歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

När imbecillitet blir norm på sociala medier

Lämna en kommentar

Det sas om Winston Churchill att ”he doesn’t suffer fools” och alla andra liknelser vore mig förmätna. Men just när det gäller förmågan att visa tålamod mot idioti och stupiditet, oavsett var eller vem som visar upp det, har bloggen sedan sin tid som liten spalt alltid, likt Churchill, upplevt det som en bristvara. Inte minst har omgivningen ständigt påmint mig. Som gammal opinionsmurvel lovade jag mig själv att hålla igen på åsiktsskriverierna när jag lade av. Det där kunde andra sköta. Det har gått över förväntningarna vill jag påstå. Den här bloggen innehåller för närvarande 640 artiklar, detta är den 641:a, av dem är det kanske fem som faller inom ramen för opinionsjournalistik. Detta blir den sjätte och det rekommenderas att skruva ned för skärmens ljusintensitet, för nu blir det Valborgsmässobål och svavelos.

Det är ett par händelser som har antänt bålet. En är Skavlan med Annie Lööf och Jordan B. Peterson, en kanadensisk akademiker. Den andra är valet i USA till kongress och guvernörer. Deras gemensamma nämnare är alla de korkade kommentarer som de gett upphov till hos den tjattrande klassen i Sverige. Gå in på valfritt socialt media och det blir uppenbart att de här två händelserna har rört runt det i skallarna på normalt sett kognitivt funktionella individer så till den grad att de inte förmår uttrycka sig i andra former än invektiv. Skavlan och svansen på de sociala medierna anstränger sig att utmåla Peterson som något slags högerspöke. I själva verket är han, som de allra flesta akademiker, skeptisk till allt som anses vara självklara sanningar. Och i Skandinavien, särskilt i Sverige, är en sådan gällande sanning för ögonblicket att kön är en social konstruktion som saknar relation till innehållet mellan navel och lår. Med social ingenjörskonst försöker vi upplösa skillnaderna mellan könen till den grad att det skall vara ett fritt val vilka könsorgan man vill utrusta sig med.

För den som anser att människans fria val är förutsättningen för ett demokratiskt och tolerant samhällsskick är det därför oproblematisk när en vuxen människa efter moget omdöme anser sig vilja byta ut sina könsorgan. Det är en del av det fria valet och därmed också det personliga ansvaret. Men att vara ”född i fel kropp” är inte en sjukdom, som väl många tokstollar försöker framhålla. Det är endast en sjukdom när avvikelse har uppstått i det 23:e kromosomparet, XX eller XY kromosomerna. Det kan vara sådant som Turners eller Klinefelters syndrom, eller s.k. supermanssyndrom då mannen får en extra Y kromosom s.k. XYY uppsättning. I dessa fall är det medicinskt berättigat med ingrepp som vi alla måste hjälpa till att betala för.

Och häri ligger en väsentlig poäng som inte framkommer i den tjattrande klassens twittrande. Även om könsorganen byts ut och hormonbehandling inleds så ändrar detta inte personens könskromosomer. Själva innehållet i den biologiska definitionen på könstillhörighet är relationen mellan två X-kromosomer (kvinnor) eller XY-kromosom (man). Socialisationsprocessen bort från traditionella könsmönster må fortgå, men kromosomsammansättningen består. I kölvattnet av forskning kring genmanipulation är det möjligt att det kommer en dag då vi kan påverka sammansättningen av könskromosomerna, kanske även postnatalt. Men för närvarande går det ej. Den biologiska dimensionen är således given, oavsett vad identitetspolitiserande förespråkare må tycka. Återstår den kulturella, eller om man så föredrar, den sociala. Lööf var en stark förespråkare för social och kulturell könsutjämning, hon framhöll att hennes döttrar kunde bli civilingenjörer om de ville. Ungefär som om Peterson skulle motsätta sig detta. Han var oerhört tydlig med att han var helt för fria val, det gäller då också utbildning och yrkesval. Däremot pekade han på att vetenskaplig empiri klargjorde att fria och jämlika val inte automatiskt resulterade i helt jämlika utfall. Pojkar, killar och män är fortfarande primärt intresserade av saker och föremål. Flickor, tjejer och kvinnor intresserar sig mer för människor.

Här uppstår en intressant dikotomi. När utfallet inte blir det man hoppats på måste felet ligga i valmöjligheten, verkar många av åsiktsproducenterna tycka. Medan andra, däribland vår expeditionsutrikesminister Margot Wallström, ansåg att Peterson borde krypa tillbaka under ”den sten han kom ifrån” och därmed flyttar hon diskussionen från sak till person. Inte helt olikt nuvarande inneboende i Vita Huset. Han försöker hela tiden hålla sakdiskussionerna borta genom ständiga personattacker. Är tanken att den samtalstonen skall inta de politiska salongerna i Sverige? Men detta är alltså en falsk dikotomi, Peterson har aldrig kritiserat valmöjligheterna och han har aldrig gömt sig under någon sten. Tvärtom har han de senaste åren förekommit flitigt i debatten borta i Kanada, men det är först nu, genom Skavlan, som han når Sverige. Allt han klargjort är att vill man styra könsvalet mot sociala och kulturella faktorer så måste man överge de biologiska. Och det kan vi inte. Ännu. Och vill vi ha ett likvärdigt utfall måste vi också överge demokratiska principer som fritt val. Det är endast via tvång det går att styra utfallet.

