歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Fudoki vår bästa källa till antikens Japan

3 kommentarer

Om det beror på att bloggens läsare i större utsträckning tillhör taxonomins folivora låter vi vara osagt, men de som bloggen träffar IRL som det numera kallas, brukar snabbt reagera på hur detaljerade kunskaper vi idag besitter om japanernas leverne före medeltidens inträde, medan läsarna mest verkar prestera en gäspning. När våra förfäder med möda kunde hugga ut torftiga, näst intill intetsägande meddelanden, på stora stenar hade Japan presenterat två nationella historieskrivningar som gjorde anspråk på att veta vad som hänt redan 1 000 år tidigare. Det material byggde naturligtvis på oral tradition och utan kompletterande bevis från arkeologiska utgrävningar måste de fortsatt klassificeras som myter. Men oavsett sanningshalten ger det oss en stor inblick i dåtidens prioriteringar och omvärldssyn. Och från 700-talet och framåt har vi tillgång till samtida beskrivningar med detaljerade redogörelser, inte endast från hovlivet, men även hur det stod till ute på landsbygden.

Den kvinnliga kejsaren Genmei låg bakom beslutet att fortsätta den japanska historieskrivningen. År 713 dekreterade hon att de regionala styrena, Kokuga (国衙) skulle inkomma med en rapport benämnd Fudoki (風土記) som skulle rapportera in samtliga geografiska benämningar på distrikt och byar med koji (好字), d.v.s. att de skulle välja ut två ”välgångstecken” och anledningen var att lokalbefolkningen med stor sannolikhet var analfabeter och den betydelsen de applicerat på distriktet ibland kunde vara väl ominöst ifall de ofta drabbades av jordbävningar eller andra naturkatastrofer. Exempelvis hette dagens Ishii (石井) då Ishinashi no oki (無石堡) ungefär lerborgen, inte direkt förtroendeingivande. De skulle också skicka med en förteckning över de naturresurser som existerade inom deras administrativa område, inklusive djurbesättningar. Kejsaren önskade sig också en genomgång av jordmånen, en genomgång av rika jordar och jordar som var olämpliga för odling. Hon ville förutom det också ha en etymologisk redovisning över de olika geografiska benämningar och det inkluderade då sådant som berg, sjöar, floder, bukter och liknande. Slutligen ville hon ha en grundlig redovisning av den lokala orala traditionen som myter, folksånger, sagor, sedelärande berättelser och liknande. Det var således ett ambitiöst projekt och det skulle kräva hela 20 år innan det färdigställdes. Dessa första Fudoki, eller lokala tidende om man så vill, går idag under benämningen kofudoki (古風土記) eller ”äldre tidende”, för Genmei ovetandes startade hon en trend. Hennes efterträdare ansåg det nämligen vara en utmärkt idé.

För det första gav det hovet insikt i vart de skulle koncentrera begränsade resurser, de ville stärka landet, inte minst militärt. Kina visade stormaktsambitioner på den koreanska halvön och Japan kunde behöva stärka sitt kustförsvar för att förhindra en eventuell kinesisk invasion, alternativt genom koreanska ombud. De skickade ett stort antal ambassader till T’ang, dyrbara äventyr, inte minst ifall fartyg förliste på vägen. Syftet var inte endast att få åtgång till kinesisk bildning men även att försöka luska ut vilka ambitioner kineserna hade. I ett av introduktionsbreven tilltalades den kinesiska kejsaren som en jämlike av den japanska. Han skall ha flugit i luften och om rådgivare inte ingripit hade den japanske ambassadören returnerats huvudlös. I Nara insåg man att relationerna nått ett nytt lågvattenmärke och fruktade därför vedergällningsattacker. Således begärde kejsaren beskrivningar över vad som kunde göras för att stärka kustförsvaret på norra Kyushu och angränsande Choshu.

Fudoki från Izumo (出雲) provinsen är extanta i sin helhet, om än i transkriberingar, och det ger därmed en utomordentlig bild av hur hela innehållet i de andra sett ut. Historiker är övertygade om att samtliga 48 provinser i Gokishichido (五畿七道), de fem regionerna och sju vägarna, som den regionala indelningen kallades, inlämnade rapporter, men att ju längre bort provinserna befann sig från Nara, desto lägre var frekvensen. Förutom Izumo är samlingen av Fudoki från provinser som Harima (播磨), Bungo (豊後), Hizen (肥前) och Hitachi (常陸) tämligen gedigna, utöver det existerar det partiella Fudoki från övriga 45 provinser, även om några är ytterst sparsamma. Men många är nämnda och redogjorda för i sekundära källor, självfallet är dessa aldrig lika säkra som originalen, men då man jämför innehållet med extanta Fudoki framstår de åtminstone som trovärdiga, men det finns också ett fåtal exempel på att författaren kan ha justerat siffror för att undvika beskattning. Skattefusk har således åtminstone en 1200 årig historia.

En genomgång av Fudoki från Izumo visar att de redigerats ihop till rullar med en sammanfattning av hela provinsen. Här hittar vi information om vilka tempel och helgedomar som återfanns inom provinsen, prästerskapet och deras stamtavla, stationer, eller uppehåll längs vägarna, de tolv största orterna, slätter, sjöar, floder, stränder och öar redovisas. Likaså genomgås de fyra huvudlederna med stor detaljrikedom. Efter sammanfattningen redovisas de sju distrikten i större detaljrikedom, minsta lilla obemannade tempel och helgedom ingår i dessa lokala detaljerade beskrivningar. Här kan vi också lära oss mer om lokala vägnät och hur de ansluter till huvudlederna, men också ifall de fortsätter in i andra distrikt eller når provinsens gräns.

Genom att sammanställa de olika Fudoki är det möjligt att återskapa rimligt pålitliga kartor av 700-talets Japan och framåt. Genom att jämföra siffror för risskördar, annan jordbruksproduktion, men också exempelvis tillverkningen av sådant som zori (草履), stråsandaler eller ohashi (お箸), ätpinnar, kan vi skapa oss en uppfattning om den ekonomiska utvecklingen och produktionsmetoder. Intrycket är att de redan för 1 300 år sedan var en produktiv nation som ständigt sökte effektivare brukning och tillverkning. Hade man på 70-talet i Sverige haft kunskap om detta hade man möjligtvis också bättre klarat av att förutse vad japansk konkurrens skulle innebära för svensk industri.

3 tankar om “Fudoki vår bästa källa till antikens Japan

  1. Ping: Shugo daimyo eller sengoku daimyo? | 歴史館

  2. Ping: Gensho den sjätte kvinnliga kejsaren | 歴史館

  3. Ping: Japanska demokratins historia | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.