger nära tillhands, även om en japansk kuromaku ofta är såväl yngre som mer aktiv än den grå eminensen brukar vara. Praktexemplet på en kuromaku är Toyama Mitsuru som levde mellan 1855 – 1944. Han beskrivs gärna som extremnationalist, men går man igenom hans egna skrifter blir intrycket snarare att han var pan-asianist. Han växte upp när shogunatet föll och den vite mannen anlände och ställde krav på hur Japan skulle bete sig. Han skapade Genyosha (玄洋社) ung. Mörka Havs Societeten som kan sägas ha lagt grunden till samtliga nationalistiska grupperingar på den extrema högerkanten. Genom sin organisation kom han tidigt underfund med det var effektivare att arbeta bakom kulisserna och ansträngde sig att penetrera andra organisationer, många med diametralt motsatta åsikter, för att på så sätt driva igenom sin politik.

Dagens motsvarighet heter Nipponkaigi (日本会議) som bildades 1997. Idag består den av 38 000 medlemmar som i liberal och utländsk press beskrivs som nationalistisk med en tydlig högerprofil. Själva anser de sig vara patriotiska och värnar ”japanskhet” som aldrig närmare definieras, den verkar närmast naturrättsligt given. De ställer sig positiva till att premiärministern skall besöka Yasukuni jinja (靖国神社) där stupade i japanska krig, inklusive de som gjort dig skyldiga till krigsbrott, hedras och att utlänningar inte skall beviljas rösträtt i lokala och regionala val. En synnerligen stor del av de anställda i Kantei uppges vara medlemmar i organisationen, men då medlemsregistret är hemligt är det osäkert hur man kan anse sig veta detta.

En tanke på “Bakom kulisserna i japanska premiärministerns officiella residens

  1. Ping: Abe vann en Pyrrhusseger | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.