För den som anser att vetenskaplig empiri tillför det demokratiska samtalet ett gemensamt golv att stå på, oavsett politiska preferenser, blir det då en självklarhet att när vi diskuterar gränserna för den kulturella och sociala könspolitiska ingenjörskonsten, utgår vi från att i kölvattnet av den enskilde individens personliga könsval följer också individens personliga ansvarstagande för det valet. Vi är fullt ut beredda att acceptera veganers kostval, men det betyder inte att de är berättigade till billigare matmoms på vegancertifierade livsmedel. Skall samhället svara upp mot varje enskilds krav och önskemål slutar det vara en gemenskap eftersom enskildas krav någonstans hamnar i målkonflikt med andras krav och önskemål. Samhället är våra gemensamma resurser aggregerade och de kan måhända upplevas som outtömliga, men som allt annat är de begränsade och därför har vi överlåtit deras hanterande till våra valda representanter. Utgångspunkten är att den demokratiska processen vaskar fram de mest kompetenta, de bäst lämpade. Därför kan det ibland vara bra att stanna upp och reflektera över om ideal och verklighet är i paritet med varandra.

Under bloggens uppväxtår gjorde vi det vart tredje år, numera anses det räcka med vart fjärde. Vi gjorde det för två månader sedan och det tekniska resultatet står färdigt, men i skrivande stund inväntar vi fortfarande det praktiska. I USA gjorde man det för två år sedan och senast för tre dagar sedan (i relation till detta alsters publicering). Vi vet alla resultatet, först intog Donald J. Trump presidentämbetet, den exekutiva grenen av maktens träd, såsom konstitutionens författare upplevde maktfördelningen. Den lagstiftande, verkställande och dömande makten skulle separeras i tre av varandra oberoende grenar som skulle övervaka och kontrollera varandra. Kongressen med sina två kamrar stiftar lagarna, presidenten verkställer dem i praktiken och Högsta Domstolen provar deras legalitet i relation till konstitutionen. Presidenten utser ämbetsmän och domare samt skriver under avtal och traktat. Senaten godkänner eller förkastar dessa. Ställs presidenten inför riksrätt är det Representanthuset som beslutar om åtal och Senaten som fäller domslut ledda av ordföranden i Högsta Domstolen.

Just därför blir reaktionerna, inte minst bland de politiska tjattrarna på sociala media, svårförklarliga. De är överlyckliga att Demokraterna har återtagit makten i Representanthuset. Men detta är normen i amerikansk politisk historia. I princip har detta varit rådande läge sedan Woodrow Wilsons dagar, när en republikan är president går representanthuset till demokrater och vice versa. Enkelt uttryckt är det amerikanska folkets vilja att garantera att dessa ”checks and balances” som konstitutionsförfattarna beskrev det, garanterat finns på plats. Lagförslag godkända av ett representanthus med Demokraterna i majoritet skall undertecknas av en republikansk president ses som en garant för att lagarna är genomtänkta, rättfärdigade och acceptabla i de breda folklagren. Om lagförslaget ogillas av presidenten lägger han in sitt veto och Kongressen får göra om processen, kan de övertyga två tredjedelar av ledamöterna att genomdriva förslaget blir det lag oavsett presidentens veto.

För den som anser Trump vara en tönt, för att inte säga tölp – och denna blogg har varit synnerligen tydlig i den bedömningen – finns det således först anledning glädjas över Demokraternas vinster i valet till Representanthuset ifall de lyckats ta ⅔ majoritet. Det gjorde de inte, följaktligen är vinsten mer att betrakta som Pyrrhusseger än något annat. Som bekant jublade inte ens Pyrrhus av Epirus efter segern vid Asculum, och även om den enskilde kongressledamoten gläds åt sin seger vet Demokraterna att deras svaga ställning i Senaten i realiteten kommer omöjliggöra obstruktionsarbete mot presidenten. Den som anser att Trump gör mer skada än nytta borde således beklaga Demokraternas otillräckliga framgångar. I realiteten betyder framgångarna inget ur ett praktiskt politiskt perspektiv. Visst, Representanthuset skulle teoretiskt kunna väcka åtal om riksrätt, men de vet på förhand att ett sådant åtal skulle förkastas i Senaten eftersom det också kräver kvalificerad majoritet på två tredjedelar. Republikanerna gjorde ett liknande försök mot Bill Clinton men föll i Senaten, därefter var församlingens politiska styrka starkt reducerad tills George W. Busch tog vid.

Det den twittrande politiska klassen saknar i bildning är de uppenbarligen mer än villiga att kompensera med enfald.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.